Det spelar ingen roll om det var lite öppet mål att skjuta på. Mailet av Todde var elakhet i dess renaste form.
Nu sitter jag och ryser, vaggar okontrollerat fram och tillbaka medan jag svär ve och förbannelse över årstider. Det kan hända att jag…ogillar…Todde lite just nu. Och att han skulle kunna bli svartlistad för all tid och evighet.
Jag måste flytta. Sova igenom hela vintern, eller börja knarka. Alvedon, funkar det bra att börja med kanske?
Yyyl!
För här ser jag inte den förhatliga årstiden lika tydligt.
I Gbg ser jag de murkenröda löven trilla av häckhelvetet. De gula ligger i en geggig hög på marken. För att inte tala om ifall man skulle råka kika in på Facebook. Då är det infarktvarning med alla “tända ljus under filt med elva miljoner kantareller på smörgås och te”. Och bilder på kantareller i motljus, medljus och stearinljus. Plus skogfan som inte är grön längre. Utan har en färgskala likt en ost som legat för länge i kylen.
Det är inte ett dugg vackert. Det är enbart sjukligt deprimerande. Vackert är hav (gärna turkost), sand, sol, ljusgröna träd, körsbärsblommor och så vidare. Färg. Inte en omgivning som ser ut som den har ruttnat.
Det är då man är glad över att bo så här. Där man kan springa ut på förmiddagen och göra ett ärende med det här som gångväg. För årstidsskiftningen till pestmånaderna syns inte lika tydligt när vi snackar vatten och granit.
Nej, jag ser inte löven som ligger vid kanten på strandpromenaden.
Och så går man hem i gränden, för att undvika träd och häckar i möjligaste mån.
Näe, ser inte löven här heller.
Och kikar lite på hummertinor på vägen.
Jag tog mig ut och hem utan att se en enda kantarell, och träden tittade jag inte på i ren trots. Så här skall det se ut.
Ni som sitter under era förbaskade filtar och dricker te och käkar kantarellmackor och njuter av den rena (ruttna) luften, jag är ledsen, men det måste vara något allvarligt fel på er?
Det enda positiva med årstiden which must not be named är att vi ställer om klockorna och får sova en timma längre. I alla fall känns det så i någon vecka.
Resten av tiden, fram till april ungefär, kommer jag vara sur, bitter och butter. Mer än vanligt.
Och jag tänker absolut inte sitta under en filt och dricka te och MYSA. Jag kan sitta under filten och dricka te och primalskrika. Medan jag smider planer på hur jag skall lösa en framtid som björn så jag kan gå i ide. Eller köpa en väldigt tropisk ö.
Som jag avskyr mörker och kyla.
Upplyste han mig just om.
Han vill ha en alldeles egen skinande ny emailadress under kontaktsidan. Och han vill att den skall vara “stackarsmaken@fitterbittan.se”. Ja, det är helt sant. Han satt och klurade över hur synd det var om honom, och ville att jag skulle skapa just den mailadressen. Och det kom från ingenstans. Eller ja, det kom väl av något i bloggen, eftersom han skummar den lite varje dag för att se hur dum han har varit.
Han har alltså en hel hoper martyrkors hängande på ryggen, och tror på allvar att ni skulle skriva medlidsamma mail till honom om jag nu skulle råka tillåta en sån email.
Jag tror inte att han fattar att inte det skulle hända.
Så nu skrattar jag elakt åt honom.
Dumma frågor får dumma “svar”?
UPDATERING:
Ibland får man det man önskar sig. För han tror inte på mig, utan tror att alla tycker oerhört synd om honom. Så nu har han en egen jävla mail, precis enligt önskemålet ovan.
Jag säger bara, be careful what you wish for.
Jag lärde mig ett nytt ord idag när jag pratade med kamrat K. Vet ni vad det heter, det där som jag kallar brödlimpa, som hänger ovanpå och utanför byxorna när man har för trånga och för låga byxor/jeans?
Som ser ut som här ungefär?
(Bilden är lånad från deviantart)
Det heter muffin top! Och det spelar ingen roll om det är ett helt bageri med limpor som väller över, det räcker att det är en liten degrulle, ordet är detsamma ändå.
