Jag är en periodare när det gäller allt. Mat, hobbies, kläder etcetera etcetera. Virkar/stickar/broderar jag, ja då gör jag det dygnet runt i veckor – och nära och kära får mina alster i present mest hela tiden. Ett år virkade jag regnbågsmössor en masse till Pridefestivalen, sisådär 50 stycken, för att ingen skulle bli ledsen (?!) för att den ingen fick. Samma jul fick alla jag kände en virkad poncho.

Lika knasig är jag med mat. Ett tag käkade jag Billys frysta pannkakor till frulle och lunch varje dag i flera månader (dyrt…alldeles för dyrt), när jag tröttnade på det gick jag över äpplegröt (mm…barnäpplegröt i pulverform, har älskat skiten sen jag var liten) och åt det i lika många månader. Men då bröt jag åtminstone av med något annat till middag och kvällsmat. Sen började jag göra egna pannkakor till frukost, med frysta blåbär och hallon och…grädde. Det var nog den mest ansträngande perioden, för det tar ju lite tid att hålla på och vispa och steka och tina och äta. Nackdelen är ju att jag äter allt så himlans mycket och ofta att jag föräter mig, och måste byta missbruk.

Nu…nu äter jag rysk yoghurt. Och nu har det banne mig gått helt överstyr. Det är ren yoghurtporr. Jag började med att äta det till frukost, med lite honung (och grädde) till. Insåg snabbt att det kändes som en orgasm i tungan, och det var galet mättande. Sedan kom en stressperiod som hette duga, och då var det ju så himlans enkelt att ta en tallrik yoghurt på stående fot. Jag blev mätt och det gick snabbt.

Nu äter jag det morgon, middag och kväll. Går och lägger mig och längtar tills jag skall gå upp för att jag skall få äta det igen. Vaknar ibland mitt i natten och bara är sugen, och tassar upp för att smygäta en portion. Vissa (de flesta) dagar äter jag knappt något annat. Jag är som vilken annan missbrukare som helst, gömmer yoghurtburkar och mörkar hur mycket jag faktiskt äter. Hundarna är mina medberoende, de får ju slicka tallriken när jag är klar. Ramlösa och yoghurt är min melodi för tillfället.

Men imorse blev jag lite rädd. Jag är en smula hypokondriskt lagd, och imorse var dagen jag upptäckte att mitt bajs är yoghurtfärgat. Och mörkvit avföring tyder på väldigt dödliga leversjukdomar, vilket innebar att jag hann dö skrämseldöden inne på toa.

Sen kom jag på vad jag lever på för diet och slutade hyperventilera. Man kanske skulle ta och variera sin kost lite?

Jag har en känsla av att det här periodandet kan vara en bov i dramat till varför jag gått upp tio kilo sedan förra sommaren också. Det börjar bli dags för en broccoliperiod. Eller varför inte en luft- och vattenperiod?

Om ni ser någon i sommar som står i vassen med en yoghurtburk så är det högst sannolikt jag.

Ibland byter jag ut hatt mot hjälm – men är lättigenkänd på yoghurtassessoaren