Vilken dag och vilken dumbom jag är.
Dagen började med att jag såg det här fotot som minne på Facebook.
Det var fyra år sedan idag. Jösses, jag har åldrats 20 år på bara fyra stackars år. Både fysiskt och psykiskt.
Min första tanke när jag såg fotot var att jag bara har bruna, svarta och blå hattar. Jag älskar hattar ovanligt mycket, även om jag inte älskar dem så mycket som olika glasögon. Om någon skulle råka ha en hattfäbless kan jag rekommendera min hattmakerska i Brighton som mest gör väldigt tilltalande hattar i läder. Som den jag bär på fotot. Sedan har jag såklart ett antal mer eleganta hattar. Mitt enda hattkrav är att det skall vara vardagshattar och då är det ju enbart avhängigt övrig klädsel. Det hade ju till exempel inte passat med en klockad hatt a’la Gatsby i svart filt till jeans och tröja. Och precis nu slog det mig att den hatten inte ligger i hattsamlingen. VAR är den? Det enda jag minns nu är att jag lade undan den för att tvättas eftersom den, som av en händelse, hamnade i munnen på en liten hund i någon av alla hans glädjeyttringar och fick dregel på sig. Skit då, den är ju skitsnygg. Den har jag inte sett sedan före flytten från Göteborg och allt som inte skymtats sedan Göteborg är svårhittat.
I alla fall, jag gillar skinnhattar och GISSA vad som slog mig. Jag har ingen rosa. Men det är åtgärdat nu. En pork pie med stingy brim. En sådan blå hade jag på mig i Ullared för längesedan. Hattfnatt.
Min andra tanke var att maken dog skämseldöden medan gemensam kamrat tog bilden. Det finns ett inlägg om det någonstans 2013 med andra ord. Har för mig att maken hotade med skilsmässa.
Min tredje tanke var förfallet. Nej jag fiskar inte komplimanger, först såg jag likadan ut i 10 år och sedan hände något och på bara ett par år råkade jag åldras. Skumt.
Det var den fysiska delen. Sedan blev jag mentalt förvirrad. För jag åkte till stan för att fixa naglarna där jag så sent som igår hade dubbelkollat tiden i min kalender, 2 juni 13.00.
Och att det var den andra juni idag var jag så himla säker på och nu skall ni få höra varför.
Jag visste med säkerhet att det var den 30 maj i förrgår, för då släpptes House of Cards som vi har ägnat två kvällar åt att titta färdigt på så nu känns livet tomt och innehållslöst. Därtill hade jag använt knogarna för att kontrollera om det var kort eller lång månad och juni hade ingen knoge så den var kort. Alltså var det 30 maj i tisdags, 1 juni igår och den 2 juni idag. Bombsäkert och faktiskt till och med knogräknat manuellt. För det vore ju dumt att kolla på telefonen eller datorn som jag använder till allt annat. Ibland är jag löjligt analog.
Kom in till stan, var lite tidig, men jag tjingsade på Jessica och satte mig i soffan för att vänta. Efter en kvart fick jag ett felmeddelande i hjärnan och frågade vilket datum det var. Första juni svarade hela salongen unisont.
Va? Nä?! Det var det väl ändå inte envisades jag med och förklarade att jag VISSTE att det var den 30:e i förrgår. Det höll alla med om. Då räknade jag på knogarna igen och kom fram till samma sak som innan, juni har ingen knoge och är därmed kort. Sedan ägnade jag flera minuter åt att tala om för andra kunder och de som jobbade vad mina knogar sa och att juni är KORT. Det var ingen som sa emot mig där heller, men de hävdade att det var den 31:a igår medan jag sa att det var den första för KNOGARNA sa faktiskt det.
Till slut var det en välvilligt inställd kund som pedagogiskt sa “fast du verkar ha fokuserat på juni när du skulle tittat på maj och maj har en knoge”.
Jamen givetvis. Så himla dumt. Även en smula pinsamt att sitta där och vifta med knogarna och tjoa om att juni inte hade knoge.
Det var bara att samla ihop sina saker och lomma därifrån för att återkomma imorgon.
