Om man har förklarat samma sak för sin man ungefär en gång varannan dag i tio år och han fortfarande inte fattar, räknas det som någon slags förmildrande omständighet vid ett…låt säga…hypotetiskt dråp?
Jag minns inte ens när jag var så här rosenrasande sist. På honom i synnerhet och karlar i allmänhet (fast det var kanske inte så himla längesen). Han hade EN viktig sak att komma ihåg. Det gjorde han inte. Såjävlaklart.
Dessutom hade vi en enda sak planerad. Det var att gå ut och käka. Bara vi två. Först skulle han bara ner och fixa med båten eftersom det är minusgrader, han drog som en avlöning runt lunch. Inte mig emot. Frånsett att han inte grejade så HIMLA mycket med båten, för det råkade komma förbi ett par kompisar, och de råkade åka ut en sväng till Koster. Och helt plötsligt hade fem timmar RÅKAT passera och jag var svinhungrig.
Sen släpade han med dem till restaurangen.
Jag åt min mat och min marängsuisse medan jag satt och nästan självantände. Och ganska nyss bad jag honom dra åt helvete och så gick jag hem.
Det här med tomtebolycka, rosiga kinder och välartade familjer – det måste väl ändå vara en myt?
Om ni ursäktar så skall jag hypotetiskt googla hypotesiska metoder att…ehh…hypotetiskt utföra plågsamma mansförsök.
För det måste ju vara värsta bästa idén.
Vem vill droppa maskara i ögonen på små söta kaniner när det finns riktiga idioter att testa på?
Det som retar mig mest. Att jag kommer vara så arg imorgon att jag kommer vara tyst. Och det ser ju inte ens karljävlar som ett straff utan snarare en belöning.
Det var ju det här med två krutdurkar under samma tak.
MissK says:
Klart det räknas som förmildrande orsaker
Fast Först kan du väl invänta tills ni vart i Ullared, har han bokat ännu ??? :D:D
Victoria says:
Näe, det har han glömt det med. Men det är ju åtminstone en positiv glömning hehe.
Kristina says:
Men vännen.
Andas.
Måla naglarna.
Köp nåt på hans kontokort. Typ ett par nya stövlar eller en weekend i London.
I morgon är en annan dag.
Victoria says:
Bra tänkt. En weekend i London låter kanon faktiskt. Vill du följa med? Hell, jag kan ta med hela bloggen när jag ändå är i farten 🙂
MissK says:
Jag hänger med…:)
Victoria says:
Fineman. Vi får se hur många vi blir. Jag har bankdosan redo.
Åsa says:
Ja jag vill med, hänger med på stubinen! Är man dum får man fan betala!
Kristina says:
Jag är på. Kan tom betala min del själv…
Victoria says:
Nej nej…skall det straffas så skall det kännas JUH 🙂
-ME- says:
Åh, jag är med! OM du lyckas boka ett bra datum, that is. *s*
Men jag kommer ihåg, för inte jättelänge sen, då var du också sådär toksnorskitförbannad på honom. Är du verkligen helt säker på att ni ska bo ihop? Kan inte den ena bo i Götet och den andra i Strömstad, lite mer sådär permanent? Gift kan man vara ändå, om man vill…
Karin says:
Just nu verkar det mest räknas som en barmhärtig avlivning,så ja det kanske är tillåtet.men herregud er 2 på 60 kvm det måste ju vara snudd på livsfarligt!ung som att bo på Etnas sluttningar…..keep calm&krama en krulltott istället .
Victoria says:
Hm, ja det kanske är för snällt? Jag nosar på de luddiga. Att göra det har en valiumliknande inverkan tack och lov.
Åsa says:
Det är så sant som det är skrivet. Hunden ÄR människans bästa vän. I alla fall så betyder min hund och min son allt. Tror faktiskt att jag och min gubbe älskar hunden mer än varandra 🙂
Victoria says:
Haha, jag är helt övertygad. För hunden klarar ju sig faktiskt inte utan oss, och gör inget på pin kiv. Skulle jag bli tvungen att välja så är ju valet aslätt.
Lena C says:
1. Om du behöver alibi så var du hos mig hela kvällen (i Järfälla, Stockholm).
2. Hörde jag något om London??? I’m on!!! 🙂
3. Kan män tänka??? 🙁
4. På oss…
Bitter/ledsen (typ som du)
Krampåre! 🙂
Victoria says:
Tack för alibit. Näe, de kan inte tänka. Det här med orsak och verkan verkar ha gått dem helt förbi. Eller så är de sämre än en treåring på att fatta.
Vi drar till London. 🙂
Lena C says:
Tjoho!!! 🙂