Jag är sjåkkad. Husbonden fällde inte en tår när jag viftade farväl, auf wiedersehen, goodbye. Helt oförklarligt.
Nu tror jag att han springer runt på kontoret och gör score-tecknet i ren glädjefnatt.
Mest kanske för att han får tillbaka sin del av soffan (ja, lite hybris).
Och här sitter jag med mitt nya beroende.
Och tycker att det suger att säga hejdå.
Jag är så oerhört mycket bättre på att säga hej.
Nu, mot nya äventyr.
Och har varit vaken sen 06:30 (vågen, hajfajv och jättestora kors i taket).
Nu semesterjobbar jag med Mona sittande bakom en skärm på deras kontor. Lite hobbyjobb. Har man inte att göra så skaffar man sig.
Men, jag kan varmt rekommendera arbetsplatsen, för man får sådana här serverade av chefen (eller heter det KEFEN?).
Oklart hur länge man har sådana fördelar på ett jobb.
Och så har jag sagt ett tårfyllt farväl till talibanen, snart är det dags att säga ett lika tårfyllt farväl till husfru och husbonde, för att dra vidare norrut. Mot Uppsala.
Jag skall fundera vidare på det där med adoption. Och hur det funkar när man är skitgammal.
För det kommer bli jävligt tufft att säga see you later alligator till den här sexbomben.
Som kan extraknäcka som tomtenisse ihop med Karl-Bertil Jonsson.
Mhmm…hon kan glömma en karriär med stilettos och lackväska. Punkt.
Tro mig. Det erkännandet sitter jävligt långt inne. Men med en gnutta självinsikt vet jag ju att jag suger på att packa.
Hur mycket har jag använt ur min väska som väger närmare ett ton? Ptja, en tröja, jeansen jag åkte i, ett par av bootsen som fick åka med och sparkdräkten. Mest sparkdräkten faktiskt. Nu har jag packat ur ett par jeans och donerat till bättre behövande rövar, men istället kämpat med att knöla ner en Ikeakasse med inköp. Jag kan lätt vara borta en månad till utan att få klädbrist eller behöva tvätta.
Nästa gång åker jag med enbart en datorväska där onepiecen får plats, och kreditkortet. I alla fall nästa gång jag åker hit.
När talibanen kom hem från fotbollen förut och fick syn på mig i soffan utbrast hon:
– Ooooooj! Hej! Och oj! Jag har aldrig sett dig sitta i vår soffa i vanliga kläder. Varför har du inte onepiecen på dig, du skall väl inte åka hem?
Charmigt.
Sen kom Mona hem och sa:
– Men vafaaaan, gå och byt om (till onepiece alltså), sådär kan du ju inte se ut. Varför går du omkring sådär? Det är ju svinobekvämt!
Det är i det läget man vet att ens mellannamn är fäschon, och att man gör ett sjusärdeles intryck.
Eller så känner man sig bara väldigt hemma och lite adopterad.
Mona är ute och fixar ögonfransarna, och jag är ensam i det det universumska hushållet ett tag.
Jag kan helt ärligt, med handen på hjärtat och tiofingrarupptillgud och allt det där, säga att jag sällan har sovit så gott som i deras källare. Som en sten. Vilket vi blev varse imorse eftersom då hade sovit i nästan 12 timmar.
Och SOM de små illvilliga satmarorna hade smugit här uppe för att inte väcka mig. Enbart för att kunna jäklas. Unga fröken Universum ligger väldigt brunt till. Fru Universum inte långt efter och Herr Universum är även han med i matchen, men med tanke på massagen så känner jag en oerhört förlåtanda sida gentemot honom. Han har min tillåtelse.
Men, med tanke på att alla i familjen Universum nu har spenderat en hel helg åt att håna, reta och ha hejdlöst roligt på min bekostnad så har jag ju en gigantisk möjlighet att jävlas tillbaka just nu.
Jag är ensam. Med Monas dator, i deras hus.
Vad vill ni veta?
*häxkackelskrattar*
Igår på något tv-program på någon tv-kanal (nej jag var inte packad, bara ofokuserad) pratade de om ett kommande swingersparty i, kan det ha varit Norrköping kanske? Skulle tydligen bli ett ordentligt baluns, och det såg ut som att de hade madrasserat ett helt stadshus för…diverse aktiviteter som swingers ägnar sig åt.
Var och en blir salig på sitt sätt etcetera.
Men! Kan man inte tänka lite utanför fyrkanten när det gäller partnerbyte? Det är väl inget som säger att man måste ligga naken och flåsa på en madrass med en hoper okända karlar? Just den typen av byte är inte min kopp te.
Så jag tänker så här. Monas man var en fena på att massera. På riktigt. Och var inte så himlans nödbedd heller.
Man skulle kunna säga att jag inte är så bortskämd med det. För att uttryck sig milt.
Så jag hotade maken lite, och skickade ett mms.
Men det var visst inte så himla hotfullt.
Så, då tänker jag mig en liten swing med Mona. Men mer att hon får min man, som faktiskt är ruggigt händig, som då kan fixa klart hallen. I utbyte får jag hennes och massage tills halljäveln är klar.
Och under tiden de hamrar, spikar och masserar käkar jag och Mona god mat och dricker bubbel.
Nu snackar vi min typ av partnerbyte.
Det här är ju svinbra. För nästan alla inblandade.
Jamen så gör vi.
(Och näe, jag snarkar inte. Absolut inte.)