Då åkte jag till veterinären för att dubbelkolla fästingmedlet (Bravecto) och alla hemska biverkningar som man bör reagera lite över, men inte överdriva heller. Det har ju funkat så orimligt bra i två år och här har vi haft fästingar i mängder. Så äckligt många att det häromkvällen kändes som löss. Inte nog med att vi plockar typ tusen fästingar varje dag, den kvällen kröp det säkert tio stycken som inte börjat äta än på både oss och hundarna. Så himla vidrigt.
Vi kom i vilket fall som helst fram till att det var hög tid nu och att jag inte skulle överdriva hönsandet med tanke på att de hade klarat sig utan biverkningar i två år. Som bonus har de trevlig utsikt vid vår nya veterinär.
Och någon skulle få sjösätta.
Vi har för övrigt äntligen fått en riktig veterinärklinik i stan. En med reception och mer än en veterinär, där inte kontoret är på undersökningsbritsen och där den enda veterinären jonglerar med kissprovskålar i metall innan han ställer upp datorn för att skriva kvitto. Dessutom en veterinär som är bättre på att ha armen i rumpan på en kossa än att kolla urinvägsinfektion på hund. Här gjorde de dessutom allt och hade jour. Det är sådant som bekymrat mig sedan flytten. Att inte ha närheten till ett joursjukhus. Nu har vi alltså det och djuren har bättre jourtider än människorna i stan. På helgerna får man försöka undvika att till exempel skära av sig ett finger på söndagar och mellan vissa tider på lördagar för då har de inte kommit överens om vem, eller ens någon, skall ha öppet.
Sedan åkte jag hem, gav hundarna varsin Bravecto och begrundade min mentala hälsa.
Efter det somnade jag på soffan, vilket händer sällan.
Man får anta att jag var trött eller blev trött, men stensov gjorde jag. Sedan vet vi ju att både kropp och knopp tar stryk av smärta och axeln (på den andra armen) fortfarande gör draåthelveteont.
Givetvis har jag vimsat bort mitt axelskydd, men jag tejpar fast axeln under tiden så den inte trillar av.
Och så himla roligt att så många skall skriva, om än lite motvilligt. Ni skall få rubriker.
Imorgon gör jag ett nytt nagelförsök och det blir nog mirror chrome. I någon färg eller holografiskt. Ni vet sådant där som skiftar färg, som på den här kjolen och jackan.
Det är mitt senaste snygga ihop med rosa. Jag har fyndat orimligt mycket holografiskt smink och nagelpryttlar de senaste månaderna, men jag skulle verkligen kunna göra onämnbara saker för både kjol och jacka också. För ingetdera är dessvärre ett fynd.
Först skall jag bara sova lite.
När skall ni komma till min nagelstudio egentligen?
Anette says:
hehe måste erkänna att jag är likadan, jag får en smärre chock var gång jag ser mig i spegeln, alltså riktigt tittar och upptäcker vilka rynkor som dykt upp osv. HUA!
Eller när man scrollar igenom fejjan och ser sina skolkompisar med barnbarn?! Hur fasen gick det där till? Jag är fortfarande 25 liksom och fattar inte att deras barn är vuxna tills jag ser på våra egna .-D
Nagelstudio? då lär jag nog få försöka sluta bita lite först men jag kommer gärna, du kanske kan hypnotisera mig till att sluta bita?
Just nu är naglarna ett sorgligt kapitel av olika orsaker.
Ni kanske kan söka veterinären om ni skär av fingrarna på helgerna? Misstänker att de är lika bra på människor när det gäller att sy o laga en del. T o m jag har lyckats sy ihop ett skärsår med björntråd o nål i min gröna ungdom iofs var det inte i så nyktert tillstånd men när pojkstackarn vaknade på morgonen och fick skrämselhicka över vad vi hade lyckats med på natten och åkte till akuten tyckte de att det var så snyggt gjort att det fick sitta kvar 😀
Victoria says:
Fruktansvärt. Särskilt det där med barnbarnen.
Jag VET att jag har talat om för dig förut att om man lägger förstärkning på naglarna kan man inte bita. Börjar tant bli lite skumsynt också? 😉
Anette says:
jahapp då blir det till att gå nagelskola hos dig för det där har jag saligen förträngt. Var köper man sånt eller måste man gå till någon specialist?
