Och dessutom ett praktiskt sådant, eftersom det visar tid.
Även om det inte har samma storlek som ett solur kan även den här tanten läsa vad visarna pekar på (datumet är det däremot lite si och så med).
Fiffigt nog har jag en arm till. Där kan jag ha mina armband. Den ursäkten är ju lika dum som att säga “jag kan bara ha ett halsband för jag är a) ingen giraff med mycket plats eller b) jag har bara en hals”.
Vi måste prata om det här. Att vicka på armen för att kolla mat- och sovklockan är ju rasande mycket enklare än att fippla fram telefonen.
Nu vill jag ha statistik. Så även ni som läser i garderoben får faktiskt kliva ut lite tillfälligt åtminstone. Ni får gå tillbaka in igen om ni vill, men det hade varit trevligt om ni stannade ute.
Så.
Armbandsur, mobilklocktittning eller annat alternativ.
Speak now or forever hold your peace.
