…en motorväg.
Den här gången varierar jag straffandet och åker med till Gbg.
Fast jag är lite för trött för att vara arg mer.
Godmorgon.
Livet med en man – i manligt enkla termer
Om man skall bo ihop på 60 kvadrat (eller för all del 400 kvadrat) och vara av motsatt kön så borde man ju inse att man bor i…
Eftersom mannen i första hand är…
Och dessutom…
Så SKULLE man ju kunna tycka att mannen borde inse att vissa saker är förenade med…
Men icke då, gång på gång fortsätter männen vara…
Och det är helt klart en…
Vilket resulterar i att kvinnan blir…
Och inte på något bra sätt alls, med tanke på miljön som fortfarande är…
Och då blir livet tillsammans…
Vilket skulle kunna sluta med att kvinnan ger mannen någon form av…
Och med tanke på…
I den redan…
Blir det garanterat…
Och då är det lätt hänt att relationen blir lite frostig…
Så mannen hamnar på arslet…
Och lärdomen av detta är att det alltid alltid är mannen som hamnar i kläm…
Se så enkelt.
Om nu män inte fattar så mycket ord, så kanske de förstår en manual i form av varningsskyltar?
Wash, rinse, repeat – jag är gift med en idiot
Söndagen i eftertankens kranka blekhet.
IDAG fattar han att hans inlärningskurva är sämre än en tapetrulles.
IDAG är han medveten om att jag har upprepat samma sak sjuttioelva gånger i veckan och att försöka få honom att fatta är ungefär lika tillfredsställande som att skalla en betongvägg.
IDAG förstår han preciiiiis vad jag säger (även om jag misstänker att han skulle hålla med om att himlen är grön bara det inte blir diskussion).
IDAG kommer inte jag att gå med på att sätta mig i en jävla bil och åka ner till Göteborg. Men det har jag inte talat om ännu. Och om han så mycket som fjärtar i fel väderstreck eller har en avvikande åsikt så kan han ta den åsikten och köra upp den i analus rektum.
Det finns inte en janne att vi kommer kunna samsas på 60 kvadrat. Näver äver.
Inatt var han förpassad till soffan. Och likt förbaskat överröstade snarkningarna min ljudbok i sovrummet. Det är mad skills att kunna väsnas så mycket när han sover. Med tanke på att han snarkar både på in- och utandning så spenderade jag många minuter med att fundera över diverse ljudisolerande material uppe på hans mun och näsa skulle funka.
Sen funderade jag på att fisa jättemycket i en kudde och lägga och ansiktet på honom så han skulle vakna med pink eye.
Efter det gick det till ytterligheter, att hämta fruset hundbajs, kväva honom med en filt och lite andra onämnbara saker.
Nu är jag mest bara trött.
Och karlar är dumma i huvudet. Sådär rent allmänt.
När man talar om London…
…dyker London upp.
Det måste ju vara ett tecken att det här var bland det första jag såg på Facebook?
Men man kan ju undra om Facebook spionerar på min blogg.
Hur många blir vi. Behöver jag hyra ett plan, köpa ett flygbolag eller räcker det med några stolar?
Idag är det inte bara tillbakaresedag, det är även “var heligt förbannad från sekunden du slår upp ögonen-dag”.
Jag hatar gifta män. Särskilt de som är gifta med mig.
Förmildrande omständigheter?
Om man har förklarat samma sak för sin man ungefär en gång varannan dag i tio år och han fortfarande inte fattar, räknas det som någon slags förmildrande omständighet vid ett…låt säga…hypotetiskt dråp?
Jag minns inte ens när jag var så här rosenrasande sist. På honom i synnerhet och karlar i allmänhet (fast det var kanske inte så himla längesen). Han hade EN viktig sak att komma ihåg. Det gjorde han inte. Såjävlaklart.
Dessutom hade vi en enda sak planerad. Det var att gå ut och käka. Bara vi två. Först skulle han bara ner och fixa med båten eftersom det är minusgrader, han drog som en avlöning runt lunch. Inte mig emot. Frånsett att han inte grejade så HIMLA mycket med båten, för det råkade komma förbi ett par kompisar, och de råkade åka ut en sväng till Koster. Och helt plötsligt hade fem timmar RÅKAT passera och jag var svinhungrig.
Sen släpade han med dem till restaurangen.
Jag åt min mat och min marängsuisse medan jag satt och nästan självantände. Och ganska nyss bad jag honom dra åt helvete och så gick jag hem.
Det här med tomtebolycka, rosiga kinder och välartade familjer – det måste väl ändå vara en myt?
Om ni ursäktar så skall jag hypotetiskt googla hypotesiska metoder att…ehh…hypotetiskt utföra plågsamma mansförsök.
För det måste ju vara värsta bästa idén.
Vem vill droppa maskara i ögonen på små söta kaniner när det finns riktiga idioter att testa på?
Det som retar mig mest. Att jag kommer vara så arg imorgon att jag kommer vara tyst. Och det ser ju inte ens karljävlar som ett straff utan snarare en belöning.
Det var ju det här med två krutdurkar under samma tak.