Alla som visste det räcker upp en hand. Jag visste det inte.
Då kom vi in på andra uttryck. Som också är helt ologiska. “Kaka på kaka” är ett sådant. För kaka på kaka, precis som muffin top, skall vara något negativt. När det gäller kaka på kaka så betyder ju det att man exempelvis i en text använder samma ord många gånger. Rent stilistiskt är ju det negativt med dåliga upprepningar. Men kaka på kaka kan ju inte vara något dåligt? En kaka är ju bra. Kaka på kaka är två kakor, och det är ju faktiskt dubbelt så bra. Och nu har jag skrivit kaka på kaka så många gånger att det har blivit kaka på kaka. Det måste ju betyda att jag har sjukt många kakor, vilket är väldigt positivt.
Och “muffin top”. Det låter ju svingott. Som något man vill ha. Herregud, jag vill ha mängder av muffintoppar? Jag skulle lätt kunna tänka mig ett tiotal muffintoppar till frulle. Så hur kan man ens komma på tanken att det skulle vara negativt? Om vi istället myntar uttrycket att “jeansen sitter som en för trång förhud”. Jamen då förstår man ju direkt att det inte är bra. Inte för att jag har någon direkt förstahandserfarenhet av just för trånga förhudar, men jag vet ju att de opereras om de är för trånga, och nästan allt man opererar är ju av ondo. Eller?
Häromdagen använde jag uttrycket “stöta och blöta” i samband med att maken skulle fundera över något. Problemet var bara att personen jag skrev det till aldrig hade hört uttrycket och reagerade med lite förvåning över att jag så himla öppet skrev att “maken skulle stöta och blöta innan han bestämmer sig”.
DÅ gick det upp ett ljus (ytterligare ett uttryck som jag inte ens orkar fundera över logiken i), och jag förstod tolkningen om man faktiskt inte hört det tidigare, så nu är stötning och blötning för alltid och evigt förstört för mig. Jag kommer aldrig mer kunna använda det utan att få otrevliga bilder på näthinnan.
Vad har vi mer? För kakor och muffins är positivt. Stöta och blöta är numera snuskigt.
Jag tror vi behöver ta ett snack med Svenska Akademien. Är det negativt skall det inte låta positivt. Är det neutralt skall det inte låta som en scen ur en porrfilm.
Och såna här saker ägnar jag tid åt att fundera över. Nu överlämnar jag stafettpinnen och låter er klura lite med.
Finns inte en chans att jag tänker vara ensam om att fundera på idiotgrejor eller mina nojor. Där är jag oerhört generös och delar med mig.
Det här kan ni stöta och blöta en stund.
Schenker sjabblade bort ett paket till mig. En liten påse godis var ute och vandrade på deras lastbilar och lite olika lager i över två veckor. Med tanke på att det hade tagit en timma att köra till just den godisbutiken, och tre minuter att gå till valfri godisbutik så hade jag kunnat promenerera tur och retur godisbutik elva miljarder gånger. Och det hade ändå gått snabbare än vad det gjorde med Schenker.
Till slut var jag tvungen att ledsna, för jag var inte hemma, så de fick köra tillbaka det till avsändaren.
Idag fick jag det här.
Min första tanke är. Exakt hur många sådana lotter har de på lager? För det borde bli ganska många sådana utskick (jag har jobbat med transporter, jag får klanka på hela skitbranschen).
Min andra tanke. Vad kostar det inte rent administrativt? Satsa det på att börja med kunvänligare transporter som inte tar en kvart fjorton dagar. De är ju även i normala fall så mycket långsammare än posten. Vilket är en bedrift.
Min tredje tanke. Jag tänker inte skrapa lotten. Än. För jag tänker inbilla mig att jag är miljonär hela helgen, och sen skrapa den och bli skitbesviken.
Skulle det visa sig vara en miljonvinst skall jag bara skriva jättesnälla inlägg om Schenker.
Eller så skriver jag inget alls. Det är nog snällast så.
En tialott alltså. För ett paket jag jagade land och rike runt i två veckor.
Jahapp.