Victoria says:
Det jag har är specialist, men det behöver man inte. Man klarar sig bra på det som finns hos o-specialist. Jag kan ju även ha onlinekurs. Live. Åh vilken bra idé. Det finns ju faktiskt konferensrum på nätet, det är ju så entonigt om ingen pratar tillbaka menar jag, det är det enda som känns fånigt med att filma, även om det kändes som att ni satt med efter en stund. 🙂
I mitt huvud says:
Vad för förstärkning ska man ha? Inte för att jag biter, men de går ju av.
PJAK/Anna says:
Mormor vägrade acceptera att hon inte var 25 ända tills hon dog drygt 89 år…… Så var är problemet. Man ska inte lita på speglar eller födelsecertifikat….. 😉
Anette says:
Din mormor låter som en klok kvinna, jag tar genast efter henne! 🙂
Victoria says:
Jag bara instämmer, sjukt bra inställning. Den är nog inte helt lätt att behålla heller när ens kompisar antingen dör eller blir väldigt sjuka. Jag längtar inte. Men det blir antagligen roligare om man känner sig som 25 🙂
PJAK/Anna says:
Det var ju bara vänner och bekanta. Hon hade lite svårt att ta in att de var jämngamla dock…
MissK says:
Hmmm….. naglar ???
Skulle nog inte veta, hur jag skulle göra med mina händer, om jag huxflux får naglar som e längre än 0,5-1cm från nagelbandet :O
Victoria says:
Det gör ju så jävla ont att jag får negativ gåshud och det ilar i tänderna på mig. Det är du och maken som biter så uschligt. Och jag VET ju verkligen eftersom jag var nagelbitare från tre år till 24 år. Att fastna med en flik i någon tråd. Eller råka bita så långt ner att det gör ont att bara nudda något med fingret. Nu är det ju busenkelt att sluta, bara att sätta förstärkning så u inte kan bita. Får nageln bara växa ut i egen takt vänjer du ju dig. Jag satte dåtidens lösnaglar på för att kunna sluta. Det var däremot lite jobbigt och dessutom gjorde de ont. Men de fyllde ju iaf sin funktion. Men det var vansinnigt skönt när de hade växt ut så mycket att jag kunde ta bort dem och fila till mina egna. Sen började jag inte igen., det är inte gott att bita på utväxta naglar.
PJAK/Anna says:
Hmm bilder påminner mig om frågan över vad ända in i helsifyr min stetsonhatt har tagit vägen? Bodde i den men har inte sett den sedan dottern var mycket liten. Eller min svarta filthatt a la maffiahatt….
Nagelstudio?? Nja, men din hundgos studio skulle jag nog försöka mig på ett besök hos. När är den öppen?
Victoria says:
Du måste ju hitta!
Hundgosarstudion har öppet runt, det är dock vanligt att de sover mellan midnatt och morgon.
PJAK/Anna says:
Dottern har filthatten och stetson har tydligen flyttat till bror min. Bara Masterhat of Texas kvar. Jaja får väl köpa ny. Kaninhårshatt kanske…..
Victoria says:
Men hallå, det här är ju viktigt. Du måste ju ta tillbaka din Stetson. Hattar ÄR viktigt. Och både coolt och praktiskt.
Gina says:
Hehe jisses, var tvungen att logga in på datorn istf mobilen för att ens se att det var du och Kicken på bilden! Ytterligare ett tecken på hur fort det går utför med sitt åldrande. Alltså då menar jag inte att du ser äldre ut, bara att min syn blivit så jäkla dålig. Jag ser verkligen tärd och härjad ut, får tom skönhetsråd av 70-åriga karlar och då är de inte ens gay!!! Som tur är så är jag lika barnslig som förut och min högsta önskan just nu är att åka till Liseberg och testa Loke.
Karin says:
Men en sån söt bild….haha,du ser ut att vara en i The Poodles fanclub.Jo,det här med nagelstudio-när kommer inbjudan?Och snälla gör ingen”Schulman flickväns bild”när du visar dina nya naglar!
Shigura says:
Önskar jag vågade bära hatt, grymt coolt, men känner mig så himla ocool i hatt. Det här med åldrande är verkligen underligt, jag har ingen noja över min ålder, men kan inte förstå hur tiden gick så fort? Vad hände med åren 25-40 liksom? Jag fattar ju att tiden går eftersom barnen växer som ogräs och jag snart är kortast i familjen, men tror på något sätt att vi lever i parallella universum där deras tid går mycket fortare. Naglar har jag en dröm om att göra, men det känns som ett litet slöseri med tanke på jobbet… Men någon gång, kanske semestern?
