Ni hade rätt och jag hade fel

Tro mig. Det erkännandet sitter jävligt långt inne. Men med en gnutta självinsikt vet jag ju att jag suger på att packa.

Hur mycket har jag använt ur min väska som väger närmare ett ton? Ptja, en tröja, jeansen jag åkte i, ett par av bootsen som fick åka med och sparkdräkten. Mest sparkdräkten faktiskt. Nu har jag packat ur ett par jeans och donerat till bättre behövande rövar, men istället kämpat med att knöla ner en Ikeakasse med inköp. Jag kan lätt vara borta en månad till utan att få klädbrist eller behöva tvätta.

Nästa gång åker jag med enbart en datorväska där onepiecen får plats, och kreditkortet. I alla fall nästa gång jag åker hit.

När talibanen kom hem från fotbollen förut och fick syn på mig i soffan utbrast hon:

– Ooooooj! Hej! Och oj! Jag har aldrig sett dig sitta i vår soffa i vanliga kläder. Varför har du inte onepiecen på dig, du skall väl inte åka hem?

Charmigt.

Sen kom Mona hem och sa:

– Men vafaaaan, gå och byt om (till onepiece alltså), sådär kan du ju inte se ut. Varför går du omkring sådär? Det är ju svinobekvämt!

Det är i det läget man vet att ens mellannamn är fäschon, och att man gör ett sjusärdeles intryck.

Eller så känner man sig bara väldigt hemma och lite adopterad.

0 thoughts on “Ni hade rätt och jag hade fel

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.