Det här med baksidan

Ni vet hur man funderar över om toaletterna i Australien spolar åt motsatt håll och att de kör på fel sida vägen för att de ligger på andra sidan både jorden och ekvatorn?

Nu har jag en ny fundering eftersom jag fortfarande befinner mig på Sveriges baksida. Om det möjligen finns någon slags annan, lite hemlig, frisyrekvator i Sverige och att det faktiskt ligger något i det där med att östkusten är baksida och västkusten framsida. Framsidan vetter mot kontinenten och väääärlden medan baksidan vetter mot typ … Ryssland? Hur kul är det egentligen? Och så är vattnet inte salt.

Nåväl, nu var det ju det där med frisyrekvator. Eller kanske stilekvator helt enkelt?

Jag trodde jag hade lite koll. Jag vet vad en backslick aka kotlettfrilla är. Coola snubbar som häller en halv liter vax i håret och kammar det bakåt. Inga konstigheter som Färjan-Håkan hade sagt. Jag är dock lite oklar över vilka det är som kör backslick, tidigare var det Stureplansbrats i min värld, men jag antar att det har ändrats efter … eh …jättemånga år? Nu har ju till och med göteborgsgrabbar backslick (och alla heter Glenn?).

Idag åt jag lunch på NK (nej jag handlade inte, jag kikade och käkade) och antingen har jag passerat den här mysko ekvatorn eller så har snubben totalt missuppfattat det här med slick och dess mer lämpliga riktning. Eller så har jag totalt tappat greppet.

IMG_6029

Är det baksidans framslick medan framsidan har backslick? Eller är han från Australien (en helt rimlig förklaring faktiskt)?

Eller ÄR jag bara hopplöst efter och har tappat kollen totalt?

Näe? Det kan inte vara så. Man kan inte hålla på och slicka i alla möjliga och omöjliga väderstreck väl?

Är det någon mer som har sett det här fenomenet?

Bortsett från mysko frillor är jag fortfarande drabbad av den Enorma Tröttman. Har sovit minst åtta timmar per natt (eller mer) sen jag kom till Stockholm och har enbart roat mig med lugna aktiviteter som inte kräver annat än soffsittning eller, i värsta fall, stolsittning.

I lördags var jag med Johanna i butiken och satt i soffan i entrén och lekte inventarie i ett par timmar, sedan gick jag och lade mig klockan 22.00 och somnade innan ljudboken hade passerat 15 minuter på timern.

Igår satt jag i Johannas soffa till klockan blev två och vi fick mycket celebert besök av Granntanten. Vi pratade i en halvtimma, sen släpade vi mig (de andra gick i mer normal takt) ett kvarter för att äta lunch och sen tog vi kaffet med samtal och brownie hos Johanna. Oerhört trevligt, men tiden gick som vanligt alldeles för snabbt. Helt plötsligt var klockan nio och det var dags för Granntanten att gå eftersom tåget gick 21.24. Vilket senare visade sig vara 22.24. Det är så skönt när människor som verkar ha övermänskliga egenskaper (sådana som vispar ihop och faktiskt serverar 18 sorters kakor medan andra inte hinner med mer än att göra en ostmacka och torka sig själv i ändan efter morgonens toabesök) visar sig ha små små defekter. Som har med siffror att göra.

Jo, jag tyckte faktiskt enormt synd om henne som fick sitta på centralen i en jäkla timma igår, men idag kan jag inte låta bli att fnissa lite. Särskilt som hon kom hem och tog fel på katten och sina nattstrumpor. Jag gillar lite defekta människor.

Idag har jag ätit lunch på NK och haft en stillsam, men väldigt mysig dag på stan. Gått lite vilse, fått skoskav, köpt trosor (jag hade räknat fel på antalet medtagna där med) och fikat. Sedan har det varit soffläge.

Nu är klockan kvart i tio och jag är helt slut. Så nu skall jag leka vuxenbäbis och gå och lägga mig. Eftersom jag försöker vara hemskt lydig då kropp och knopp verkligen sagt ifrån på skarpen (duktighetspoäng där faktiskt).

