Inbrottstjuvar, mordiska män och Ullared

NU (eller rättare sagt igår kväll)! Kollade jag klart på Making a Murderer. HERREGUD så bra den var. Har ni inte sett den så kolla, har ni sett den så kan vi ta hetsig diskussion när alla har sett den. Personligen var jag lite mer än en smula upprörd och väldigt diskussionslysten efter sista avsnittet igår.

När man har ägnat de tre senaste kvällarna åt att kolla på eventuellt mordiska män är det synnerligen opraktiskt när ens äkta hälft kommer hem efter en repa till stan för att handla och ser ut som livsfarlig inbrottstjuv.

Han klev in genom dörren och såg ut så här.

IMG_8587

Lite väl svartmuskig va?

Som TUR var hade jag inte glasögonen på mig när han svishade igenom dörren och gick direkt till köket för att packa upp matvaror. Jag såg bara något väldigt mörkt och suddigt och hann fundera över om det verkligen VAR han. Eller om det möjligtvis var en ganska snäll okänd inbrottstjuv som faktiskt hade handlat på vägen hit och även tänkte packa upp varorna innan han rånmördade mig.

Jag fattade inte att det var en helstickad mössa innan han ställde sig där han står på fotot och faktiskt tog av sig den.

Däremot undrar jag fortfarande hur han hittar alla dessa obskyra saker och hur han kommer fram till att det är en bra idé att köpa dem?

Men ja. Det är hans mössa nu. Om det blir bistrare tider igen med minusgrader.

Och nu har jag en ackumulerad lista av saker jag måste beta av, så vi börjar med Ullared. Där jag tack och lov har fått skitmycket hjälp av Kommentars-Karin.

Nu tänker jag lista alla som har anmält sig, vilket verkar bli ett alldeles lagom antal för att kunna sitta och snicksnacka på kvällen.

De som garanterat har tänkt sig att sova över är:

Fru M
Enlisailivet med man
Tina Johansson
Behå-Helene
PetraH
Kommentars-Karin
Admin Anka
Ylle-Annika
Karin
Jag själv med man

De två som varit lite lite tveksamma till övernattning är:

Marie och MissK

Planen är fortfarande att träffas i rimlig tid, inte i svinottan och inte för sent utan rimlig tid, jag bokar boende och käk och incheckning sker vid ankomst. Först knatar vi omkring i varuhuset eller sitter i sportbaren (helt frivilligt) och sedan avslutar vi på restaurang för att verkligen kunna hänga med varandra och prata strunt.

Eftersom Behå-Helene skall med tänkte vi att hon kunde ta med sig lite sport-bh:ar och gå igenom dem med oss allihop och att vi skall ha någon slags utlottning där. Om det är någon som vill att hon skall ta med sig något annat är det bara att tjoa så fixar hon det med. Detsamma har jag även tänkt när det gäller Ylle-Annika, fast jag har bara inte frågat henne än. Jag är ju så oerhört fascinerad över att ha lärt mig att ylle numera är snällt och inte kliar som det gjorde när jag var barn.

Nu behöver jag er hjälp. Först och främst om jag har råkat glömma någon eller om jag har lagt till någon som inte skall vara med. Logistik liksom.

Och så behöver jag veta om någon möjligen råkar vara allergisk mot något.

Kan inte ni ta och fundera över det här och hojta på mig, antingen i kommentarsfältet eller i mailen (vic@fitterbittan.se) så skall jag producera ett pris och detaljer så fort jag vet allt från er.

Jag tycker verkligen att det här skall bli asmysigt. Att bara vara lagom många så alla kan prata i munnen på varandra och ha en riktigt trevlig dag och kväll.

Den svartmuskige inbrottstjuven ser antagligen fram emot det ännu mer, eftersom han har ett osunt förhållande till Ullared.

Spännande värre.

Det går att överdosera juice faktiskt

Om man nu inte trodde det. Men det gör det.

Gårdagen spenderades med tre bärpåsar frukt, grönsaker och råsaftcentrifugen. Och med senaste boken (har ni inte läst Ingrid Hedström kan jag varmt rekommendera hennes böcker).

