Jag fick just beviset att maken läser bloggen. Eller det kanske är en överdrift, jag gissar att han skummar och tittar på bilderna. Eller nåt. Jag vet inte. Men vad jag däremot definitivt vet är att jag avskyr den årstiden som kommer efter sensommaren, och det har väl knappast undgått någon annan heller.
Till saken hör att han hatar den precis lika mycket, om inte mer. Och när vi går i pension om en kvart, 20 år sisådär så kommer vi inte att befinna oss i det här landet mellan september och maj.
Beviset på “läsningen” kom via mail. Med rubriken “jag gjorde den lite mysigare”.
Bilden på de felfärgade och felplacerade löven som jag lade ut i söndags:
Hade han laddat ner, kört den i någon jävla regnapp i telefonen och skickat tillbaka så här.
Lite mysigare my ass.
Han tyckte inte att det var så himla mysigt att gå ut med hundarna igår kväll när det regnade på tvären minsann.
Men jag skall påminna om den här putslustigheten om någon månad när han har börjat lida på allvar.
För jag tror att jag har glömt att berätta vad han för namn på mig inlagd som kontakt på både telefon och mail. “Fru Lime” heter jag där. Tydligen inte lika sur som en citron, men inte långt ifrån. Somliga lägger in sin själs älskade som “älsklingen” eller “fluttisnuttan”. Det gör inte han. Ärlighet varar tydligen längst.
Payback is a bitch.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
