Om ni vill.
Skriv pryl, mottagare och relation till mottagaren i kommentarerna så skall jag banne mig rimma skjortan av er under dagen.
At your service…shoot.
Author: Victoria
Gör inget idag som någon annan (eller du själv) kan skjuta på morgondagen
Okay. INGET blev avbockat från listan idag. Inget som hör julafton till i alla fall.
Eller, nu ljuger jag. Jag skrev en lista på vad som skall göras före 14:00 på julafton.
Den lyder som följer:
Sill, ägg, ett kilo räkor och Janssons Frestelse.
Ooooerhört utmattande att skriva listan. Så jag sköt resten på morgondagen när jag planerar att gå upp i svinottan men ändå ha en mysig och lång dag. Gå på stan och köpa klappar, handla ingredienserna på den sjukt långa listan och ägna kvällen åt paketinslagning med rim. På julaftons förmiddag blir det tillagning av Janssons och det andra.
En finfin plan och allt under kontroll. Om man heter Vanheden och är med i Jönssonligan. Vanheden är inte fullt så smart som Sickan. Och med tanke på att jag är gift med Dynamit-Harry kan det ju bara gå åt skogen. För precis exakt just NU kom jag på att vi skall käka middag med Just Dynamit-Harrys nästansläktingar från Australien som är här för första gången på 20 år. Klockan 17:00 imorgon.
Den middagen har inte funnits med i dagens kalkylerande av tid och glatt uppskjutande av juljunk till morgondagen.
Jag är helt enkelt fenomenal på att glömma (förtränga) vissa saker.
Men jag säger som jag brukar. Jag är sjukt bra på att få saker gjorda under press. Vilket egentligen bara betyder att jag har VM-guld i tidsoptimism.
Något jag däremot ÄR svinbra på är julklappsrim.
Min plan var att ha rimstuga imorgon kväll. Och det tänker jag ha. Eftersom jag är Vanheden.
Jag lägger ut ett inlägg imorgon bitti och då startar vi rimstugan.
Det är ju åtminstone kul.
Resten löser sig alltid på något sätt.
En kattklapp kanske?
Jag kunde såklart inte låta bli att kolla på Mickes länk i förra inlägget och jag har fyra reflektioner.
1. Är det bara jag som tycker att ugglan i filmen är SJUKT lik Voldemort?
2. Hundar är verkligen dumsnälla…och så jäkla rara…men det är kattungar med.
3. Sen kom Liten och ville kolla med mig, och den som säger att hundar inte kan kolla på TV (dator) åker på en käftsmäll, för här kollas det väldigt mycket på TV när det är hästar, hundar eller katter med.
Sen kollar han förvisso inte så himla diskret men det gör han inte på TV:n heller. Vår gamla TV har små klomärken efter både Stor och Liten när de har försökt ställa sig upp och kolla ordentligt.
4. Jag vill ha en mjuk och levande julklapp. Mitt värsta är att jag vet att Litens mamma är parad med en brun portugis och kanske kommer få bruna valpar i januari. Och jag kommer inte få någon, eftersom Liten fortfarande kommer vara för liten. Men en Bengal kanske? Bara en liten liten Bengal som kan hålla Mini sällskap?
Bilderna lånade av https://www.facebook.com/minileobengals/
Snälla tomten. Jag önskar mig en prickig katt i julklapp. En liten yttepytteliten leopard. Jag har ju varit så snäll så snäll.
Så, kan någon säga åt mig att sluta kolla på söta djur nu och sätta fart istället?
Hörrni. Min jobbigaste julklapp att köpa i år är till pappan och styvmonstret. Förr har det inte varit några problem eftersom pappa alltid har fått någon slags julklapp av maken som mullrar, låter och gör saker. Som borrmaskiner, kompressor, olika slags sågar och andra verktygsliknande saker som har någon slags motor. Och styvmonstret är lätt att köpa till eftersom vi har ungefär samma smak. Det är hon som lärt mig allt jag kan om shopping.
De köpte en tomt med två sommarstugor på mitt i Strömstad för…lite drygt ett år sedan, och i somras började de bygga det riktiga huset. Samtidigt som de hade kvar huset i Göteborg som var åt helvete för stort (närmare 400 kvadrat) för två personer. Sen såldes det, min styvmormor gick bort och de magasinerade i princip allt utom det som kunde flyttas till den beboeliga sommarstugan på tomten och till styvmormors lägenhet som blev deras bas i Göteborg. Pappa har spenderat det senaste halvåret i sommarstugan på tomten för att vara med och bygga medan styvmonstret har pendlat eftersom hon inte riktigt har gått i pension ännu.
