Där fick jag några kommentarer om hur opraktiskt det egentligen är med griffeltavla i taket. Kritor i sängen, måste uppdateras manuellt och precis DÅ kände jag mig som cirka 137 år. Fel, mer som om jag kanske var sju år för 137 år sedan såklart. Vadmalskjolen på, hätta på huvudet och är på väg ner till typ Ollivanders för att köpa just griffeltavla, Abacus, kautschuk och Gud vet vad mer. Kanske en unikabox eftersom jag ändå blandar hej vilt bland tidsepokerna.
Igår var det även Keynote hos Apple, företaget som antagligen hade haft vinstmarginaler bara på vår egna konsumtion. iPhone 8 alltså. Det är nu jag alltid säger att det är onödigt, enbart för att upptäcka att den nya har något jag inte förstår hur jag kunnat leva utan. Men mest längtar jag faktiskt efter nästa systemuppdatering. Kameran kommer bli ÄNNU bättre då. Men jag kan väl lika gärna ha en Lucidakamera i min unikabox. En appföregångare från tidigt 1800-tal.
Lösningen på sovproblemet är ju så nära, men trots det var griffeltavla min första idé. (Vänta bara, snart återuppfinner jag hjulet.)
En telefon med GPS-app i taket såklart. Eller en padda. Den verkar storleksmässigt mer lik den där nedrans griffeltavlan. Stor röd prick som kan uppgraderas med sirener som, likt Hesa Fredrik, vrålar geografisk position varje morgon. Fiffigt värre.
Nåja. Vi är ju vrickade på riktigt ändå. Det sa mamma igår.
För vi fortsätter envist att öva på husbil medan vi har ett torp utanför köksfönstret. Beroende på hur vi parkerat.
Ett torp där man framför allt kan gå på toa utan så många restriktioner. När ömma modern ringde igår för att säga att hon ville hälsa på oss på fredag svarade jag, “inga problem, men ni får bo i huset för vi bor faktiskt i bilen”.
Godmorgon, jag är en träskalle. Nu skall jag läsa specifikationerna på den nya iPhonen och kanske titta lite på liveeventet.
Det enda skitdåliga är att den modellen inte kommer finnas i rosa.
Va??!!
Puss från vilken hund?