Imorgon överväger jag att smälta in bland framslickarna här i stan, följa den nyupptäckta strömmen (ingen man är en ö men en man kan vara en ström?) och byta håll på tofsen?

IMG_6030

När det verkligen gäller är jag enormt förändringsbenägen faktiskt.

Sen är det SKITROLIGT att läsa gissningarna om onsdagen. Ingen har gissat rätt än. Och nu börjar jag bli grymt förväntansfull. SKITFÖRVÄNTANSFULL faktiskt.

Nu vet ni.

Jag är sjukt aktiv.

Inte.

Men på onsdag blir det åka av.

Jag mötte Lassie(s)

Begravning – check

Väldigt vacker och väldigt upplyftande för att vara sorglig.

Vinka av maken på centralen i Sthlm för hans hemåkning och min vidareåkning till Johanna – check

Somliga har gått omkring och varit snygga hela kvällen och somliga andra har hasat omkring i 15 år gamla joggingbyxor, ni kan ju försöka gissa vilken somlig som är somlig? Dessutom har somliga lagat mat. Vilket antagligen inte är den somlig som ni faktiskt tror. Hon kan, allt annat är förtal, jag har upplevt min första tacofredag med Let’s Dance.

Återkommer imorgon. Eller snarare senare idag.

Nya bekantskaper för dagen – check

IMG_6011

Nu skulle man kunna tro att det är Johanna med dotter, men det är det inte. Eftersom de inte är särskilt grisiga.

Döm om min förvåning när vi kom till Sköndals kapell långt före utsatt tid och tittar ut genom fönstret och där sitter två minigrisar och solar i slänten med sin husse?

Jag rusade såklart ut, frågade om jag fick hälsa och det fick jag. De var ett år och hette Boris och … något mer och hade de sötaste näsor jag någonsin sett. Om jag får för mig att operera om näsan så vill jag ha precis en sådan näsa.

Dock var näsorna lite smutsiga eftersom de bökade runt efter ekollon. Vilket betyder att det inte var någon större skillnad på dem och ett par hundar. Smutsiga näsor, viftande svansar och väldigt kärvänliga.

Helt klart en av dagens höjdpunkter. Första höjdpunkten åtminstone.

IMG_6015

Jag vill ha en gris. Och en get. Eller kanske två av varje.

Kan man ha get i lägenhet?

// Det kommer bli trångt i sängen

Mitt alldeles eget ouppfostrade as

På morgonen har faktiskt hundarna vissa likheter med vattenkammade och välartade barn. Under tiden jag äter frukost (havregrynsgröt) sitter de som små ljus bredvid mig och kikar. Sedan ställer jag ner tallriken och de skulle inte komma på tanken att ta de mikroskopiska resterna innan min tillåtelse.

Imorse filmade jag den här begivenheten eftersom jag undrade, precis som alla andra morgnar, hur länge de skulle behöva sitta för att det skulle bli översvämning i lägenheten. Det droppar ju lite snålvatten medan de väntar.

Tanken med det här inlägget var alltså att det skulle bli rart. En liten motvikt till min argdag. En variation.

Sedan lade jag ifrån mig mina glasögon i ungefär en kvart, vilket enbart händer när jag sover och när jag duschar, och helt plötsligt låg de på golvet och såg ut så här.

IMG_5981

Skalmarna åt fanders och gummiplopparna som skall sitta på näsan ligger högst troligt i Litens mage.

Först slutade jag andas, sen började jag andas igen för att SAMTALA en smula med Liten och fråga om han på något vis kände sig lite skyldig till det här och om jag vågade gå fram till glasögonen och göra en mer noggrann skadeinspektion. Det jag var mest rädd för var ju såklart om glasen var repiga eller sönder efter att ha befunnit sig inne i en krokodilkäft.

Glasen hade klarat sig och då brast det för mig. Det där med att hundar inte har något minne om man inte tar dem på bar gärning är snicksnack. De har ett superbt minne och de har dessutom vett på att se skamsna ut. Liten åkte i skamvrån (utan att knota) och Stor fick jättemycket kli på magen. Det är nämligen aldrig Stor som är skyldig till den här typen av sattyg.

