En sån där söndag

När man är lite klimakterieförbannad i största allmänhet och jävligt irro på maken i synnerhet. Då är mitt lugnande medel att fönstershoppa lite och att läsa min älskade Veckans Nu. Hade maken varit hemma hade dagen istället ägnats åt högljudda diskussioner med den ena förolämpningen efter den andra.

Men han är som män är mest. Konflikträdd. Så han sov bort halva dagen i ren självbevarelsedrift, gick upp, klädde på sig med ljusets hastighet (tänk Stålmannen byta om i telefonkiosk) och sen dra ut på väldigt fabricerat och påhittat ärende.

Att de aldrig lär sig att de bara gör saken värre. För att rensa luften direkt, eller för all del bara en sån enkel sak som att DE väljer att ta upp diskussionen istället för att smyga omkring som en strykrädd hund. För det enda som händer är att man blir ännu mer förbannad.

Man behöver inte vara synsk för att spå ett taklyftarbråk i det här hushållet lite senare idag. Där han uppför sig som en tonårsungjävel och jag blir fullkomligt skogstokig för att det är så barnsligt. Jo’rå, somliga vet vilka knappar som är bäst att trycka på.

Men i alla fulla fall. Jag hängav mig åt Veckans Nu och diverse fönstershopping på nätet. Och inte för att vara sån, men jag ÄR verkligen fäschon!

Senaste trenden är knä/lårhöga stövlar. Enligt Hollywood och varenda jäkla skobutik.

Det köpte jag för fyra år sedan, efter visst bemödande hittade jag till slut det perfekta paret. För då fanns det inte så mycket att välja på, eftersom jag ville ha lagom klack och inte skithöga ridstövlar. Men de fanns. Och då såg jag ut så här.

boots
Trycket på tishan beror på att det enda fotot jag hittade var efter opponering på vår uppsats. Som handlade om (håll i er) sociala medier. Anno 2010.

Stövlarna är lite nedhasade på det fotot, de går över knät trots att jag är lång som en flaggstång.

Och i veckans Veckans Nu handlar två sidor om den NYA HETA TRENDEN.

bild

Alltså sådär rent spontant känns det som att jag är en jävel på att spå och väldigt mycket före min tid.

Jag spådde lårhöga boots för flera år sedan, och idag spår jag hetsiga diskussioner.

Någon som är intresserad av att anställa mig som någon slags modekonsult? Det går ju att göra på distans, det är ju bara att kolla vad jag gillar idag och så vet vi att det kommer vara brännande hett om ett par år.

Och så är jag ju en sjusärdeles bra testperson för…exempelvis saker som spraytan. Lär av mina misstag liksom.

Med andra ord, det ni hånar mig för idag kommer ni lunka omkring i om ett tag.

Och jävlar vad jag skall påminna om hånet då. HEHE!

När man får en chock och nästan tuppar av

Maken drog iväg efter jobbet för att köpa hundmat. Under tiden satt jag hemma och slängde ett getöga på TV:n, Pekka Heino och någon kock lagade mat. Fyllda viltfärsbiffar med färskost, sås och potatisstomp. Då blev jag akuthungrig, satt och kollade på TV:n medan fötterna badade i salivet som rann ur munnen.

Så jag ringde maken för att be honom köpa med sig en sallad hem, eftersom det ekade ruskigt tomt i skåpen. Då får jag svaret:

– Näe, för jag skall laga mat när jag kommer hem.

Paus för svimningstillfälle nummer ett. Det kan hända att jag skarvar lite ibland, men handen på hjärtat och tiofingrarupptillgud det här är sant; maken har lagat mat TVÅ gånger under hela vårt förhållande. Vilket var så längesedan sist att jag knappt minns det, men den gången serverade han penisformad pasta och köttfärssås.

Har jag sagt att han har jobbat som kock eller?

Så, egenlagad middag två gånger och en gång bad jag honom koka potatis, men efter den enda gången jag bad honom om det hände det aldrig mer. Eftersom jag bad honom när jag satt i bilen på väg hem från jobbet, och när jag kom hem satt han med hörlurar på sig i datarummet och spelade spel. Röken från de torrkokade och väldigt förkolnade potatisarna låg som dimman i Lützen över köket (och hela grannskapet eftersom jag kände det redan på parkeringen).

Han är inte en matlagande snubbe helt enkelt. Så att bara höra ovanstående mening fick mig att ana ugglor i mossen. LAGA MAT?

Jag skall villigt erkänna att jag trodde att han hade köpt någon skitäcklig micromat. I hans värld kan det säkert klassas som matlagning.

När han kom hem höll jag mig jättelångt från köket. Jag ville inte ruttna på honom, och det hade jag gjort om han stod i köket med två jäkla soppor i plastburk, eller fryst fiskgratäng, som var min gissning.

Så jag satt i soffan. Och hungrade ihjäl. Medan han slamrade med oroväckande mycket verktyg i köket. I en halvtimma!

Sen kom han med två tallrikar.

bild(9)

Paus för svimningstillfälle nummer två.

Inte fiskgratäng?

Men okay, jag vet att det finns färska maträtter att värma med. Så det var ju såklart min första fråga.

– Vad är det för jävla färdigpasta du har köpt?

Sa jag, och såg ut som en fågelholk.

