Igår var somliga jag delar möbler med inte hemma så tidigt, vilket innebar att jag i ren förvirring faktiskt kollade på TV. Inte så att jag gick till överdrift på något sätt och provade att zappa runt med fjärrkontrollen, mer att jag råkade kolla på kanalen som redan var på när maken drog ut.
Herregud, jag minns inte ens när jag självmant satte på TV:n. Vi har nog bytt TV ett par gånger sedan dess, så jag vet säkert inte var on-knappen sitter.
Maken däremot är ju av sorten “gå innanför dörren med långa infanteristeg, tända eventuella taklampor om det är mörkt, sätta på TV:n och SEN plocka in grejor från bilen”. Jag tror på riktigt att han skulle dö på fläcken om TV:n klappade ihop, det är hans snuttefilt och bästa sällskap. Särskilt då alla dokuspåpor på Discovery, bilar, vapen, guldvaskning under isen och över isen och hembränning i skogen. Listan är ändlös.
Så jag har ju liksom noll koll på utbudet när det gäller övriga kanaler. Förutom Hollywoodfruarna, eller snarare tisdagar mellan 21:00-22:00, oavsett vad det är på TV.
I alla fall, jag vet inte vilken kanal jag råkade kolla på igår, men det vet säkert ni. För jag kollade på Så Mycket Bättre för första gången i världshistorien. Först lite halvslött, för jag kände knappt igen någon. Sen såg jag Ebbot, och kände mig lite hemmastadd. Sen Ulf Dageby och Lill Lindfors. Då inser man sin ålder, för det var inte direkt några duvungar jag kände igen.
Men jag fastnade, och fattade till slut att det var Bo Kaspers Orkester. Som jag aldrig i hela mitt liv har lyssnat på. För att jag hade bestämt mig för att om man heter något sådant, så kan man inte vara bra. Finns inte en chans. Jag är ju en cool brutta när det gäller musik (jomen eller hur).
För det första. Jag har hört deras låtar insåg jag. Men jag hade inte en aning om att “Du är så söt när du sover” inte var en cover. För den låter som en cover. Och den är ju asbra!
Jamen vi hoppar lite framåt i tiden då. Det slutade med att jag satt med förvåningens finger i häpnadens mun och grinade som en sjuåring som någon snott lördagsgodiset av.
Herregudihimmelen så bra det var. Och så bra Bo Kaspers låtar var?
Gissa vem som har pluggat in stora högtalaren och sitter och lyssnar på det här medan hon skriver?
Är det bara jag som har dissat dem och inte fattat att de faktiskt är riktigt riktigt bra?
Eller är de inte bra och det är jag som blivit tillräckligt gammal för att uppskatta lite gråtmild jazz?
Vill jag ens veta?