Nu har jag funderat över “yttre udden”

Det stämmer inte.

Det KAN inte stämma. Eftersom det just slog mig att “yttre” heter “udare” på strömstadska och han säger ju absolut inte “udare udden/Öddö”.

Jag blir galen. Men innan jag blir helt galen lovar jag att översätta resten för er och komma fram till tävlingens utformning.

Tävlingen var alltså inte att lösa problemet med att jag inte hör vad han säger. Det är ju skittaskigt mot de som inte ens bor i närheten av bohuslän. Där var jag bara nyfiken.

Jag presenterar själva tävlingen imorgon svinotta och under tiden kan ni roa er med att tänka om, jag hävdar fortfarande att han säger “… ett <någonting> …”

Inte ens maken kan höra vad han säger där.

Guilty Pleasures

Idag har 50 shades of Grey biopremiär och jag kommer högst troligt att gå och se den. Av samma anledning som jag läste böckerna, inte för att det är litterära mästerverk utan för att jag var sjukligt nyfiken på vad allt snack handlade om.

Med tanke på vilken jätteindustri den grå trilogin blev dristar jag mig till att gissa att MÅNGA av er har läst böckerna och att alla har en alldeles egen bild i huvudet av hur Mr Grey faktiskt ser ut. I mitt huvud såg han ut ungefär så här.

chace-crawford
(Nate i Gossip Girl)

Han såg absolut INTE ut som whatshisname som faktiskt spelar Mr Grey i filmen. Vådan av att ha läst böcker och skapat en egen bild.

Anastasia i filmen ser inte heller ut som min påhittade version. Och verkar dessutom inte lika … rart klumpigt oerfaren som hon är i första boken.

OM ni funderar över att gå och se filmen så vill jag att ni skall ha det här i bakhuvudet. Mr Greys karaktär är baserad på författarens make och han ser ut så här.

o-50-SHADES-HUSBAND-facebook

Jag vet inte riktigt, men SÅ tror jag inte att någon har föreställt sig BDSM-mannen med märkeskostymer och sexpack?

Boken som får mig att undra hur författarens egna sexande går till. Den absolut bästa meningen i boken är, enligt min ödmjuka åsikt, den här:

“His pointer finger circled my puckered love cave. ‘Are you ready for this?’ he mewled, smirking at me like a mother hamster about to eat her three-legged young.”

Puckered love cave och mother hamster alltså?

Jag tror inte att hon ens har skrivit ordet vagina någonstans i hela boken, det är omskrivningar för hela slanten. Jag som avskyr ordet snippa hade valt det över puckered love cave eller inner goddess alla dagar i veckan faktiskt. Sen är det något med att hans snopp är som en “rod of steel covered in velvet” (disclaimer; jag har inte boken framför mig och kan därmed ha felciterat någon oviktig detalj, men ni hajar).

Men jo, klart jag kommer se den. Eftersom jag sträckläste alla tre böckerna under influensa förrförrförra julen. Under the influence av influensa går allt att läsa.

Sen fattar jag inte riktigt de häringa feministiska hatstormarna kring just boken, men det kanske är jag som är puckad (puckered)?

För mig var första boken som en sjukt dålig Harlekinroman som ingen alls korrläst. Boy meets girl, girls meets boy, girl har mandelformade ögon, nougatfärgat hår och möjligen puckered lips. Boy har sexpack och ögon med samma färg som havet som girl drunknar i. Love at first sight med himlastormande förälskelse, missförstånd uppstår (ALLTID och utan undantag) så boy förlorar girl, girl förlorar boy och girl och boy är ledsna jättelänge på varsitt håll. Gärna med stort geografiskt avstånd mellan sig. Hur ledsna de än är har faktiskt båda sin STOLTHET att tänka på så ingen hör av sig till den andra. I slutet återförenas de av slump, lever lyckliga och snygga i resten av sina liv och kommer aldrig in i någon vardagsslentrian där de ligger i mysbyxor med chipsfläckar framför tv:n och käkar tacos till fredagsmyset. Nehejdå, de fortsätter vara kära och skitsnygga.

Det är alldeles för lite OnePiece i Harlekinromaner helt enkelt.

Så. Ja. Det var väl ungefär så jag läste första Greyboken. De som tyckte att den var en feministisk katastrof läste den som att Ana blev utnyttjad och nedtryckt av pampig och rik Grey. Jag läste den som girl meets boy, boy har svåra issues med barndom, men det är ändå girl som är den starkare av de två och får honom wrapped around her lillfinger (TROTS att han faktiskt har en stålstång täckt av sammet?).

Bok två och tre är faktiskt något bättre. Det känns i alla fall som att någon har betalat för en korrläsare. Eller spökskrivare.

Men Grey ser INTE ut som författarens man. Hur man än vänder och vrider på det faktiskt.

Fundera över den bilden om ni skall kolla på filmen hehehehe.

(Sen har en betydligt finare nyans av grey födelsedag idag, jag återkommer i ärendet)

// OnePiece och vardagslunk FTW

Påskägget i tatueringen

Om man är nörd och dessutom spelnörd så vet man precis vad ett påskägg i ett spel eller i ett datorprogram är. Om man inte är det så skall jag förklara.

De som sitter och lirar med programmering av spel och program brukar gömma “påskägg” i sina produkter. Utan att någon vet det. Typ en nördig graffititag fast i datorn. De coola killarna sprayar väggar, nördarna är lite mer skillade och skriver kodsnuttar som gör skojiga saker.

