Category: Klimakteriekossan

Blir bara ett mer och mer snyggt par. Framför allt hänger jag ju så mycket mer med Rosa numera. Vi är så här tajta *måttar pyttelitet med pekfinger och tumme* OCH det absolut roligaste är att jag har saknat Plain Vanillas egna grejor så den här tunikan gör mig nostalgisk samt att den passar löjligt bra till tre par skor som jag redan har. Sedan blir jag ännu gladare över deras nya tunikor. Åhhh.

Det tycker jag ändå är ganska fascinerande. Än mer fascinerande att jag och Rosa frivilligt låter Traktor vara med och leka. Han är ju så väldigt ful och inte ens personligheten gör honom trevligare. 

Tydligen gick jag all in som torparfru tidigare idag. Och så kom jag på att det är väldigt sällan håret får yra omkring som det vill, särskilt på foto. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med det nu. Det är nästan inga extension kvar i det, några rosa slingor, eftersom håret har gått bananas och växt cirka tre kilometer de senaste två åren. Då vill jag såklart hitta på något nytt, eventuellt klippa mycket, men det förbjuder jag mig själv att göra med tanke på att jag inte har haft så här långt hår sedan gymnasiet. Plus kanske någon gång efter det. Men det är ju varmt på sommaren och jag sätter upp det hela tiden och då har jag ändå inte särskilt tjockt hår. Mer väldigt o-tjockt nordiskt fjöshår. Tips mottages med tacksamhet. 

Min taskiga syrra snodde allt hår och fick så mycket att det jag får ihop i en hel tofs med allt hår, det blir syrrans lugg om hon gör en tofs av den. Och så lider hon och pratar om hur JÅBBIT det är att behöva klippa ur det hela tiden för att det inte skall växa som en svamp runt huvudet på henne.

Älskade syrran, det finns ingen som känner medlidande för ett sådant icke-problem. Inget medlidande, bara avundsjuka. Samma avundsjuka som jag känt sedan en kvart efter du föddes och fick allt hår inklusive mitt. Ooohooorättvist.

Rosa och jag har även ett par meddelanden. Imorgon kommer rubrikerna och vi bestämde att var och en får tre rubriker att välja mellan ifall man får en rubrik man hatar jättemycket.

Det andra meddelandet är att vi gick igenom nageldekorationslådan och då hittade vi de här.

Mina dekorationsövningsnaglar. Eller vad det nu kan tänkas heta på fackspråk. Jag använde dem för att måla mönster för hand och göra andra skojiga saker ett tag.

Det var roligt, för då kan jag visa hur himla lätt det är att göra chrome- och mirrornaglar. Medan jag pratar med mig själv.

Men först rubrikerna imorgon och så ett snack med Mini om hon kan tänka sig att byta en burk mumsmat mot att hon väljer en vinnare av de rosablå glajjorna. Hon har varit väldigt svårflirtad på sistone.

Låter det som om Rosa och jag är inne på rätt spår här?

Jag fortsätter här där jag började på instagram.

Såg ni min repost av @celestebarber häromdagen, som var så orimligt rolig? Inte bara rolig, klockren dessutom.

Då fick jag ju bilder i huvudet och ville göra tishor både högt och lågt. För vi diskuterade taxöron bland annat. Och lovikavantar med grus i. Kärt barn har många namn.

Min första skiss på taxöron ser ut så här.

Ett långt och spetsigt och ett långt och mjukt. I två varianter.

Här finns ju helt klart utvecklingspotential eftersom det bara är en väldigt snabb skiss som åtminstone sitter anatomiskt riktigt om tishan skulle existera i verkligheten och inte bara i mitt block.

Herregud som jag saknar min riktiga ritplatta som gick sönder. iPad Pro blev inte som jag ville och är inte lika skön att rita på. Nu är det papper och penna som gäller, och lite färgläggning på datorn.

Har vi lite vidareutveckling möjligen? Det kan ju bli hur bra som helst det här.

Vilken dag och vilken dumbom jag är.

Dagen började med att jag såg det här fotot som minne på Facebook.

Det var fyra år sedan idag. Jösses, jag har åldrats 20 år på bara fyra stackars år. Både fysiskt och psykiskt.

Min första tanke när jag såg fotot var att jag bara har bruna, svarta och blå hattar. Jag älskar hattar ovanligt mycket, även om jag inte älskar dem så mycket som olika glasögon. Om någon skulle råka ha en hattfäbless kan jag rekommendera min hattmakerska i Brighton som mest gör väldigt tilltalande hattar i läder. Som den jag bär på fotot. Sedan har jag såklart ett antal mer eleganta hattar. Mitt enda hattkrav är att det skall vara vardagshattar och då är det ju enbart avhängigt övrig klädsel. Det hade ju till exempel inte passat med en klockad hatt a’la Gatsby i svart filt till jeans och tröja. Och precis nu slog det mig att den hatten inte ligger i hattsamlingen. VAR är den? Det enda jag minns nu är att jag lade undan den för att tvättas eftersom den, som av en händelse, hamnade i munnen på en liten hund i någon av alla hans glädjeyttringar och fick dregel på sig. Skit då, den är ju skitsnygg. Den har jag inte sett sedan före flytten från Göteborg och allt som inte skymtats sedan Göteborg är svårhittat.