Men näe. Förvåningens finger i häpnadens mun. Han hade köpt någon färdigsås visserligen, men kokat pasta, hällt på såsen och sedan räkor på det.

Det räknas ju faktiskt som matlagning?

Det betyder att min man kan laga mat?

Nu när jag sitter här mätt och nöjd undrar jag varför han har fejkat okunnighet i runt tio år.

Men som han skall få laga olika saker från och med idag.

Jag är gift med en alien (eller hamster)

Minns ni hjälmställningen maken köpte till den lilla filmkameran?

IMG_4358

Den som han glatt mannekängade i med paintballmask?

Han kom hem från jobbet nu. Och jag vet inte riktigt vad som felas honom, men han har köpt en till kameraställning.

För nu ser han ut så här.

bild(8)

Min första reaktion var att han hade köpt någon slags stormpannlampa. Sen kollade jag igen, och såg att kameran satt där.

Om det nu hade varit så att han hade varit en joggare, eller någon som sprang i skogen och jagade, så hade jag kanske sett användningsområdet. Jag hade nog till och med fattat om det hade varit så att han hade jagat brudar (även om just den looken inte känns så lyckosam).

Men nej, han gör ingetdera.

Då kvarstår bara båtåkande i hög fart. Vilket inte görs så himla frekvent den här årstiden.

Nu har han kameraställningar till precis ALLT utom just det som jag har velat ha sen vi skaffade kameran. Vilket är någon slags anordning som går att sätta på hundarna för att se livet ur deras perspektiv. Det hade jag tyckt var rätt kul.

Det hade ju varit lite praktiskt om man använder kameran när man nu hamstrar kameraställningar, men icke.

Jag funderar på att ställa ut honom och låta honom stå ute i ett par timmar för att filma stormen. Som inte stormar. Då fyller han åtminstone någon slags funktion.

Men det verkar än så länge poänglöst eftersom vi verkar befinna oss i stormens öga och det blåser inget alls.

Däremot var de nere vid havet i just vår förort på Rapport alldeles nyss och det blåser tydligen där färjorna går. Fast inte här.

Helt jävla oförklarligt. Både samlandet och bristen på blåst.

Den enda som är lite blåst här är maken?

Apropå den där gubbfesten igår

Herrarna satt ju i badkaret och samtalade, medan jag satt på andra sidan fönstret. Alltså inomhus.

Min första fundering, undrar om de tror att fönster är ljudisolerade.

Min andra fundering, HERREGUD vilken åldersnoja de två har.

Min tredje fundering, blir man yngre om man konstant pratar om saker som gjordes för 20 år sedan (och med vilka tjejer)?

Det var som att lyssna på två tonåringar ungefär. Fast med lite mer grått hår och bukfetma.

Högst oklart hur kvällen slutade eftersom jag tog jyckarna och UGGsen och gick upp och lade mig när de började prata om att ha en nostalgigrabbsegling till Danmark. Och att göra allt det där de gjorde för 20 år sedan. Minus vissa saker kanske, om de nu är intresserade av att ha sina respektive kvar när de kommer hem.

Jag trodde jag åldersnojade lite. Eller för all del ganska mycket. Men efter att ha haft viss överhörning på deras badkonversation igår konstaterade jag att det är omöjligt att noja mer än de gör.

Gubbar är sådana jäkla kärringar.

Vuxna män gör saker tillsammans

Jomensåatte jag är i Göteborg igen. Och den här dagen har haft en jäkla massa olika teman. Men vi fokuserar på den senare delen av dagen.

Under eftermiddagen när jag och lurvarna klev in genom dörren var det till att börja med kliniskt rent och städat. Och jag fick en smärre chock. Eftersom jag inte minns när maken städade frivilligt sist.

Antingen har han haft något slags fest i form av Playboy Mansion och varit tvungen att städa upp efter alla sina damer, eller så har han varit jävligt uttråkad. I ärlighetens namn struntar jag i vilket, så himla värt en Playboyfest om det betyder att han städar utan tjat. Då får han vara Göteborgs Hugh Hefner.

Sen trodde jag inte att maken skulle komma hem, men han kom hem med besked. På släptåg hade han en polare i  grannskapet. Och nu är det Playboyfest, minus boysen och de snygga brudarna. Mer kanske en gubbfest? Utan babes. För det började med att maken sa till sin kompis:

– Jamen skall vi ta och duscha då?

Och in i badrummet på nedervåningen knatade de båda. Lite rart tillsammans.

Som bonus råkar vi ha ett rätt taskigt fönster i det badrummet.

badpojkar 2

Det var lite för svårt att låta bli att trycka upp kameran i båtfönstret kan man säga. Och de där två äldre herrarna har känt varandra sen lumpen, så DE bryr sig inte ett smack tydligen. Eller ja, de kanske hade brytt sig om de hade vetat att jag fotade. Men det man inte vet har man inte ont av. Har jag hört.

Sen började gubbfesten. Nu sitter de här.

badpojkar 1

Medan jag sitter i soffan och är kollapstrött efter dagens strapatser.

Tydligen skall det bastas också.

Men om man skulle ta och dra tillbaka till Sibirien då?

Jag tror inte ens att den där gubbfesten skulle notera varken närvaro eller frånvaro.

Den där sängen på övervåningen är i alla fall galet lockande just nu. Och om jag försvinner så kanske deras babes kommer.

Men då blir det ju åtminstone städat. Så värt det.