Jag är numera ett fulltime brillmongo. Jag och mina glasögon skall leva unhappily ever after. Jag som alltid levt med linser. För ett par år sedan började jag få barnsjukdomar i ögonen, vilket betyder att den dolda skelningen som varit svindold inte är det längre. Den var så dold att inte ens mina optiker har märkt att det har varit något medfött, tills den dagen jag var ute och körde bil och upptäckte att jag inte hade en susning om ifall bilarna omkring mig låg framför mig eller i filen bredvid. Jomen tjenare vilket dubbelseende. TV-apparaten blev två, och hela livet blev dubbelt.
Efter att ha träffat ortoptister, optiker, ögonläkare och vanliga läkare visade det sig att den medfödda skelningen (som inte syns – även om det känns som att jag ser ut som Marty Feldman), har varit hanterbar så länge jag varit ung och spänstig (HAH). Äldre = förslappade muskler precis överallt, så även ögonmusklerna. De orkade helt enkelt inte justera synen på egen hand, så allt som var ett blev två, över natten. No more linser för mig. Svintjocka prismaglas, brytningsfel, närsynt och långsynt går inte att justera med linser. Och, det är väl förvisso helt okay, eftersom linser är för vegetarianer (OJ vad rolig jag är).
Men nu börjar det våras, eller somras till och med. Och jag insåg att alla mina surt förvärvade och svinsnygga solglajjor aldrig mer kan användas. Herregud, jag har samlat på solisar i åratal, och har en gedigen samling med sjukt snygga brillor. Burberry, Dior, LV…you name it och jag har dem. Herregud som det retar mig att jag inte kan ha dem mer, eftersom solglasögon kräver linser då jag är blind som en fladdermus.
Så, hög tid att skaffa solisar med styrka. Med glas som colabottnar, precis som mina vanliga glajjor. Hade dejt med optikern igår, och en kravlista lång som en dassrulle. Och jag hade bestämt mig för att INTE kolla på priset, då jag vet att mina specialglas kostar en triljon pengar.
Tänkte att jag ville ha solisar som är moderna mer än en kvart åtminstone, så efter att ha bökat i en timma bestämde jag mig för att aviator funkar…jämt. Och spegelglas ville jag ha, helst blå. Så det blev till slut dessa:
Fast med silvergrå båge och polariserade. Polariserade glasögon rockar för övrigt när man har båt eftersom man nästan får röntgensyn, och därmed ser igenom vattnet. Oerhört praktiskt att se havsbotten innan man går på grund istället för efter.
Nåväl. Det blev ju ingen billig historia, men det struntade jag i eftersom det är ENDA chansen att överhuvudtaget kunna ha solisar. De kommer kosta runt 7000 spänn, och det är så mycket att snåltarmen drar ihop sig i ren chock. Och min snåltarm är rätt tjock. Men som sagt, skit samma.
Mitt första försök att irritera maken på tillbakaresedagen var att komma hem från optikern igår och näbbgäddigt säga “jag har köpt SVINDYRA solglasögon, basåruvet”. Och när han fick höra priset dog han lite och ögonen började rulla i sina egna ögonhålor. “7000 spänn för solglasögon, är du inte riktigt…”. Sen kom han inte längre, utan hämtade sig och sa “mja, mjo…det är ju förstås klart att du skall ha eftersom du inte kan ha linser längre, och man klarar ju sig inte utan solglasögon”.
Fail! Totalfail.
Och den enda trösten är att jag kommer ha sjukt snygga solbrillor om ett par veckor. För första gången på ett par år.
