På morgonen har faktiskt hundarna vissa likheter med vattenkammade och välartade barn. Under tiden jag äter frukost (havregrynsgröt) sitter de som små ljus bredvid mig och kikar. Sedan ställer jag ner tallriken och de skulle inte komma på tanken att ta de mikroskopiska resterna innan min tillåtelse.
Imorse filmade jag den här begivenheten eftersom jag undrade, precis som alla andra morgnar, hur länge de skulle behöva sitta för att det skulle bli översvämning i lägenheten. Det droppar ju lite snålvatten medan de väntar.
Tanken med det här inlägget var alltså att det skulle bli rart. En liten motvikt till min argdag. En variation.
Sedan lade jag ifrån mig mina glasögon i ungefär en kvart, vilket enbart händer när jag sover och när jag duschar, och helt plötsligt låg de på golvet och såg ut så här.
Skalmarna åt fanders och gummiplopparna som skall sitta på näsan ligger högst troligt i Litens mage.
Först slutade jag andas, sen började jag andas igen för att SAMTALA en smula med Liten och fråga om han på något vis kände sig lite skyldig till det här och om jag vågade gå fram till glasögonen och göra en mer noggrann skadeinspektion. Det jag var mest rädd för var ju såklart om glasen var repiga eller sönder efter att ha befunnit sig inne i en krokodilkäft.
Glasen hade klarat sig och då brast det för mig. Det där med att hundar inte har något minne om man inte tar dem på bar gärning är snicksnack. De har ett superbt minne och de har dessutom vett på att se skamsna ut. Liten åkte i skamvrån (utan att knota) och Stor fick jättemycket kli på magen. Det är nämligen aldrig Stor som är skyldig till den här typen av sattyg.
Ni minns vilka problem jag hade med att hitta den här bågen? Ni minns att det inte existerade dylika bågar på mer än två ställen i Sverige och de är inte helt vanliga? Ni vet även att jag var ÖVERLYCKLIG när jag hittade dem och helt plötsligt kunde gå omkring som en vanlig människa på stadens gator?
Är det gott att göra korv av hund? (SKOJA!) (Nästan i alla fall)
Så. Ja. Jag är en fantastisk förälder till mina skitlurvar, särskilt lurven som är ung och har knäck i lurarna.
När jag hade ylat klart ringde jag till en av de två optiker som säljer märket, hade återigen TUR för det fanns ett par inne och hon skulle lägga dem på posten idag. Och nu skall jag gå till optikern här och böna och be om de möjligen har tid att göra någon slags quick fix så jag åtminstone kan använda de befintliga tills de nya bågarna kommer (det blev visst svarta den här gången, jag har ju inte direkt stora valmöjligheter med tanke på ovanligheten, men jag är mest glad över att de enda i lager inte var knallröda) och de har tid att flytta över glasen.
Optikern med bågarna undrade försynt om det kanske inte var tänkvärt att beställa ett par bågar att ha i reserv. Jag sa ja.
Medan jag är hos optikern kan ni ju kika på morgonens film när jag fortfarande älskade Liten mest i hela världen.
Och ja, det är verkligen en film. Inte ett foto. Om det inte hade varit för droppandet, min lite darriga hand och att de efter en stund störtdyker ner i tallriken lika synkront som formationssimmare kan man faktiskt tro att det är ett foto i början.
Med tanke på antalet glasögon jag har blivit av med kan man undra vem som har sämst inlärningskurva. Jag eller den lilla hunden?
Om ni ursäktar en stund skall jag ta en promenad i blindo till optikern.
Sedan skall jag börja älska Liten igen innan jag ringer Scanbilen.
// Värdelös Förälder
Behå-Helene says:
Men VARFÖR måste de tugga på allt. Och ännu värre. Svälja farliga saker. Vassa prylar. Långa trådiga saker. Jag blir nervös bara av att tänka på det. 🙂
Victoria says:
Det blir jag med. Det finns en anledning till att vi tapetserar med kompostgaller när de är ensamma. För att äta något olämpligt är ju en mardröm. Litens kull blev sådana. Hans kullbror har opererats TVÅ gånger för att han älskar persikokärnor och det är ju lätt att hitta utomhus, stackarn. De andra har käkat kameror, bilnycklar, glasögon och gudvetvadmer. Det är på riktigt min största skrämsel med, men nu gick det ju bra för honom och mindre bra för glajjorna (han har alltså inte fått av ngn vass del, bara knycklat till dem).