Ni minns vilka problem jag hade med att hitta den här bågen? Ni minns att det inte existerade dylika bågar på mer än två ställen i Sverige och de är inte helt vanliga? Ni vet även att jag var ÖVERLYCKLIG när jag hittade dem och helt plötsligt kunde gå omkring som en vanlig människa på stadens gator?

Är det gott att göra korv av hund? (SKOJA!) (Nästan i alla fall)

Så. Ja. Jag är en fantastisk förälder till mina skitlurvar, särskilt lurven som är ung och har knäck i lurarna.

När jag hade ylat klart ringde jag till en av de två optiker som säljer märket, hade återigen TUR för det fanns ett par inne och hon skulle lägga dem på posten idag. Och nu skall jag gå till optikern här och böna och be om de möjligen har tid att göra någon slags quick fix så jag åtminstone kan använda de befintliga tills de nya bågarna kommer (det blev visst svarta den här gången, jag har ju inte direkt stora valmöjligheter med tanke på ovanligheten, men jag är mest glad över att de enda i lager inte var knallröda) och de har tid att flytta över glasen.

Optikern med bågarna undrade försynt om det kanske inte var tänkvärt att beställa ett par bågar att ha i reserv. Jag sa ja.

Medan jag är hos optikern kan ni ju kika på morgonens film när jag fortfarande älskade Liten mest i hela världen.

Och ja, det är verkligen en film. Inte ett foto. Om det inte hade varit för droppandet, min lite darriga hand och att de efter en stund störtdyker ner i tallriken lika synkront som formationssimmare kan man faktiskt tro att det är ett foto i början.

 

Med tanke på antalet glasögon jag har blivit av med kan man undra vem som har sämst inlärningskurva. Jag eller den lilla hunden?

Om ni ursäktar en stund skall jag ta en promenad i blindo till optikern.

Sedan skall jag börja älska Liten igen innan jag ringer Scanbilen.

// Värdelös Förälder

Och så sket det sig (typ)?

Sex dagars duktighet. Inte en endaste saltmandelchoklad inom räckhåll, semlorna som var inom räckhåll sket jag i.

Och så cyklade jag. Inte långt, men tillräckligt långt för att börja öva på det här med motion. Motion är fortfarande mysko och jag tror inte jag gillar det än.

Sen kom fredagen. Jag hade precis hällt upp ett pulverglas till lunch/middag (jag äter vid lite konstiga tider tror jag) och så ringde telefonen. Kompis med framförhållning (INGEN här har framförhållning) säger “jag och frugan är på väg in på Park, kan ni inte komma ner och äta – vi behöver dessutom fråga er en grej”.

Jag hade OnePiece och skitigt hår. Folk i den här stan har ingen respekt för OnePiece och skitigt hår. Alls.

Men å andra sidan struntar de i om man tar en raggardusch och kommer ner i just det skitna håret. Plus, minus, noll liksom.

Så det gjorde vi. Och jag hade monumentala problem med vad jag skulle äta för att inte helt sabba min duktighet. Det blev kött och sallad. Som ju faktiskt är svingott.

Sen gick det åt skogen. För den där glassen med varma hallon när ALLA andra äter efterätt kräver mer mental styrka att säga nej till än vad jag har. Alternativet var att lägga benen på ryggen och smita hem och det är ju inte särskilt trevligt.

Behöver jag säga att beställde glassen? Näe, inte det nä. Klart jag beställde glassen. Och bestämde mig för att inte ha ett dugg ångest över det.

Sen kom vi hem.

Jag med en mage där jag har självkrympt magsäcken den senaste veckan och maken med en mage som av helt andra anledningar hade blivit BRÅKIGA av maten. Jag hade en alien i min mage och mådde lite illa, likaså han jag är gift med.

Vi låg som två pösmunkar i varsin soffa och led (jag har fortfarande inte ångest över glassen men jag ÅNGRAR den lite pga lidande).

