Här sitter jag och tittar på rar herre med läderportfölj anno 50-tal.
Med matchande slips och näsduk i bröstfickan på skepparkavajen.
Men han har en iPhone. Chockerande modernt.
Jag kommer bli jävligt förbannad om det snöar på min ändhållplats.
Just sayin’
Jag hade en liten diskussion om söta pojkar med Hondjuret häromdagen och berättade om mina två fack som jag placerar pojkar i. Attraktiva pojkar alltså. För pojkar som inte tilltalar mig finns en uppsjö andra fack att placera i.
Hon hade aldrig hört kategorierna, eller ens tänkt i de banorna tidigare, men för mig är det bara så solklart. Och ungefär nu kan ni sluta läsa om ni är jättepryda 😉
Jag tycker att Anton Ewald är en sötnos.
Så ung, så liten, så söt. Försöker vara lite svårmodig men det slutar ändå bara med att han ser ut som en bedårande svärmorsdröm och så levererar han söta popsånger.
En sån pojk skulle man vilja ha i fickan för att kunna ta upp, ställa på bordet och bara kika, lyssna och le ihop med honom. Inget snusk alltså. Vilket gör honom till en fickkärlek.
Sen har vi pojkar som Logan Echolls. Särskilt den vuxna Logan Echolls från VM-filmen.
Eller varför inte Mr Robbie Williams.
De pojkarna skulle man kanske under pistolhot kunna göra något mer med. Inte bara fickkärlekar alltså. Utan snarare fickkärlekar fast med “tt” istället för “ck”.
Jamen ni hajar?
Är inte det två oerhört bra kategorier av pojkar som är söta?
Japp, om Janne Josefsson var ett gubbslem så känner jag mig litegrand som ett gumslem när jag skriver det här.
Men det känns å andra sidan som ett steg åt rätt håll när det gäller jämlikhet.
Även pojkar kan objektifieras.
I alla fall av den här tanten.
Idag var det dags att byta naglar igen och nu börjar jag bli ordentligt impad av mitt mod.
Från att första gången har legat inne med en rädsla jämförbar med tandläkarbesök är jag numera dödscool och säger “gör vad du vill”.
Det är stort!
Men idag var jag helt insnöad på något slags Veronica Mars-tema och hade enorma förhoppningar att Jessica (nagelmästarinnan) skulle vara ett lika stort fan som jag och direkt fatta vad som skulle göras. Sån tur hade jag inte. Hon visste vad VM var, hade filmen hemma (osedd) men hade aldrig kollat serien.
Då kom jag av mig när det gällde naglarna och påbörjade Operation Men Skärpning För Satan Nu Måste Du Titta. Vilket jag tror att jag lyckades med. Sen fick hon fria händer igen. Och det blev så här bra.
Tjusigt?
Någonstans halvvägs in i nagelfixeriet gick en bekant filur på utsidan. Det var Hondjuret med dotter. Så jag sprang ut och hojtade på dem. Något jag bittert fick ångra.
Liten dotter söt och vän, på ytan, under ytan dolde sig Lucifer.
Först var hon väldigt fascinerad av allt nagelglitter. Och hur Jessica gjorde för att blinga naglarna. Sen helt plötsligt fick jag reda på att jag såg ut som en gammal tant. Att även den ömma modern var en gammal tant, medan Jessica minsann var en tjej.
Man skall aldrig låta sig luras av barns väna yttre.
De serverar sanningar man inte vill höra.
Och nu är jag orimligt sugen på att utbilda mig till nagelfixare.
PS till Hondjuret. Jag köpte inte ett enda par skor. Det trodde du inte va?
I morse hade jag fått mitt personliga meddelande från snubben som spelar Logan Echolls i Veronica Mars. Det där meddelandet man fick skriva manus till själv och jag fick ovärderlig hjälp av EnligtEllen.
Nu börjar min telefonsvarare med “This is Logan Echolls, Victoria can’t come to the phone since she is lost in my smouldering stare…”.
Givetvis inte slut där, det fortsätter, innehåller ordet “epic” två gånger samt “Today’s inspirational message”.
Kan ni skynda er att titta klart på serien så ni kan kolla filmen sen så vi kan prata om det här?
Ja, jag har sett filmen fyra gånger. Ringt min telefon från makens telefon ett antal gånger för att flämta lite extra när Logan säger mitt namn. Det här är stort.
Lite antiklimax när jag missade ett samtal från mamma dock, eftersom hon trodde att hon hade ringt fel och inte alls förstod att hon hade lyssnat på min blivande man.
Jag skall skilja mig och bo i Veronica Mars-filmen resten av mitt liv.
Kan man registrera partnerskap med en film och en fiktiv karaktär?
Det kan hända att jag inte kommer prata om något annat än just Veronica Mars en tid framöver, för nästa vecka släpps första boken som är en fristående fortsättning på filmen.
Livet är helt enkelt toppen just nu.
Nu har jag lärt mig två saker.
1. När man får migrän bör man ta sina mediciner och krypa in under en sten direkt (nåja, det visste jag väl redan)
2. Om man bara tar sina mediciner, och sen tvingar sig ut i bilen för att gå på 98-årskalas i en halvtimma så får man betala dyrt för det. Migränhelvetet hämnas (det visste jag däremot inte).
Jag brukar ligga i mörker dag ett med migrän. Men när mormor fyller så mycket som 98 har man inte lyxen att skjuta på det känns det som. Mitt samvete fixade inte det i alla fall.
Men jag var ju bara där en sketen halvtimma. Fast jag var ju bilpassagerare i ett par timmar också.
Jag brukar lyda migränen. Just för att det känns som att man inte har så stort val när det känns som att man har en ispicka inkörd bakom ögat.
Det låter orimligt att det blir så mycket värre för att jag tvingade ut mig själv första dagen?
Plus att jag har varit vaken sen fem ihop med mina medikamenter för att få migränen att vika hädan. Utan framgång. Eller jo, det är bättre men långt ifrån bra.
Jag är litegrand en rookie när det kommer till migrän, eftersom jag fick det på äldre dar (för sisådär åtta år sen) Och i mitt fall handlar det om ögonmigrän av något slag, inga auror eller känningar innan, skiten kommer utan att varna. Oftast på natten.
Ni som lever med det här, är det ens rimligt att straffet för att inte sköta sig exemplariskt första dagen skall bli Milleniets Skallfest i dagarna tre. Hittills.
Jag har inte tid (eller lust) med den här skiten.
Men jag krälar tillbaka under min sten nu.
Arg som ett bi dessutom.
Rastlöshet och migrän är en sugig kombo som gör mig topp tunnor rasande.