Ingrid says:
Men herregud, tur att det gick bra med honom men jäkla hund!
Han är en typisk jobbig lillebror 😉
En lisa i livet says:
Kompostgaller måste vara hundägarens bästa inredningsdetalj. Allra bäst funkar de om hunden, som valp, blir lite närgången och välter ett över sig. Då går de (läs Sintra) långa omvägar förbi dem. Men rackarns tråkigt med glasögonen och tur i oturen att han inte käkade upp glasen.
Och du – ring inte Scanbilen…
Victoria says:
Det ÄR det. Det roliga är ju att de är helt orädda som små, vet att jag skulle klippa Stor när Liten bara hade bott hemma i ett par dagar och stängde in mig och honom bakom galler som L stångade så de välte HELA tiden för han ville vara med. Sen helt plötsligt gjorde han något och skrämde ihjäl sig själv, nu är han så rädd för de där gallren att han helst inte ens vill vara i samma rum som de är 😉
Lovar att inte ringa, nu älskar jag honom igen.
Birgit says:
De är ju ändå för söta när de väntar. Konstigt att de är så bra på det alltid och så går allt överstyr med tuggandet. Pepsi tuggar aldrig sönder något, Yazza tar alltid något i munnen när hon är uppspelt (typ 96% av dygnet). Oftast är det någon form av leksak, Brio tågräls som inte går att koppla utan avtuggad knopp, fingerboards som inte går att köra utan däck, pysslade tomtar, kycklingar, fluffhjärtan mm som barnen kämpat med länge och burit hem med tindrande blickar. Många vrål av NEEEEEEJJJJ blir det när Yazza och barn kommer ihop sig under en dag.
Synd på brillorna!
Victoria says:
De är vansinnigt rara när de väntar. Vilket är helt fascinerande eftersom de, precis som du säger, sen bara tar det de vill ha. Yazza och Liten hade varit fullkomligt vidriga som radarpar med sina käftar. Men de hade nog haft väldigt roligt. Vi är bra på barnuppfostran, men hundarna överlistar oss? 😉
Optikern lyckades tack och lov quick fixa brillorna. Krympplast runt skalmarna och nya näspluppar. Är orimligt glad över att slippa vara blind.
Birgit says:
Ja jösses, tanken på Yazza och Liten ihop. Pust! Kanske ska testa det en gång när vi är grymt utvilade?! 😉
Victoria says:
Nej nej, tänk på hur mycket vi kommer få vila efteråt när de har kört slut på varandra? Ahh…
Humlan says:
Nu ska vi se om jag får in någon kommentar i dag … gårdagens har tydligen försvunnit!
Tur att du kunde få tag på nya bågar! Stenhård disciplin i fortsättningen; alltid lägga ifrån dig brillorna i stenhårt fodral så att de inte tuggas sönder i första taget? Smörja in fodralet med något som inte hundar gillar? Något surt eller starkt kanske. Är det på fodralet så slipper ju du ha det bakom öronen.
Victoria says:
Mystiskt. Vem snodde den kommentaren?
Min plan är att hänga glasögonen i TAKET 🙂
Humlan says:
Hänga i taket låter som en bra taktik. Se bara till att han inte klarar av att hoppa upp och ta dem där de hänger och dinglar frestande …
Mystiskt var namnet! sa Bull
Inlägget gick ut på att jag höll med dig och de som hade kommenterat hos dig. 🙂
MissK says:
Senilsnöre ??
Victoria says:
I taket isf 🙂 Grejen är ju att dessa sitter ju på näsan jämt. Förutom när jag sover och duschar. Igår hade han tydligen trist. Suck.
Majabella says:
Är det tuggbehovet eller tjuvbehovet som spökar för Liten? Dante får varenda förpackning som blir tom hos oss av plats och papper, jag gömmer en liten godbit i och tejpar igen med frystejp. Han älskar att tugga sönder leverpastejaskar, gräddtetror, hushållsrullar, köttråg, korvpåsar, ketchupflaskor … Allt slits i småbitar, som tur är så är han ingen sväljare. Och så ben då; knorr varannan dag och märgben varannan. Pinnar försöker jag få honom att lämna ute, det räcker med att plocka upp papp- o plastbitar inomhus.