Efter en stund slog det mig att jag har mystisk medicin som hjälper mot illamående och aliens i mage. En medicin jag inte har tagit på evigheter så jag mindes inte riktigt heller varför jag hade ställt undan den. Det enda jag var fokuserad på igår var att jag faktiskt bara mindes att den funkar skitbra mot dumma magar och illamående.

Idag minns jag varför den var undanställd.

Alltså, den funkar verkligen skitbra mot illamående. Jag hade bara råkat glömma att den stora biverkningen är FÖRLAMANDE trötthet. Läskig trötthet, för man blir bara trött i kroppen men inte i hjärnan.

Illamåendet gick över direkt. Skutt i säng med bra bok och somna. I förmiddags vaknade jag först klockan 12 (TOLV?) och var fortfarande förlamande trött. Maken var inte hemma och jag hade ett vagt minne av att han hade talat om för mig tidigare på förmiddagen (typ vid nio) att han skulle göra ditten och datten med någon person. Har alltså inget mer minne än så, men hemma var han inte.

Klockan ett låg jag på soffan igen och någon halvtimma senare knatade den lagvigde in genom dörren och frågade om vi skulle gå ut.

Just där och då hade det krävts något slags hjälpmedel för att få ut mig, som kanske en rullstol? Så jag frågade om han inte kände sig jäkligt väck av magmedicinen? Mjo, det gjorde han nog, men mest att han hade känt sig mystiskt bakis på morgonen (båda drack alltså Pepsi och Ramlösa igår, inte en alkoholhaltig dryck så långt ögat nådde) vilket gjorde bakis till en fysisk omöjlighet. Sen påstod han att han inte kände mer efter att ha gått upp.

Vi kan väl säga så här. Jag däckade på soffan vid två och vaknade igen vid fem. Då hade han somnat under tiden och sover fortfarande.

Den där illamåendemedicinen är oslagbar mot illamående, men nu ligger den i soporna.

Hade jag velat vara bakis och sova bort en hel lördag så hade jag hängt i kristallkronorna och vaskat champagne igår, inte druckit Pepsi Max och sedan gått och lagt mig i samma tid som min mormor.

Nu är alla vakna. Snart är det dags att sova igen.

Lördagsmysigt va?

Går det inte att laga med gaffa är det inte trasigt …

… sa antagligen norrmannen framför mig på vägen idag.

IMG_5903

Det absolut roligaste var att han stod parkerad vid sidan av vägen, jag såg honom på långt håll stående i vägrenen och han tejpade och tejpade och tejpade. Gissningsvis hade han tappat del av stötfångare medan han körde och det var nog en smula irriterande om den låg mot vägen och förde väsen under körning. Precis när jag var framme vid hans tejpverkstad körde han ut framför mig.

En sjukt fiffig norrman som åkte omkring med väldigt mycket gaffa i bilen helt enkelt? För sedan satt stötfångaren där den skulle ända tills våra vägar skildes åt sisådär fyra mil senare.

Jag har alltså varit på vägen idag igen, men före jag gav mig ut för att kika på gaffatejpade bilar gjorde jag något jag inte gjort på säkert 30 år. Jag gick de tio meter vi har till biblioteket (det ligger tvärsöver gatan), fixade lånekort och lånade en bok. KORS i taket. Enbart för att jag lackade ur på alla internethandlare igår när jag skulle beställa rekommenderad bok (ingår inte i köpstoppet) och det var TVÅ TILL FEM dagars leveranstid?

Herregud, det går ju snabbare att handla från Kina än från valfri internetbokhandel?

Börjar bli dags att shejpa upp sig och kliva in i 2000-talet kära boklådor.

IMG_5902

Fascinationen och stoltheten i att äga ett sådant. Och att det var både lätt och gratis att kliva över gatan och få önskad bok direkt. Förvirringen i att det är fyra bibliotek inblandade och man inte visste om bok som stod noterad som lånbar faktiskt fanns HÄR eller på något av de andra tre bibblorna. Men jag får öva på det här med boklåneri så kanske jag fattar till slut, himla fiffigt påfund det här.

