När han den där äntligen hade masat sig ut från Jula med sina borr och beslag åkte vi tillbaka till byhålan. Och jag bestämde mig redan i bilen för att ta en sväng på stan för första gången på…en månad?
Dels för att jag var tvungen att gå till optikern och be dem fixa mina solglasögon. Återigen, jag är RÄDD om mina saker. Trots att jag alltid lägger tillbaka dem i sitt fodral efter varje användning hade ett glas helt magiskt trillat ur när jag skulle ta på mig dem igår.
Konklusionen är att jag gör sönder grejor utan att ens röra dem. Jeuvlar så less jag är på det. Söndra och härska. Eller snarare härskna.
Men jag hade lite fler ärenden och hade bestämt mig för frisk luft och en heldag på stan. Är man ändå så gammal och skröplig att man måste laga glasögon och fixa medikamenter på Apoteket kan man lika gärna gå all in.
Jag hittade en klänning. Modell snyggare burka. Passar finfint i vassen. Och så köpte jag ett par örhängen. Samt en Strömstad-hoodie. Sen träffade jag en kompis med nyopererad hund och vi bestämde oss för att sitta på uteservering och käka mat. Lite stillsamt sådär.
Ack vad vi bedrog oss. De här tanterna hade råkat glömma att det var studentfirande, vilket innebar tre flak, med varsin DJ, och ingen DJ spelade samma musik som de andra flaken. Dessutom i en decibelstyrka som gjorde mig stendöv och som borde ge ungjävlarna på flaket kronisk tinnitus ihop med en härligt somrig eftermiddagsbakfylla.
Vi gjorde vårt bästa för att fly undan dem och deras tre obligatoriska varv runt stan. Vårt sikte var inställt på Parks uteservering.
Vi satte oss, utbytte tre ord, njöt av vädret och onsdagslugnet.
Sen insåg vi, som de pappskallar vi är, att det ju är just i parken utanför Park som de springer av, eller ut, eller vart de nu springer från flaken. Hem kanske.
Så häääär mycket lugn och ro fick vi.
Skjut mig.
Den enda som tog det med ro var hunden. Jag och kamraten idkade teckenspråk.
När jag tog studenten sjöng vi. Eller kanske skrålade.
Vi hade i alla fall inte varken högtalare eller flak-DJ när tant var ung.
Så. Jävla. Tröttsamt.
Så jag fick huvudvärk och gick hem. Efter maten dock. Maten skulle inga ynglingar få sabba.
Väl hemma kan det hända att jag genomförde det perfekta makestraffet. Som han kommer bli skitförbannad över, men jag kommer bara svara:
– Ja det var nog dumt, men nu är det ju gjort. Synd att det är så lätt att vara efterklok. Ungefär som när somliga drar till Skagen?.
Så kan han tjura ett tag medan jag lever i den poetiska rättvisan.
Att handla först och tänka sedan alltså.
Lovar att berätta vad det var. Och hur han reagerar när han upptäcker det.
Lite klimax på den njutningen faktiskt.
Och den här sommaren skall bli MIN.
Minst två mojitos per dag när det är fint väder.
Det här skall bli en finfin sommar.
Bitch 2014 rockar.