Victoria says:
Jag har en teori om det där med tiden. Det har jag haft sedan före internet, så det har visat sig att jag inte är ensam om den. En tioåring, där är ett år en tiondel av livet. Ju äldre man blir, desto mindre blir årsdelarna och går därmed snabbare. Åren mellan tio och tjugo, långa för det hände ju dessutom hur mycket som helst. Mellan 40 och 50, jomen tjena. Var är de? 1/50 av livet = ett år. Det skrämmer skiten ur mig.
Om du vill ha hatt så tar du på dig hatt. Om du inte känner dig extremt obekväm i det, men jag tror det beror på hattsort. Hatt som nagelkompensation åtminstone? Tänker jag 🙂
Shigura says:
Den låter mer logiskt, din teori om åldrande och tid, köper den rakt av! Ang naglar, kan du inte göra ett vlogginlägg om det? Hade varit jättekul att se lite tips, kanske till och med masar mig iväg till en salong, behöver ju inte ha görlånga naglar.
Victoria says:
Jooo. Åh så roligt att göra nagelvlogg. Ännu roligare hade det varit om jag hade sluppit prata ensam, men det gör jag såklart. Behöver ju inte göra något avancerat, bara tipsa om småsaker som jag gjorde i mitt skitgamla blogginlägg med foton. Hur man tom lagade en nagel som gått helt av med bara lim och dåtidens gellack. Inte en enda proffsgrej. Jag är asabasabra på att just rädda naglar.
Shigura says:
Ja jippi! Har längtat efter ett nytt vlogginlägg sen du visade sminkning. Och det här med att prata själv – det klarar du galant!
haddock72 says:
har följt dej ett tag nu, du blir bara vackrare för varje post du gör.
Victoria says:
Då tycker jag att du skall skriva ett gästinlägg, jag har en perfekt rubrik 🙂
haddock72 says:
och den är?
Victoria says:
Det får du veta när du anmäler dig och lovar att du åstadkommer ett inlägg hehe.
haddock72 says:
blyg som jag är så fortsätter jag nog bara och beundrar dej från avstånd 🙂
Heléne says:
Ja alltså. Jag kommer ju till din studio vet du ju.
Victoria says:
Klart du gör. DET är ju självklart. Igår var jag och sabbade nagelstudion lite för att riva med mig elfil, nagellack och lite annat till torpet så jag kan göra tårna silvriga. Det gjorde ont i mitt pedanthjärta. Knepigt det där, jag är raka motsatsen till pedant, även om jag hade velat vara lite mer städig så hade inte det funkat för att maken är en jävla hamster och en gris, en grishamster. För mitt inte lugn har jag accepterat. Men vissa delar, som all min elektronik, nagelstudion och lite andra ställen. Där är jag anal. Nu är jag skitstressad över att något skall försvinna på torpet och inte komma tillbaka till studion. 🙂
finemangskan/Heléne says:
alltså. jag har nog köpt mig en elfil. och funderar på att gå nailbananas efter flytten.att lära mig göra själv.. vi får se.. men att jag har lite köp på g på tradera/ebay hehe
Victoria says:
Elfil är ju sååååå himla bra. Och behagligt att dona med i soffan framför teven. Jag hade tänkt göra det imorgon, men vi får tydligen besök. En annan dag. Jag måste ändå fixa tårna och göra dem silverfärgade. Har du testat mirror? Det är skillnad på de olika märkena kan jag ju säga. Mitt första mirror var inte mycket bättre än silveragellack. Det pulvret jag har nu skulle man antagligen kunna göra upp eld med. Och jag vill ha silver eller guld på tårna. Kanske guld ändå. Det är inte fint med silver till guldskor. Då kan man ju tipsa om sådant som är bra och som jag köpt på eBay. Jag gör misstagen, ni får resultatet 🙂
Heléne says:
Nä på. Inte testat mirror.
Bild!
Victoria says:
Men du har väl sett det? Jag har det på fingrarna nu, har inte listat ut hur jag skall lyckas få det på tårna än. Ett av mina tusen komplex är min ovighet och även om ingen ser mig när jag sitter hemma och försöker så kommer det ju göra mig gaaaaaalen att inte nå tånaglarna.