Nu låtsas jag att snoppen på armen är ett påskägg. För vi har ju kommit fram till att det är en snopp. Men det är det ju såklart inte egentligen, när man kollar helheten.

Jag tror att jag är en sån där typ som kan få allt att se ut som en snopp. Eller något annat snuskigt. Det är nog tur att jag aldrig behövt göra ett rorschachtest, jag skulle vara helt körd och bli inslängt på något slags institut där klädkoden är vita jackor med knytbara ärmar (ej att förväxlas med knytblus).

För egentligen ser ju snoppen ut så här.

IMG_5893

Nej, det står som sagt fortfarande inte Värnamo.

Och så ser den ut så här.

IMG_5892

Inte direkt ett iögonfallande könsorgan någonstans. Om man inte heter Victoria, tar ett foto och croppar det skitmycket för att ALLA skall bli lika snuskiga i hjärnan som hon själv är.

Men nu vet jag ju att ni kommer se snoppen hela tiden. Och fler snoppar med när man verkligen letar.

Om man nu bortser från det kan jag berätta att tatueringen faktiskt är läkt och färdig och jag tycker att den är fantastiskt fin och blå. Det står var och en helt fritt att ogilla den, vissa gillar tatueringar andra gör det inte och nu kommer ytterligare diskussion som vi tar i samma blandade smågrupper under kvällen 😉

Jag var tvungen att pipa lite på Mona igår när hon skrev om plastikoperationer och injektioner och att nyckelmeningen i det var att “man gör det för sin egen skull”. Först och främst vill jag bara understryka att jag absolut inte har något emot varken plastikoperationer (förutom när det går lite till överdrift som det gjorde i det här inlägget) eller något i den stilen. Man behöver inte ens ha en ursäkt för att göra det, var och en blir salig på sitt sätt och jag gör ingen skillnad på att förändra utseendet med smink eller med en skalpell. Vill man och kan man så gör man. Punkt. Ingen jäkla shaming. Själv är jag sjukt sugen på att få lite mindre snipiga och tunna läppar och bli av med flodfåran mellan ögonen. Kan dessutom botox göra att jag aldrig mer får migrän kan jag tänka mig att tuta in litervis i pannan.

Men! Den jäkla skatan i Bromma gillar inte mina tatueringar. Helt okay. Hon får ogilla dem.

Då kommer det vi skall prata om i smågrupperna.

För mig är tatueringar extremt personligt och något man verkligen gör för sin egen skull. 99% av min tid som Fantomen ute på gatorna i stan är det exakt noll andra människor som ens ser dem. Och så länge folk är fördomsfulla (som den lagvidgde) och hävdar att det bara är sjömän och kåkfarare som är gaddade väljer jag dessutom att dölja dem ibland. Eftersom folk dömer boken efter omslaget. Jag kan inte ändra på andras åsikter så jag väljer att anpassa mig. Det dör jag faktiskt inte av och jag har heller inget behov av att tvinga folk att ändra åsikt till min åsikt, det är ju liksom charmen med åsikter.

I min värld är det samma med kläder, smink, piercings, plastikoperationer und so weiter in absurdum.

Man går inte i mysbyxor på Nobelfest och man degar inte i soffan iklädd frasig sidenklänning (eller ja, jag gör inte det i alla fall?). Man behöver inte dö för sina principer och hela livet är en enda stor anpassningsfas.

Vad det hela kokar ner till är just det jag pep till Brommaskatan om är att tatueringar och skönhetsingrepp är ungefär samma sak. Så länge man själv är nöjd är det finemang.

Givetvis höll hon inte med. Säger man pirra om säckkärra så håller man såklart inte med. Men vi är eniga om att vi är oeniga och det är kul att dividera om oviktiga saker.

Men visst är jag inte helt ute och cyklar?

Gör man något för sig själv och sin skull så spelar det väl ingen roll om det är underlivsplastik eller en tatuerad nyckelpiga under foten?

Eller?

(PS: Jag ÄLSKAR sådana här funderingar, tack för att du sa emot mig Mona 🙂 )

(PS 2: Om ni vill se en av alla miljoners miljarders nördiga påskägg som finns så öppna google.se på datorn, skriv “do a barrel roll” i sökfältet och kika sen på skärmen. Sådant tilltalar min inre nörd så mycket att jag fnissar så magen guppar.)

Tatueringen och överraskningen

Häromdagen noterade jag en liten del av en våg och såg något som kanske bara jag ser.

jaha

Dela in er i smågrupper och diskutera bilden så pratar vi om det i eftermiddag.

Då skall vi även prata om det lite mer ingående.

// Freud

Nu är arslet tillbaka på sin plats

Vilket alltså inte betyder att den har flyttat upp en våning och blivit spänstig, det betyder att den är tillbaka i rätt kommun och åter fastcementerad i soffan. Soffan där det finns internet.

Vardagslyx – internet, som jag har saknat dig!

Jag lovar att berätta allt spännande imorgon, för OJ så mycket spännande det har hänt, men först måste jag bara kasta ur mig en skitsnabb fråga innan ögonen går mer i kors än vanligt.

Behovet av en ny serie att kolla på vid läggdags är stort. Så. Breaking Bad har jag funderat på väldigt länge men aldrig kommit till skott.

Är den bra eller har ni andra förslag?

JUST DET! Apropå serier. Vi måste ju kolla på Gunilla Persson i Stjärnorna på Slottet tillsammans.

Någon som har koll på när det är premiär?

// Väldigt Viktiga Funderingar Inför Helgen