Inte så himla modern alltså. Mer mormodern faktiskt. Om man bortser ifrån att just min 99-åriga mormor är lite piffigare än make 47 år.
Ni vet ju redan att jag tycker att det är en pina att ha torp och koja att hålla reda på och inget blir någonsin riktigt bra. Eftersom tiden aldrig räcker till att hålla alla ställen tipptopp. Snarare motsatsen till just tipptopp. Oftast känns det som att alltid bo i en ambulerande soptipp (som inte är topp alls).
Under sommarhalvåret, eller mer sommarveckorna om man skall se till vädret 2015, är det ännu svårare eftersom vi förflyttar oss lite oftare och snabbare beroende på väder och det som skall vara min fasta punkt blir ordentligt eftersatt det med.
För att uttrycka sig på ren svenska. Det ser ut som fan precis överallt och jag vadar i dammråttor stora som vildsvin och utspridda pryttlar oavsett plats. Det var ju det där med att jag och han jag delar efternamn med har olika prioriteringar. Han tycker inte det är så viktigt att plocka bort sina Väldigt Viktiga Saker efter att ha använt dem, han tycker tydligen att det är viktigt med gardiner. Jag tycker att gardiner är oviktigt när man inte vet om man kommer snubbla på en motorsåg i hallen eller en skruvdragare i sovrummet, men det är ju jag det. Jag föredrar golv utan motorsågar och vedklyvar framför gardiner.
Förra helgen brast det. Då drog vi ju från ett torp som ser ut att ha stampat jordgolv, till båten och sedan hem till lägenheten och INGET av ställena håller ens lägsta standard.
Jag införde därmed en ny grundlag här hemma. Eller, man kan kalla det rutin om man är mer välvilligt lagd. Varje torsdag är numera städdag med start igår. Därav tystnaden, eftersom första städdagen betydde grundlig rensning med släng tjo, sen kan man damma, dammsuga och moppa golv.
Jag råkade bara glömma att maken suger på just släng tjo och det enda han är bra på är dammsugning. Typ. Våra städstilar är fundamentalt jätteolika. Han har inga problem med att dammsuga och moppa köksgolv utan att ha plockat bort en enda pryl någonstans.
Som tur var (tur och tur?) gick diskmaskinen sönder i tisdags så han var “tvungen” att lägga sin städtid på att köra runt och leta efter en ny diskmaskin medan jag kunde slänga och tjoa alldeles ensam. Mycket praktiskt för husfriden.
Vad jag däremot inte hade märkt var att han tydligen hade mätt alla fönster innan han åkte på sin diskmaskinsjakt. För att även köpa gardiner. Väldigt husmoderligt kan tyckas. Och jag hade ingen aning om att det var SÅ upprörande att jag faktiskt inte har prioriterat gardiner när det ligger just vedklyvar på golvet, men upprörande var det tydligen. Såpass att han, på alldeles egen hand, även hade köpt gardiner när han var ute. Som han glatt ägnade väldigt mycket tid åt att sätta upp så fort han kom hem.
Han satte till och med upp dem innan han installerade diskmaskinen medan jag gick efter med ett ansiktsuttryck som hade vissa likheter med en fågelholk. Ända tills jag såg gardinen i köket, då började jag fnissa elakt.
Men vi börjar med gardinerna i de två vardagsrumsfönstren. Som åtminstone fick godkänt.
Jomen godkänt ändå. Det är knopar och rattar på dem. Och jag prioriterar ju som sagt inte gardiner.
Sen kom sovrumsgardinerna.
Båttema där med. De är dessutom förlåtande blå trots segelbåt. Men jag misstänker att det är hemskt svårt att hitta gardiner med motorbåtar på.
Nu kommer vi till köket.
Håll i er.
Han har alltså VALT de här gardinerna. Och betalat för dem.
Här bröt jag ihop och fnissade jättemycket medan han svor och sa:
– Jamen FRÅGA den där JÄKLA bloggen då om det är bättre att bo UTAN gardiner än att faktiskt HA gardiner. Du har ju inte satt upp en enda gardin.
Han känner mig tydligen. Om man inte bryr sig om att smyga som en indian för att fota hans gardinuppsättningar en sekund efter att de kommit upp medan man fnissar, då vet han var fotona hamnar. Här.
Efter alla dessa år hade jag ingen aning om att gardiner var så oerhört viktigt för en man som fortfarande inte har plockat undan på köksbordet, det är fortfarande belamrat med prylar.
Men gardinerna sitter där.
Spetsgardinerna.
Inte ens min mormor har spetsgardiner.
Nu väntar jag bara på att han skall köpa snirkliga guldkornischer och eventuellt föreslå tapeter i sammet.
Man får håna jättemycket när en 47-åring karl med dammsugare som särintresse sätter upp egenköpta spetsgardiner i köket va?