Maken drog iväg efter jobbet för att köpa hundmat. Under tiden satt jag hemma och slängde ett getöga på TV:n, Pekka Heino och någon kock lagade mat. Fyllda viltfärsbiffar med färskost, sås och potatisstomp. Då blev jag akuthungrig, satt och kollade på TV:n medan fötterna badade i salivet som rann ur munnen.

Så jag ringde maken för att be honom köpa med sig en sallad hem, eftersom det ekade ruskigt tomt i skåpen. Då får jag svaret:

– Näe, för jag skall laga mat när jag kommer hem.

Paus för svimningstillfälle nummer ett. Det kan hända att jag skarvar lite ibland, men handen på hjärtat och tiofingrarupptillgud det här är sant; maken har lagat mat TVÅ gånger under hela vårt förhållande. Vilket var så längesedan sist att jag knappt minns det, men den gången serverade han penisformad pasta och köttfärssås.

Har jag sagt att han har jobbat som kock eller?

Så, egenlagad middag två gånger och en gång bad jag honom koka potatis, men efter den enda gången jag bad honom om det hände det aldrig mer. Eftersom jag bad honom när jag satt i bilen på väg hem från jobbet, och när jag kom hem satt han med hörlurar på sig i datarummet och spelade spel. Röken från de torrkokade och väldigt förkolnade potatisarna låg som dimman i Lützen över köket (och hela grannskapet eftersom jag kände det redan på parkeringen).

Han är inte en matlagande snubbe helt enkelt. Så att bara höra ovanstående mening fick mig att ana ugglor i mossen. LAGA MAT?

Jag skall villigt erkänna att jag trodde att han hade köpt någon skitäcklig micromat. I hans värld kan det säkert klassas som matlagning.

När han kom hem höll jag mig jättelångt från köket. Jag ville inte ruttna på honom, och det hade jag gjort om han stod i köket med två jäkla soppor i plastburk, eller fryst fiskgratäng, som var min gissning.

Så jag satt i soffan. Och hungrade ihjäl. Medan han slamrade med oroväckande mycket verktyg i köket. I en halvtimma!

Sen kom han med två tallrikar.

Paus för svimningstillfälle nummer två.

Inte fiskgratäng?

Men okay, jag vet att det finns färska maträtter att värma med. Så det var ju såklart min första fråga.

– Vad är det för jävla färdigpasta du har köpt?

Sa jag, och såg ut som en fågelholk.

Men näe. Förvåningens finger i häpnadens mun. Han hade köpt någon färdigsås visserligen, men kokat pasta, hällt på såsen och sedan räkor på det.

Det räknas ju faktiskt som matlagning?

Det betyder att min man kan laga mat?

Nu när jag sitter här mätt och nöjd undrar jag varför han har fejkat okunnighet i runt tio år.

Men som han skall få laga olika saker från och med idag.