Jag gjorde juice och låg på divanen och kände mig asnyttig medan jag läste. Jag tog även kort på juicerna, men de ser så himla osmakliga ut att de inte får vara med. Den godaste juicen såg ut som att någon hade tagit en rejäl fylla på Pisang Ambon och sedan kräkts. Det borde rimligtvis finnas ett sätt att få dem att se lika goda ut som de faktiskt är?

I alla fall. Den godaste blandningen var galiamelon, kiwi och blåbär. Den godaste rena juicen var på enbart vindruvor.

Nu vet inte jag om alla tycker som jag förstås, men om jag törstig på sommaren finns det inget godare än att trycka i sig iskalla vindruvor i mängder. Istället för att dricka något. Jag har velat göra saft på vindruvor i evigheter pga det och nu är det gjort. Ett paket druvor blev lite drygt en dl saft, nästan två dl. Väldigt koncentrerad saft. Kan med fördel blandas ut med jättemycket vatten. Läbbigt gott och DET skall bli min sommardricka. Som jag skall dricka druvor till sommaren.

Sedan gjorde jag även blåbär, ingefära och äpple. Det var egentligen gott, men det hade helt klart blivit godare om jag inte hade överdoserat ingefäran så mycket att jag trodde att jag drack sushi och det brann i käften på mig. Den toppade jag med ingefära och apelsin. Ingefäran smakade inte så mycket i den sistnämnda, men det tror jag mest beror på att jag hade dödat smaklökarna igen med ingefäran i den föregående. Slutligen päron och vattenmelon.

Efter alla juicer kände jag mig löjligt nyttig, sund och frisk med inställningen att det här skall jag fortsätta med så jag blir 150 år och aldrig mer förkyld.

Sedan blev jag kissenödig. Av förklarliga skäl.

Slutligen fick jag ett enormt tuggbehov och tryckte i mig en semla.

Idag är det måndag. Jag har inte så mycket att säga om det, måndag är måndag. Men jag råkade väga mig idag och nu skall jag absolut fortsätta med min juicediet, sans semla. Den saken är klar.

Nu vill jag ha alla bra smoothie- och juicerecept ni har och så delar jag såklart med mig av mina mer eller mindre lyckade varianter.

Och så undrar jag vad i hela friden chiafrön är och vad man kan ha dem till. Jag råkade köpa sådana med i min nyttighetsiver när jag köpte alla frukter och grönsaker, men jag har ingen aning om vad man har sådana till.

Säng säng säng – SOVASOVASOVA

Det tar på krafterna att bli äldre alltså. Och knäna knakar betydligt mer idag än vad de gjorde igår när de var ett år yngre.

Minns ni min eminenta bursdag förra året? När jag inte ens fick frulle på sängen för jag fick ett muntligt grattis fem över midnatt och dagen efter fick jag ett “jamen jag har beställt en sak och den borde varit här nu, men den har visst inte kommit”. Som resulterade i att jag slog alla rekord i att dramatiskt tycka synd om mig själv. När presenten väl anlände tyckte jag ännu mer synd om mig själv eftersom det var en jäkla motionscykel (TYCKER HAN ATT JAG ÄR SÅ FET ELLER???!!!). Det gjorde ju på intet vis saken bättre att jag hade fått en våg i julklapp. (HAN ÄR INTE SÅ JÄVLA MAGER SJÄLV VILL JAG BARA SÄGA!).

Sedan visade det ju sig att hojen var ganska kul ändå trots allt. Numera är den, precis som alla antaligen gissat, en formidabel klädhängare.

I år skippade jag det där med förhoppningar. Och då överraskade han mig betydligt mer positivt. För tanken bakom var riktigt rar och det betyder allt.

Han och jyckarna väckte mig fem över midnatt i år igen (till nästa år skall han få en manual, väck mig inte om jag sover för om jag sover blir jag gramse och då får han faktiskt bita i det sura äpplet och ställa klockan så att han kommer upp före mig på morgonen). Men i år fick jag faktiskt ett par paket. Genomtänkta sådana. Först fick jag de här.

