Det ligger en ö ganska så precis mellan Göteborg och Fredrikshamn (Danmark) som heter Läsö. Vilket är en av de vackraste öarna man kan vara på när man är båtburen. Ön är hyfsat liten, det finns två gästhamnar, en på den västra delen av ön (dit åker danskarna) och en på den östra sidan (dit åker svenskarna) och ön är dansk.
Att ta sig dit med egen båt är buslätt, om det är fint väder, och tar en dryg timma från Göteborg. Skall man ta sig dit med allmänna färdmedel så får man först åka färja i tre timmar till fastlandet i Danmark och sedan ytterligare en färja i två timmar från fastlandet till ön. Och den ligger alldeles ensam mitt i havet.
Just det, den är även helt uppbyggd av sand. Runt hela ön är det sandrev, långgrunt och nästintill tropiskt att bada. När det är fint väder. Det ser ut ungefär så här.
Notera sanden i bakgrunden. Och att vi ligger långt ut med lillbåten men ändå nästan bottnar. Notera även gärna att jag simmar med andra i just formation skithög som jag skrev igår.
Eller så ser man det lite bättre här. Även om det här är ett läskigt kärleksfullt kort för att vara på mig och dammsugarmannen. Äh, titta inte på att fotot råkar vara lite rosenskimrande, fokusera på all jäkla sand i bakgrunden.
Jamen så ser det ut på Läsö. Runt hela jäkla ön. Och det är ju väldigt fint på alla sätt och vis.
Förutom en sak. När man åker dit med krullig hund som springer på stränderna hela dagarna och får pälsen full av saltvatten och så mycket sand att man kan bygga en egen liten sandlåda i båten när pälsen torkar.
Vi kan väl säga så här. Stor älskar inte att bli avspolad efter sina sand- och strandspring. Han älskar det faktiskt inte ett dugg. Som han hatar det.
Hundar har ett väldigt tydligt kroppsspråk. Men det här gränsar till övertydlighet.
Han HATAR det.
Om ni undrar vad det är för ljust streck på näsan på jycken så är det sandsnor.
Väldigt vanligt förekommande på just Läsö.
(Herregudihimmelen vad jag längtar till sommaren nu)