Nu är även lägenheten såld, huset blev godkänt av alla upptänkliga besiktningsmän i fredags och allt magasinerat skall flyttas till det nya huset. Plus allt som står i den temporära lägenheten. Och det nya huset är hälften så stort som det gamla och pappa har ALLT och lite till när det kommer till verktygsgrejor.
De behöver alltså färre grejor än vad de har, men det är ju sjukt svårt att ge bort något genom genom att ta bort något (och vi behöver definitivt inte mer prylar). Samtidigt som jag vill ge något som är både en inflyttningspresent (huset är ju fortfarande tomt eftersom det skall finstädas), något som passar HÄR eftersom de faktiskt flyttat till räkstaden. Tavlor går bort eftersom de mest har fönster för att inte missa havsutsikten. Huset har ingen stil ännu eftersom det, som sagt, är jävligt tomt.
Det blev årets Mission Impossible. Att hitta något med personlig prägel, som ändå har en bohuslänsk touch och som inte tar plats.
Som jag har funderat. Utan att komma någonstans. Och nu har jag en sketen dag på mig.
Vad i helsike köper man till ett sprillans nytt hus som inte tar plats?
En bengalkatt?
HJÄLP?!
Jösses vilken julfeeling man får?
Det här är torpet. Det ligger mitt i ingenstans, och torpets ENDA funktion är att agera rastplats åt hundarna. Eftersom det ligger så jäkla öde att man har noll mobiltäckning. Det fattar ju vem som helst att det inte går att bo där? Inget bredband – värsta sveket.
Men visst ser det idylliskt ut? Så här på vårkanten? Eller en regnig sommardag? Höst kanske?
Nej, vägen leder ingenstans åt det hållet. Det är bara en röjväg för skog som tar slut ett par hundra meter längre fram. Noll grannar åt det hållet. Eller något annat håll. Man kan ha crazy ravefester där utan att skrämma mer än en älg eller så.
ELLER SÅ ÄR FOTONA TAGNA NÄR DET ÄR JULAFTON I ÖVERMORGON?
Inte så himla mycket grannar åt det hållet heller. Men det har varit ljuvliga springytor för hundarna ända till vi hittade det lemlästade rådjuret så långt bort åt vänster på åkern att det inte ens fastnade på bild. För nu har jag fått vargskräck.
Och förlåt. Det fyller en funktion till. Vi har en svinstor lada. Den är sjukt praktisk att ställa båtar och släpkärror och sånt i.
Nej, vi bor aldrig på torpet. Det är ödsligt, ensamt och…ödsligt (och vargar överallt i min fantasi).
Men jag kan fortfarande tycka att det är fint.
Fast det skall INTE se ut så här precis innan jul! Då skall det vara en röd stuga med vita knutar och en halvmeter snö som ingen har plogat eftersom det ligger bortom ära och redlighet.
Nu har jag en plan till. Apropå det där med ära och redlighet.
Vore det inte väldigt passande att flytta dit maken när vi inte kommer klara att bo på 60 kvadrat tillsammans?
Det känns som att han och torpet har en del gemensamt?
Den där jävla julefriden jag hade imorse kom och gick, men det var inte makens fel…den här gången. Det var en helt annan familjemedlem som lyckades få mig ur balans. Vilket förvisso inte är så himla svårt.
Julefrid?
Det kan inte bli annat än fridfullt när katten har tagit hundarnas säng.
Eller?
Själv ligger jag i sängen och vilar frukost med en bok så här i svinottan. Medan jag väntar på att hundarna skall upptäcka att katten har tagit sig vissa…friheter.
Då blir det livat det kan jag lova.
Och apropå djur. Jag har önskat mig en sak i år, insättning till en djurrättsorganisation.
Förra året gick det till Göteborgs Katthjälp, men i år blir det andra djur. Och jag behöver hjälp, för det är banne mig inte lätt att hitta vettiga organisationer som gör det jag vill.
Hundar som far illa var tanken i år. Men de jag har kollat på…stämmer inte med hur jag tänker.
Har ni förslag eller skall jag behöva starta en egen jäkla organisation?
Godmorgon.