IMG_8570

Med orden “nu slipper du förfrysa händerna när du trillar omkull i snön”. Omtänksamheten alltså.

Sedan fick jag en ny snopplampa att ha på torpet. I roseguld.

IMG_8576

Fantastiskt fin liten kisspojk när man tänder honom, men det gick inte att ta kort på. Jag har pipit rätt länge över bristen på sänglampa eftersom vi bara har taklampa i sovrummet, så det är antingen svart som i sotarns röv eller hysteriskt ljust. Dessutom älskar jag verkligen snopplamporna.

Slutligen fick jag det nästan mest romantiska jag någonsin fått. En rar liten skål som heter “kär och galen”. Men inte nog med det, när jag öppnade kartongen och tittade I skålen såg det ut så här.

IMG_8577 copy

Han har alltså lagt i egna chokladhjärtan och sedan har han vikt de urgoda jordgubbsmattorna till ett hjärta.

Jag är imponerad.

Dagen var planerad sedan länge. Inga föräldrar var i staden så jag och syrran i Oslo hade bestämt att vi skulle mötas mellan Oslo och småstaden, och spendera väldigt mycket tid på bästa outleten i Vestby Nord. En fantastisk outlet som jag varmt rekommenderar om man råkar vara här i staden eller i Oslo. Grymma priser som blir ännu bättre nu när vi faktiskt tjänar på valutaväxlingen för första gången på typ 30 år.

Oj som vi hade tänkt shoppa.

För några dagar sedan bestämde sig pappa för att följa med syrran ner till outleten och ungefär samtidigt bestämde sig därmed även maken för att haka på. Lagom ändå. Och planen var att de, som ändå påstod sig vara ointresserade av outletshopping, skulle hänga på Bauhaus medan jag och syrran raidade alla andra bra butiker.

Det blev inte så. Efter tio minuter på outleten hade min klädshoppingmotsträviga äkta hälft köpt ett par skor alldeles på egen hand. Skitsnygga dessutom. I vanliga fall är det ju jag som pekar och talar om vad han skall köpa (om det inte är på Jula, på Jula shoppar han även kläder själv) och så köper han suckande det jag pekar på.

Jag blev så paff att jag nästan ramlade omkull i pur förvåning.

Efter det var det som att någon hade tryckt på shopping mode-knappen på honom. Han var frivilligt smakråd åt syrran och sprang och hämtade jackor som han tyckte var snygga, men till henne (har aldrig hänt förut). Han köpte även en jacka till sig själv efter skorna, sedan en islandströja. Och en brödrost.

Där gick jag och fyllde år och trots det var jag så förvånad att jag faktiskt glömde shoppa till mig själv, trots att det fanns oerhört många fina saker. Jag köpte ett par vantar. Vilket kan tyckas onödigt med tanke på att jag faktiskt fick ett par. Men de här var för dagar när det är minus en miljon grader.

IMG_8578

Det syns kanske inte så bra, men de går en bra bit upp på armen och de är så smockfulla med dun att de skulle kunna funka som huvudkudde med. NU är jag rustad för bergsbestigning med trill och fall.

Slutligen fyndade jag en råsaftcentrifug. För mindre än halva priset mot vad den kostar i Sverige.

IMG_8573

Här skall juicas. För om man köper en sådan kan man inte låta bli att avsluta dagen på Ica och så kommer man hem med så HÄR mycket frukt (och lite grönsaker).

IMG_8574

Två fulla kassar och en till som redan var uppackad när jag fotade mitt fruktfrenzy.

Det föreligger viss risk att jag kommer hamna i en juiceperiod nu. Vilket antagligen är mycket bättre än mina kompisar Ben och Jerry. Jag kommer troligen nyttighetschocka kroppen.

Den första juiceblandningen som skall provas är; melon, kiwi och blåbär. Vilket låter sinnessjukt gott.

Men det tänker jag testa imorgon. Man blir så trött av att titta på när någon annan shoppar en hel dag.

Nu är det dags att utnyttja sin position som födelsedagsbarn och tvinga maken att packa upp och montera monstermaskinen medan jag går upp och slänger mig i bingen pga dödströtthet.