I övrigt har jag mest varit snygg idag. För äntligen äntligen äntligen finns det jeans som inte är stuprör. Så JÄKLA snygga. Här bröt jag däremot köpstoppet, för jag insåg att de inte skulle finnas kvar i april och det stod mitt namn på dem. Jag har verkligen längtat efter jeans där man kan stoppa in snygga stövlar, stövletter och vad man nu har mer UNDER byxbenen. För har man lite bredare ända och smala vader blir man (jag) till slut lite less på att se ut som om jag har kalkonben.

jeansfram

Det var ju dessa du var sugen på Behå-Helene? Miss Me från Plain Vanilla.

Dagens outfit, och jag kände mig faktiskt snygg på riktigt för första gången på jäkligt länge, de jeansen, mina älskade skitgamla cowboyboots och rutit flanellskjorta. Ursäkta modebloggningen, men jag är så in i bänken lycklig över bootcuten så jag blir synvilligt mindre sälformad.

De är dessutom lika sköna som de är snygga, så nu idkar jag lite koppleriverksamhet här. Är koppleri fortfarande olagligt förresten? I så fall idkar jag inte koppleri, jag presenterar bara två personer för varandra *visslar oskyldigt*.

PV-Johanna, säg hej till Behå-Helene. Behå-Helene, det här är PV-Johanna.

Johanna tränar jättemycket och ofta på gym (jag försöker låta bli att fnissa här – hon GÖR faktiskt det – fast jag kanske överdrev lite med JÄTTEMYCKET och JÄTTEOFTA). Helene tycker det är svårt att hitta jeans (vem gör inte det). Så, nu kan ni prata med varandra om träningskläder och jeans och sådant?

Så här fina är de bakifrån.

jeansbak

Fickorna är som små (stora i min storlek) konstverk. Vill man se hur de sitter på lite mer piffig rumpa rekommenderar jag direktlänken ovan istället för att fortsätta kika på min bajlåda.

Det har verkligen gått rätt bra med köpstoppet, så jag ber verkligen om ursäkt för mitt återfall. Men just idag var det värt det och gör mig extra lyrisk. Nu är det ju faktiskt bara en och en halv månad kvar tills köpstoppet är slut, så vi skall diskutera det i ett annat inlägg. SOM jag har kämpat.

Sen kom jag hem och var trött, påbörjade det här inlägget och fick syn på mina tår på fotot med jeansen framifrån.

Herregud, det gick ju att vika tånaglarna under tårna och nagellacket har verkligen sett bättre tider. Jag är skitkass på att ta hand om mina fötter själv och jag ser det tydligen inte heller. Om jag inte skärskådar ett foto. Jag är väl medveten om min enorma viktuppgång, men jag trodde inte det var så illa att magen tydligen har varit i vägen för fötterna? Dessutom har jag långa fötter.

Nåja, jag slängde på mig mysbrallor och knatade ner till thaimassageplejset och bad om akut åtgärd och benmassage, vilket jag fick. Det finns få saker som är skönare än när någon annan tar hand om ens fötter faktiskt.

IMG_5907

Nu har jag prinsessfötter och det känns som att gå på matta vävd av enhörningshår och disneykaniner.

Den här dagen är härmed lagd till handlingarna och jag kommer inte resa arslet ur soffan förrän det är dags att gå till sängen. Under tiden kikar jag på rörläggarsonen med myntinkastet som äntligen har fått tummen ur SITT arsle och börjat fixa högertrampan på min skitfina födelsedagspresent som stått oanvänd i två veckor pga högertrampbrist.

Väldigt meningsfull present.

IMG_5909

Ja, han svär ramsor på bilden och jag är sugen på att stoppa en peng i rörläggarsprickan. Men jag har lärt mig den hårda vägen att undvika dylika impulser. Sist jag gjorde det (en femkrona) så märkte han det inte, gick på toa på båten, pengen trillade ner i holken och sen när han spolade förstördes hela toakvarnen.

Gissa vem som fick skulden för det?

Hur är det möjligt att man inte ens märker att man går runt med en femma i kallingarna?

Hade jag orkat hade jag även visat boken jag lånade på biblioteket, tror att den ligger i mångas intresse, men jag orkar inte.

Vi sparar boken tills imorgon, okay?