En klunsig fil – ett stycke kopp, lacket är borta innan du hunnit säga “snopp”.
Min besatthet av nagellack är inget nytt, men nu sörjer jag min Ikeakasse med vanligt lack som jag troligen aldrig mer kommer använda. För mitt liv blev magiskt när jag upptäckte gelelacken. Behöver jag ens lovorda det igen? Känns som att jag gjort det en hel del.
Men idag var det dags för semesterbyte, och jag har samlat på mig lite tricks som glad målarlärling.
Nagelointresserade bör sluta läsa nu.

Så såg naglarna ut för en stund sedan. Det har väl suttit i två veckor tror jag. Och då har man två alternativ, eftersom det börjar bli ett glapp mellan nagelbandet och lacket. Plus att lacket börjar se lite mindre glansigt ut. Det lätta alternativet är att bara fylla i. Ta en klossfil (bild nedan) och fila ner kanten på lacket vid nagelbanden plus en ordentlig “buffring” över hela nageln. Efter det, på med ett lager till i samma färg, och ett lager topplack. Voila, naglarna är som nya igen, glänsande som aldrig förr. Och det tar max tio minuter.
Men nu vill jag ha semesterfärg. Fan vet vilken bara, men det ger sig.
Det där med att följa instruktioner är inte min grej, för det funkar aldrig som jag vill och är alltid asmycket jobbigare än vad som står i manualen. Det här är alltså min variant av vad som står i manualen. Med lite extra tillbehör.
Först ut, en klossfil. Eller vilken jäkla fil som helst, men jag tycker denna är enklast. Och det räcker.
Nu kör jag överkurs med min rehabfil för liktornar, för att jag är bekväm. Men det är på intet vis ett måste.

Jag filar bort så mycket jag orkar. För att få mindre att gegga med sedan. Inbillar mig att det är mer skonsamt för nageln också, för att man slipper använda två liter remover och skrapa ihjäl nageln.

Efter filning, på med gummidelen av “menskopparna” och gegga på remover precis som vanligt. Fördelen med kopparna är att jag slipper gå bananas på foliehattarna som det står i manualen att man skall ha. De trillar av och det torkar ut. Rena rama skiten.

På med locket till menskoppen.

Sätt dig och spela spel på iPaden med den lediga handen och glöm av att du bara behöver sitta i tio minuter. Upptäck det när det börjar bli varmt och det har bildats kondens på insidan koppen.

Inte bara kondens, även stasmärken i fingrarna från gummit.
(Ingen aning om hur länge jag satt, jag råkade fastna lite i Candy Crush)

Sluta fokusera på spelet och skrapa försiktigt med ledig nagel från andra handen. Helst med en turkos bajspåse som underlägg.

Efter skrapning. Fila lite med klossfilen för att få bort det sista av baslacket, och polera lite för all del om suget skulle infinna sig.
Har man riktiga förstärkta naglar under behöver man inte vara så nedrans försiktig. Men har man inte det så är det käckt att vara lite extra varsam, för annars tar man ju av nagelytan.
Mina är vanliga simpla pöbelnaglar som inte har något annat grundskydd så jag ger dem lite kärlek i form av en halv liter nagelolja när jag är klar.

Busenkelt.
Nu kommer det svåra.
Vilken färg skall jag välja som får sitta över sommaren? Det är den absolut jobbigaste delen av hela maskineriet.

HJÄLP?
Men herregud som jag älskar mitt gelelack.
(Kopparna är bara att skölja av med varmt vatten, och ställa undan tills det är dags nästa gång)
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.