JO! En sista sak. Jag hittade mitt drömplagg idag, men den fanns inte i min storlek. En Onepiece i Gore-Tex. Jag började nästan grina över att den var för stor. Det var alltså en skidoverall egentligen, men det vet väl alla att om man har hund och bor i skogen på vintern så finns det ju mer användningsområden än skidbacken. Bara tanken på att enbart gå iklädd Onepiece? En mysdress under och Gore-Tex över.

IMG_0442

Den tvåfärgade till höger i bild. Åh! Det ultimata klädesplagget.

Det var min (födelse)dag. Tre timmar kvar av dagen förvisso, men den här tanten pallar inte mer.

Vad har ni gjort?

En sån DÄR dag

Det måste ha varit fullmåne inatt, eller?

Man skulle alltså kunna säga att jag har sovit lite för lite (fem minuter av slumrande en gång varannan timma är verkligen för lite) och är en smula pms-irriterad. Men idag verkar den omedelbara omgivningen klara sig, för jag irriterar mig på saker jag absolut inte kan påverka. Vilket är så retsamt just för att jag inte kan påverka det.

Funderingar över varför Peter Jihde har tofs, men aldrig har håret utsläppt. VAD är vitsen med spara till längre och längre hår när man ändå bara sitter där i tv-rutan och retar livet ur torparfruar med sin man-bun?

2CFD5F6900000578-3257656-image-a-1_1443796275254

Typiskt extra osexig man bun.

TV-reklamen från Telenor där de arma barnen jobbar som galärslavar under fjällsemestern för att få lite utdelat bredband av sina föräldrar och mamman till och med säger “men ge dem inte för mycket nu bara”. HERREGUD. Elak pappa, men fullkomligt vidrigt läskig mamma? Snövits elaka styvmor framstår Moder Teresa i jämförelse.

Vädret. Eller snarare kylan. Det räcker nu tycker jag. Så här jämrans kallt med snö kan det gärna få vara om man åker till just fjällen eller alperna. Eller om man självmant har valt att bo i exempelvis Kiruna där det snöar från augusti till juni. Inte på västkusten. Den där inre termometern har ju fått spader och man (jag) varierar mellan att svettas floder och att frysa arslet av sig, det finns liksom inget mellanting. Den där ljuvliga känslan av att gå ut i sommarvarm bris i flipflops och utan jacka längtar jag efter så jag kan dööööö.

Att jag blir ett år äldre i övermorgon och inte skall ha kalas. Den enda som finns tillgänglig att eventuellt fira mig är maken. Han är himla bra på många andra saker, men han suger på att fira födelsedag.

Det är även lite irriterande att min tunga har fått skavsår. För att jag hittade nytt (nåja typ?) godis på Ica som jag hetsåt igår. Två påsar = 18 stycken hivade jag i mig för det var så gott. Detta måste man väl kanske ändå tycka var värt det, med tanke på smaksensationen när jag åt det. Nu kommer jag inte ha några som helst smaksensationer på ett tag, till tungan har blivit normal igen.

IMG_8567

Utöver det är jag givetvis ännu mer irriterad över Kommunal, att barn fortsätter bli skjutna och mördade av ingen anledning alls och att det är krig och grejor. Men det gör mig så arg att jag inte kan prata om det. Inte idag i alla fall.

Så.

Peter Jihde alltså?

Hur har ni det?

// Hon som verkligen gör skäl för sitt bittra bloggnamn idag

NU RÄCKER DET MED KYLA?

Fy för den lede vad jag är trött på att det är kallt nu. I alla fall så här kallt och att det har varit kallt så himla länge? Det känns ju som att vi bor på den sibiriska tundran med permafrost.

Och igår blev jag lurad. Maken hade nämligen kollat fel på termometern och påstod att det “bara” var minus sju grader ute. Jag hade ingen anledning att betvivla honom så jag dubbelkollade inte. Konstaterade bara att det var kallt, men det är det ju hela tiden.

