Det var längesedan Stor fick utrymme här. Mest för att det är Liten som gör alla konstiga saker.
Men, Stor har ett sätt att vila som inte ser så himla vilsamt ut. Ibland ser det mänsligt ut och ibland ser det mindre mänskligt ut.
Här ser han ut som en liten raggarfarbror som chillar med armen på…armstödet?
Ett alldeles ypperligt sätt att hålla reda på vem och vilka som gick på stranden. Turligt nog gick det ju inte så många på stranden när vi var där, för om någon skulle ha fräckheten att beträda den är det inte ett dugg vilsamt att hänga i kuvösen med honom. Om inte matte skäller så måste ju jyckarna sköta jobbet.
Dessutom har jag upptäckt att han kan ha gått upp en smula i vikt. Fått lite rondör. Eller pondus, om man frågar honom.
Han är inte överviktig, men de där portugisterna är långsamma i sin utveckling och brukar inte “sätta sig” i kroppen förrän i treårsåldern. Liten är ju fortfarande en slyngel med midja som en vidja. Låt oss bara säga att Stor inte har en vidjemidja längre, för han är vuxen nu.
Då blir det problem. Han älskar vår soffa och man skulle kunna tro att vi köpte till nackstöd enbart för hans skull (nej, det gjorde vi faktiskt inte). Och han vill ligga så här, hela tiden.
Där har man superkoll ut och nackstödet är som gjort för hund med hybris.
Om inte hunden råkar bli lite baktung, så det inte är lika bekvämt.
Det kan hända att det mer ser ut som om han kör motorcykel när soffan är dum. Sen kan det även hända att matte och husse var lite dumma som inte kunde hålla sig för skratt och att han illblängde när jag fotade honom.
Hundar vars matte har kameror högt och lågt lär sig skitsnabbt när kameran kommer fram och det är dags att dra så man slipper bli förevigad för eftervärlden. Den här gången hann jag, men det var på hittefåret. Sekunden senare fnös han indignerat och klev (o)värdigt ner från soffryggen.
Då är det lättare med familjens riktiga lättviktare.
Men det är numera en ynnest att få sällskap av henne i sängen.
Hon tycker nämligen att farbror Stor och lilla Liten är skitjobbiga. Och irriterande. Då passar man på när de har fullt upp i köket med att vakta/vänta/äta.
När hundarna är borta dansar katten i sängen. Matte hälsar att det är tokmysigt som omväxling.
Det gör liksom inte lika ont när en tvåkilos smidig katt trampar en på ögat, det gör däremot skitont när de två klunsiga lurvarna gör det. Vilket är en regel snarare än ett undantag.
Jag älskar alla mina djur i alla fall.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
