Nu halvligger jag som ett ursketet äpple i soffan och premiärkollar på Allsång på Skansen. Och ja, jag är medveten om att det är lite konstigt, men om man lever med en snubbe som har fjärrkontrollen fastlimmad i näven blir det sjukt snabba kanalbyten efter gubbrapport och västnytt. Till någon kanal som med fördel visar dokumentärer om andra världskriget eller möjligen tandlösa rednecks som gör mäsk i skogen. Idag glömde han byta kanal för han var fullt upptagen med andra saker. Manliga saker. Som att bygga färdigt en kasta yxa och kniv-ställning och fortsätta ställa in nya siktet på sitt gevär (fråga inte ens hur det går ihop med spetskallingar med ståltråd).

GÅSHUDEN när älskade Petter dyker upp på scenen och totalsågar Stockholm genom att säga att det skall sjungas om Koster då det är hans vackraste plats på jorden. SKÄMSKUDDEN som man sen letar febrilt efter när de väl börjar rulla texten till Kostervalsen och något snille har försökt skriva på bohuslänska. Det var inte helt … rätt?

Nåja. Hela dagen idag har jag gått och frustfnissat varje gång jag har funderat över Malins recept på glass och det var min räddning från att gå totalt bananas tror jag. Det hällregnade nämligen fram till klockan ett, vilket betyder att även humöret höll på att bli lite mulet. Efter ett sprack det upp och då fick jag den oerhört briljanta idén att äntligen ta tag i sommarens hundtrimning.

Jag hade bara råkat missa att det inte bara var uppehåll, det var även sommarens mest kvalmiga dag. Sådär åskvarmt att varenda liten blinning eller klägg, eller vad det nu kan tänkas heta på rikssvenska, var precis överallt utomhus. De där stora vidriga flugorna som bits skithårt.

Har man väl har påbörjat operation hundtrim går det liksom inte bara att sluta. Om man nu inte struntar i att hunden ser ut som ett skabbigt lejon. Tyvärr struntar jag inte i det, men halvvägs in i klippningen var jag tvungen att ta en paus för att dels springa runt själv och gallskrika vanvettiga saker efter alla bett jag hade och dels låta Liten få springa lite efter timmar på trimbordet.

Ett minilejon. Ett väldigt sött minilejon dock.

Till slut blev det klart.

Då hade Stor faktiskt väntat skitlänge på att få tvåla till Liten. Det är nämligen ett måste när en hund står på trimbordet och den andra blir ignorerad. Man måste PÅMINNA om vem som faktiskt bestämmer när hunden på trimbordet kommer ner och ser ut som en liten liten retriever istället för en hårboll.

Nu är vi klara. Nu är även Allsången slut. Lika slut som jag.

Men det var för all del praktiskt att göra det utomhus. Om man bara gör det en icke-kvalmig dag med inga klägg som biter ihjäl benen på mig.

Nu skall jag ta min lilla stora hund och lägga mig medan han den där jag delar möbler med står ute i sin ensamhet och kastar yxa på något han har motorsågat ur en stubbe.

Jag hade aldrig överlevt den här dagen utan glassreceptet. Aldrig.