Eftersom det var så himla mycket VARMARE igår ville maken gå på äventyr. Bakom ladan finns ett berg som är ganska högt och uppe på berget finns en skitspännande grotta. Dit är det trevligt att gå på sommaren och skrämma små barn (inte random barn nu alltså, utan gästande barn).

Maken hade varit där uppe några dagar efter det blev kallt och sett att det hade börjat formas enorma istappar överallt och ville att jag och kameran skulle följa med och plåta istappar.

Jamen det lät väl okay. Fast jag hade slarvat bort mössa och vantar, men jag tänkte att jag nog skulle klara mig utan. För det var ju nästan varmt ute.

Så här i efterhand vet jag inte om jag tänkte alls.

För det FÖRSTA går jag ju ständigt i Uggs. Det gjorde jag igår med. Trots att jag vet att sulan på Uggs utgör fara för liv och lem när det är halt. Att bara gå till ladan brukar generera minst två nästan-frivolter pga halka. Det är med andra ord ungefär lika praktiskt att bergsbestiga snötäckta berg i Uggs som det är att bergsbestiga i flipflops. Men jag tänkte inte på det.

Jag tänkte inte heller på att OM man gör en frivolt så måste man ta emot sig med händerna och att ta emot sig med händerna utan vantar i iskall snö är förfrysningskallt. Alternativet till att inte ta emot sig med händerna är att göra en faceplant. Det är antagligen ännu kallare (har inte provat, ÄN).

Det blev alltså en promenad/bergsbestigning iklädd ylleunderställ (tack vare Annika), onepiece, Uggs, jacka från 1988 och ingen mössa – inga vantar. Jag tog heller inte med mig kameran. Den glömde jag antagligen i ren självbevarelsedrift.

För vi kom inte så himla långt innan jag lade mig raklång första gången. Med händerna i snön. Sedan gjorde jag det tre gånger till innan vi ens var halvvägs upp och då var jag ROSENRASANDE, kall och … jamen rosenrasande.

Maken hoppsaskuttade naturligtvis före mig i kängor som inte var hala och istället för att hjälpa mig filmade han mig.

Notera även att HAN ser att granjävelgrenarna jag går under kommer tappa all sin snö i nacken på mig. Utan att säga något. Jag ser det inte eftersom jag inte riktigt tittade åt det hållet. Han står bara och fnissar tyst utan att varna mig.

Han hade i alla fall vett på att sluta filma och börja hjälpa när jag gav honom blicken som kunde mörda. Hundarna var ju inte så himla hjälpsamma de heller. Där är det mer stjälp än hjälp.

(Ja, jag vet att jag går som en hundraåring, men det är halt. Och brant. Nästan som Himalaya. Minst.)

Sen kom vi upp till grottan. Med bara mobilkameran. Men jag var rätt glad över att jag hade glömt den med tanke på att jag hade legat i snön tre gånger på vägen upp och det vill man inte göra med en kamera över axeln. Det räckte så bra som det var.

IMG_0425

IMG_0430

Sedan tog vi inte samma väg tillbaka. Vi tog den långa vägen hem, för det var bara att inse att den korta vägen hade inneburit att jag hade åkt släde på arslet hela vägen ner.

Vi lever ett rätt bra liv på torpet, för att hundarna har ett toppenliv här. Har hundarna det bra så har jag det bra, svårare än så är det inte. Men igår muttrade jag mig hela vägen hem och till och med den lille, som i vanliga fall är ytterst godmodig, tyckte att den där snön var tarvlig som satte sig mellan tassarna.

Ungefär två sekunder efter filmen slutade gick jag rakt in i ett rådjur med jyckarna. Fortfarande lite oklart vem som blev räddast.

Till slut kom vi hem och då kollade jag på termometern. Det var inte SJU grader. Det var SJUTTON. Somliga hade kollat fel.

Inför nästa helg skall jag hämta mina dubbade kängor, mössa och vantar. Och leta upp rånarluvan.

Men först skall jag nog ha en riktigt manlig förkylning efter gårdagens strapatser, för jag har ont i halsen. Men det kan lika gärna bero på att jag skreksvor under hela promenaden.

// Frusen i Skogen