I alla fall, jag gillar skinnhattar och GISSA vad som slog mig. Jag har ingen rosa. Men det är åtgärdat nu. En pork pie med stingy brim. En sådan blå hade jag på mig i Ullared för längesedan. Hattfnatt.

Min andra tanke var att maken dog skämseldöden medan gemensam kamrat tog bilden. Det finns ett inlägg om det någonstans 2013 med andra ord. Har för mig att maken hotade med skilsmässa. 

Min tredje tanke var förfallet. Nej jag fiskar inte komplimanger, först såg jag likadan ut i 10 år och sedan hände något och på bara ett par år råkade jag åldras. Skumt. 

Det var den fysiska delen. Sedan blev jag mentalt förvirrad. För jag åkte till stan för att fixa naglarna där jag så sent som igår hade dubbelkollat tiden i min kalender, 2 juni 13.00.

Och att det var den andra juni idag var jag så himla säker på och nu skall ni få höra varför.

Jag visste med säkerhet att det var den 30 maj i förrgår, för då släpptes House of Cards som vi har ägnat två kvällar åt att titta färdigt på så nu känns livet tomt och innehållslöst. Därtill hade jag använt knogarna för att kontrollera om det var kort eller lång månad och juni hade ingen knoge så den var kort. Alltså var det 30 maj i tisdags, 1 juni igår och den 2 juni idag. Bombsäkert och faktiskt till och med knogräknat manuellt. För det vore ju dumt att kolla på telefonen eller datorn som jag använder till allt annat. Ibland är jag löjligt analog.

Kom in till stan, var lite tidig, men jag tjingsade på Jessica och satte mig i soffan för att vänta. Efter en kvart fick jag ett felmeddelande i hjärnan och frågade vilket datum det var. Första juni svarade hela salongen unisont.

Va? Nä?! Det var det väl ändå inte envisades jag med och förklarade att jag VISSTE att det var den 30:e i förrgår. Det höll alla med om. Då räknade jag på knogarna igen och kom fram till samma sak som innan, juni har ingen knoge och är därmed kort. Sedan ägnade jag flera minuter åt att tala om för andra kunder och de som jobbade vad mina knogar sa och att juni är KORT. Det var ingen som sa emot mig där heller, men de hävdade att det var den 31:a igår medan jag sa att det var den första för KNOGARNA sa faktiskt det.

Till slut var det en välvilligt inställd kund som pedagogiskt sa “fast du verkar ha fokuserat på juni när du skulle tittat på maj och maj har en knoge”.

Jamen givetvis. Så himla dumt. Även en smula pinsamt att sitta där och vifta med knogarna och tjoa om att juni inte hade knoge.

Det var bara att samla ihop sina saker och lomma därifrån för att återkomma imorgon.

Då åkte jag till veterinären för att dubbelkolla fästingmedlet (Bravecto) och alla hemska biverkningar som man bör reagera lite över, men inte överdriva heller. Det har ju funkat så orimligt bra i två år och här har vi haft fästingar i mängder. Så äckligt många att det häromkvällen kändes som löss. Inte nog med att vi plockar typ tusen fästingar varje dag, den kvällen kröp det säkert tio stycken som inte börjat äta än på både oss och hundarna. Så himla vidrigt.

Vi kom i vilket fall som helst fram till att det var hög tid nu och att jag inte skulle överdriva hönsandet med tanke på att de hade klarat sig utan biverkningar i två år. Som bonus har de trevlig utsikt vid vår nya veterinär.

Och någon skulle få sjösätta. 

Vi har för övrigt äntligen fått en riktig veterinärklinik i stan. En med reception och mer än en veterinär, där inte kontoret är på undersökningsbritsen och där den enda veterinären jonglerar med kissprovskålar i metall innan han ställer upp datorn för att skriva kvitto. Dessutom en veterinär som är bättre på att ha armen i rumpan på en kossa än att kolla urinvägsinfektion på hund. Här gjorde de dessutom allt och hade jour. Det är sådant som bekymrat mig sedan flytten. Att inte ha närheten till ett joursjukhus. Nu har vi alltså det och djuren har bättre jourtider än människorna i stan. På helgerna får man försöka undvika att till exempel skära av sig ett finger på söndagar och mellan vissa tider på lördagar för då har de inte kommit överens om vem, eller ens någon, skall ha öppet.

Sedan åkte jag hem, gav hundarna varsin Bravecto och begrundade min mentala hälsa.

Efter det somnade jag på soffan, vilket händer sällan.

Man får anta att jag var trött eller blev trött, men stensov gjorde jag. Sedan vet vi ju att både kropp och knopp tar stryk av smärta och axeln (på den andra armen) fortfarande gör draåthelveteont.

Givetvis har jag vimsat bort mitt axelskydd, men jag tejpar fast axeln under tiden så den inte trillar av.

Och så himla roligt att så många skall skriva, om än lite motvilligt. Ni skall få rubriker.

Imorgon gör jag ett nytt nagelförsök och det blir nog mirror chrome. I någon färg eller holografiskt. Ni vet sådant där som skiftar färg, som på den här kjolen och jackan.

Det är mitt senaste snygga ihop med rosa. Jag har fyndat orimligt mycket holografiskt smink och nagelpryttlar de senaste månaderna, men jag skulle verkligen kunna göra onämnbara saker för både kjol och jacka också. För ingetdera är dessvärre ett fynd.

Först skall jag bara sova lite.

När skall ni komma till min nagelstudio egentligen?