Jag vet att vi har varit ute med båten två hela gånger i år, och att jag aldrig använder flytväst på varken mig själv eller mina hundar (jo – om vi åker lillsnabbebåten, men inte den stora).
Men vi måste snacka om det här med tillit. Det känns som att du inte riktigt litar på mig när du först går till garderoben och hämtar din flytväst, och sen släpar in den i vardagsrummet och lägger dig och sover på den. Vad är det du vill få fram för budskap liksom?
Låt mig presentera en ny hund. Hon är en Kinesisk Nakenhund, fast med hår. Fullvuxen. Och hon ser ut så här:
En sötnos. Med löjligt mjuk päls.
Hon kom hit med sin matte och husse för att hälsa på Liten. Och Stor med såklart. Låt oss bara säga att hon satte Stor på plats direkt. I hundarnas värld skiljer det sig väldigt lite från människovärlden. En tjej kommer in i huset, och hanarna blir fjolliga våp. En tjej säger till på skarpen att hon inte accepterar att de kliver in i hennes privata sfär. Killarna åmar sig och kråmar sig för att visa hur helschyssta de faktiskt är. Men det enda de vill är att nosa i ändan på tjejen. Ingen större skillnad som sagt.
I alla fall. Efter att kinesiskan hade satt Stor på plats började hon leka med Liten.
Nej, det är inte vår fullvuxna hane som ligger bredvid henne och bråkar om ett ben. Det är vår 12 veckors valp. Jag tror inte att jag någonsin har sett en mindre hund än den däringa kinesiskan. Liten såg ut som en gigant bredvid henne, och han är ju ingen tungviktare direkt.
Om hon ser ut så här när hon är fullvuxen så kan hon ju inte varit större än en snusdosa som valp? En hårig snusdosa med ben som spaghetti? Hur kan man ha en sådan hund och inte slarva bort den eller göra sönder den? Men söt är hon. Med mycket temperament. Fascinerande.
Men alltså, koftan jag presenterade är visst LJUV. Men kanske inte tyll och spetsar-ljuv. Utan country chic, som det ser ut i min värld. Den och ett par slitna jeans på en gärdsgård (ja jag har fått en hangup på gärdsgårdar, de är tydligen ett måste för att vara ljuvt country chic). Lite typ så här?
SÅ tänker jag mig att ljuvhet kan vara. Synd bara att jag inte har det ljuva håret, och kanske är en smula för gammal. Men jag struntar i det, min gamla saggiga kropp vill ha virkad klänning och cowboyboots. Och gärdsgårdar. Varje vår bestämmer jag vilken stil jag vill ha under våren/sommaren, och varje år går det käpprätt åt skogen och slutar med att jag har på mig samma saker som jag haft de senaste 20 somrarna. För att jag är så förbannat bekväm.
Att ha en förkylning där snoret har åkt upp i bihålorna gör att jag fortfarande tillbringar dagarna i horisontalläge. Med ett våldsamt shoppingbehov. Det är ju för all del mysigt att ligga på sofflocket när man har två hundar att kela med, och en supermjuk liten valp. Han SÅG i alla fall mjuk ut, men jag upptäckte att de där klippta morrhåren runt näsan var som kaktustaggar. Och han råkade kela med mitt ena öga. En kaktusnos rakt över hornhinnan som gjorde att tårarna rann och jag fick en okontrollerad nysattack, nu ser jag ut som att ögat gått en rond med Mohammed Ali. Näsan bet han i med sina sylvassa små fiskekrokständer imorse, så den har inte bara snytskavsår utan även små perforeringar.
Herregud, det här kommer bli en dyr och smärtsam förkylning/bihåleinflammation.
(Liten smutsig valpnos. Skenet bedrar, den är inte mjuk. Framför allt inte när han drar den mothårs över ett öppet öga. Men han är söt när han sover)
När man hör; TIPPTAPPTIPPTAPPTIPPTAPP…tipptapptipptapptipptapp, följt av dunselidunselidunselidunseliDUNS om och om igen i det här huset så kan det vara maken som öppnar upp trappan lite mer än brukligt. Men oftast så är det Stor som springer från ena delen av huset till den andra med något i munnen som Liten också vill ha. Stor har långa och nätta ben och trippar fram, Liten har korta och svårkontrollerade ben, och dunsar fram.
Det är svårt att tänka sig att det inte ens var en vecka sedan som jag var redo att fylla i retursedeln. Det känns som att Liten har bott här mest hela tiden. Även om han är en pina när han vaknar i svinottan, så är det rätt rart att se (och höra) de där kalkonbenen dunsa fram efter Stor. Idolen.
Man kan inte få allt. Och han är rasande söt och rar, och sover uppe på mitt huvud på nätterna. Som en boa-hatt.