Nu är det högsta beredskap.
Om nån har popcorn kan ni väl langa över lite. Känns som om det kan behövas inför kvällens program. Och nu är maken med och har åsikter också.
Det här kan bara bli hur bra som helst.
Nu kör vi.
Author: Victoria
Det är tisdag och det är botox på TV
Vilket betyder date night!
Klockan nio, här och vi kör knytkalas.
Förresten. Miss K var lite pipig för att hon inte kunde läsa bloggen som hon ville i mobilen så jag gjorde en liten ändring. Enklare nu?
Själv tycker jag det blev mer lättläst i mobilen än den där brommadamens blogg. Jag är så himla ödmjuk.
Ses vi här klockan nio?
Ibland är det skönt att jobba hemifrån
Jag är nämligen osäker på om dagens beteende hade varit jättepoppis i exempelvis ett kontorslandskap.
Satt alldeles nyssens och gjorde extremt monoton uppgift. Trycka på tangent 1, trycka på tangent 2, dubbelkolla, trycka på lite blandade tangenter, spara och börja om. Ungefär så. En miljard gånger i rad.
Utan att märka det somnade jag. Med fingrarna fortfarande på tangentbordet och gamnacke. Japp, jag dreglade även lite ur vänster mungipa. Precis nu vaknade jag av att telefonen ringde, och en halvtimma hade passerat medan jag hängde över datorn och sov.
Det hade inte funkat jättebra om man hade haft en chef i periferin, men jag kan helt ärligt inte minnas att det någonsin hänt tidigare. Akut tröttma.
Från och med nu tycker jag att alla som sitter vid dator skall börja jobba med strutskudde.
Jag skall i alla fall skriva in det i säkerhetspolicyn med en gång.
Men så lustig man kan vara?
Jag fick just beviset att maken läser bloggen. Eller det kanske är en överdrift, jag gissar att han skummar och tittar på bilderna. Eller nåt. Jag vet inte. Men vad jag däremot definitivt vet är att jag avskyr den årstiden som kommer efter sensommaren, och det har väl knappast undgått någon annan heller.
Till saken hör att han hatar den precis lika mycket, om inte mer. Och när vi går i pension om en kvart, 20 år sisådär så kommer vi inte att befinna oss i det här landet mellan september och maj.
Beviset på “läsningen” kom via mail. Med rubriken “jag gjorde den lite mysigare”.
Bilden på de felfärgade och felplacerade löven som jag lade ut i söndags:
Hade han laddat ner, kört den i någon jävla regnapp i telefonen och skickat tillbaka så här.
Lite mysigare my ass.
Han tyckte inte att det var så himla mysigt att gå ut med hundarna igår kväll när det regnade på tvären minsann.
Men jag skall påminna om den här putslustigheten om någon månad när han har börjat lida på allvar.
För jag tror att jag har glömt att berätta vad han för namn på mig inlagd som kontakt på både telefon och mail. “Fru Lime” heter jag där. Tydligen inte lika sur som en citron, men inte långt ifrån. Somliga lägger in sin själs älskade som “älsklingen” eller “fluttisnuttan”. Det gör inte han. Ärlighet varar tydligen längst.
Payback is a bitch.
Grå grå vindar och vatten
Vi kom inte ens till motorvägen. För vi rök ihop innan vi kom ut ur lägenheten. Klockan ringde kvart i avgångstid, maken säger “säg till mig när klockan är prick sex så går jag upp”. Prick sex var då alltså avresa.
Jag var rätt pigg. Snoozade inte en enda gång, och gick upp. Jag hade ju varit kvinnligt förutseende och packat mina grejor dagen innan, och det är inte så mycket att packa när man åker som ett resårband fram och tillbaka. Så jag käkade (drack) frulle, matade jyckarna, shejpade upp mig och sen gjorde jag inte så mycket mer. För då var det dags att väcka den stora bäbisen. Han reser sig ur sängen, kliver i kläderna, tar SIN väska under armen och säger “jamen då drar vi då”. Allt detta tar 30 sekunder.
Jag bara log mot honom. Påminde om uppsägningen som VD, och att vi a) har hundar som vill rastas b) vi har ett kylskåp där vi i alla fall flyttar färskvarorna fram och tillbaka och lite annat. Och så LOG jag lite till. Gissningsvis finns det inte mycket som irriterar lika mycket som någon som ler svintidigt på morgonen samtidigt som personen ifråga har rätt.
Att han inte dog på fläcken.
Han dog och hon log ihjäl sig.
Så nej, vi kom inte till motorvägen. Vi kom inte ens till ytterdörren.
Väl i bilen somnade någon, och då blev det lugnt och stillsamt. Sedan blev jag avsläppt vid jobb/hem och han åkte vidare till sitt. Man kunde nästan skära i kärleksfullheten med en hemslöjdad smörkniv när vi vinkade adjö och goodbye.
Men, åtta timmar senare var det glömt. Han hämtade upp mig och jag hade en hoper paketavier sedan förra veckan när jag var fullt upptagen med att leka singel. Så vi åkte till utlämningsstället tillsammans, vilket jag inte ens kan minnas att vi någonsin gjort. Även maken är en nätshoppare, och skulle hämta paket.
Och då såg jag ett beteende som slår vissa andra knasbloggare med hästlängder.
Jag hämtar paketen på de olika utlämningsställena, rör dem inte, åker hem, gör det som skall göras och sedan sätter jag mig i lugn och ro för att packa upp och lägga fint (det är väl ungefär min enda pedantiska sida).
Medan maken var inne på sitt utlämningsställe och hämtade sitt paket satt jag kvar i bilen. Han kom tillbaka med paketet och hade redan börjat riva upp det före han nådde bilen. I facket på förarsidan har han en kniv size machete som han använder för att öppna paket, och han öppnade det alltså, med en sällan skådad frenesi, medan han stod på utsidan.
Det känns lite som att Mona och glossyboxen ligger i lä. Samt att man skulle kunna tro att det var något vansinnigt roligt och efterlängtat.
Det var en gasvajergrej till lillbåten. Hur spännande kan det vara?
Själv sitter jag och är konsumtionslycklig i skitvädret.
Jag fick min fittring. Modellen Eva.
Och så fick jag sällskap av en drake och en prinsgroda i örat. Oerhört rara små djur. Väldigt lätthanterliga och sällskapliga.
Och så fick jag ett par skor, 20-talshatten från eBay och lite annat. Men det sparar vi till en annan dag.
Men tydligen smällde gasvajern högre än allt mitt sammantaget.
Nu lägger vi ner det här med måndag va? Och siktar på tisdag och våra Hollywooddamer?