Skulle det kanske gå att utsläcka Litens tuggbehov på samma vis så han inte behöver leta upp egna tuggfynd?
Victoria says:
Det är tjuvbehovet. För han har ju en triljon leksaker som han aldrig skulle få för sig att bita sönder. Och ben. Sen får han alltid PET-flaskor eftersom han älskar att skruva upp korken.
Jag fascinerades av Dante igår och undrade varför någon av oss egentligen har mattor hemma? Eller om man kanske kan limma fast mattorna eftersom de aldrig ligger på sin plats?
Halvkusin says:
Jag hade blivit VANSINNIG. Tänker inte säga nåt mer… 😉 Men matte får nog också lära av dyrköpta erfarenheter och dressera sig själv lite bättre i fortsättningen vad gäller glasögonförvaring… Kram
Victoria says:
Mmmmm. Matte får verkligen skylla sig själv. Som sagt, överväger att hänga dem i taket de få gånger de inte sitter på näsan.
Nu sitter jag och retar mig på allt som ligger på golvet som SOMLIGA bär omkring och flyttar på hela tiden 😉
Karin says:
Kompost galler är vårens Inredningstrend för oss med 4benta badboys tydligen…varför köra New England när man kan ha den mer rustika”trädgårdskänslan”liksom?Här är vår gossedjupark så gott som utrotad,alla lösa föremål letar vi numera ute i trädgården efter(bilnycklar,iPhone mm mm)Men när jag kom hem och hittade min nya iPad på golvet fick jag fanimej andnöd…SOM tur var hade han bara smakat lite på fodralet…Jag bara undrar när ska vi lära oss att dom är lika pålitliga som en 2åring?ps Scan tar nog inte hundar(hoppas jag)gör en fin handväska av honom istället!
Moa L says:
Asså jag orkar inte.. Jag skulle få ett psykbryt! Jag älskar djur och har haft två katter, fem hästar, en megakanin och en vandrande pinne, men det psykbrytet skulle jag inte kunna kontrollera!
Jag som är sugen på hund inom ett par år ska nog tänka till ordentligt för att hitta rätt ras och individ.. Jag tar hellre mina krossade lemmar (käkben, tänder, ben, massa revben) av hästarna än att något av mina djur haft sönder så dyra och viktiga grejer!
Moa L says:
Menar såklart psykbryt så jag får läggas in på dårhus 🙂 blev lite otydligt 😉
Victoria says:
Jag fattade. Jag fick nästan det igår. Jag grätskrek lite på honom 😉
Victoria says:
Lycka till med att hitta en hund som inte tuggar på något alls. Fniss. För man vet det inte när de är pyttiga ju. Och han väger upp det med andra, väldigt trevliga egenskaper 🙂
Moa L says:
Nej jag kan tänka mig det 😉 får hoppas ändå 🙂
tigerlilja says:
Först – så det är helt klart – säger jag att jag blev lite lätt skakad å dina vägnar att nåt allvarligt skulle hänt med funktionen på glasögonen, för jag höll på dom redan från första stund och tycker dom är ett fynd för dig (roliga, funktionella och ovanliga) – men sen måste jag säga att den här nyaste filmen där dom sitter och saliverar – helt underbart! Vad har du i gröten?
Victoria says:
Extrabågar fixade och de befintliga har fått nya gummiploppar och krympplast runt metallen där gummit satt. Inget hade, tack och lov, gått sönder den här gången. PUH:
De är lite rubbade, de suktar efter varsin millimeter av microhavregrynsgröt? Men uppför sig som om det är hundknark på tallriken istället för en myrportion havre?
MonasUniversum says:
Åh vilken fin vovve Liten är. Ujuj, har nog inte insett det förrän nu..
Victoria says:
Skall vi prata om hur mycket Kenneth biter dig? 😉 Vänta du bara.
I mitt huvud says:
Men nedra luspudel!!!! TUR att det gick att fixa dem, och att reservbågar fanns att beställa!!
Victoria says:
Mmm…finns det extraförsäkringar att teckna som betalar det han knaprar sönder månntro?
PJAK/Anna says:
Det är tur att man älskar dem trots allt. Inte roligt att vara blind för den älskade lilla tuggmaskinen kommer åt det de inte ska…..
Victoria says:
Fördelen med djur är ju att kärleken är villkorslös. Hade det varit maken som tuggat i sig dem hade jag INTE älskat honom på väldigt länge 😉