Doktorn kan komma

Nu var det ju ett tag sen Doktor Spjuver var på tapeten. Och jag VET ju hur mycket somliga har längtat efter honom.

Ni som inte har läst innan, läs det här inlägget så hajar ni.

Men idag tog jag mig i hampan (med högerhanden, absolut inte med vänsterhanden) och påminde både mig själv och Kamrat Läkare.

Först fick jag lite lite banna för att jag hade kallat honom Doktor Spjuver *tar på sig skämshatten igen* och så fick vi byta namn. Numera kallar vi honom för Doc Avatar. Doc…för att han är doktor och Avatar för att…man brukar synas som en avatar när man bara finns på internätet.

Jomen vi kör på det till jag får banna för det med då. Liten synd att han inte heter Martens i efternamn kan man tycka, då hade det ju varit klockrent. Eller så kan man härma Dr. Dre, men kanske döpa honom till Dr. Vre. Möjligheterna är ändlösa.

Sen måste vi ju klura ut vad vi skall ha honom till? Vad vill ni ha honom till?

Enligt det förra inlägget så var det ju till och med en och annan gift dam som blev kär i honom och då får man väl pimpa honom lite. Eller?

Det här är alltså Doc Avatar aka Dr. Vee. Ärligt snodd bild från honom. Men i verkligheten är han inte fullt så pixlig. Vi kör en liten teaser med den här bilden.

Screen Shot 2014-02-11 at 3.36.03 PM

Och nu känner jag lite att temamusiken för det här inlägget borde vara den här.

 

Lyssna på den medan ni läser vidare. Och så hoppas jag verkligen att ni har läst Viagrainlägget före det här.

Dr. Vre är alltså en man i sina bästa år. Ungefär i närheten av mina år, och de är ju rätt bra (nu pratar vi inte mer om åldersnojan här). Han är singel, trevlig och rätt piffig. Den stora bonusen, han är asrolig. Hade jag inte gift mig med det där kvastskaftet jag är gift med så hade jag lätt gift mig med Doc. Enda nackdelen för min del är att han bor på den där sidan av landet där det är sötvatten.

Just det, han gillar båtar med. Och om jag skall erkänna ytterligare en jäkligt pantad grej som jag har gjort så var det just under en båttur med honom. Jag gör inte Stockholm så himla bra, och trots att jag har sjukt bra lokalsinne så tappar jag det så fort jag kommer till Stockholms Central.

I alla fall, jag var i Sthlm, vi skulle ut och bada och Doc sa att vi skulle åka till slottet och bada. Jag tyckte det var svinkonstigt, för även om jag vet att jag är tappad i Stockholm så visste jag åtminstone att slottet…DET ligger faktiskt mitt i stan. Och mitt i stan låter rimligen inte så himla trevligt att bada, men det vet man ju hur Stockholmare är, så jag var tyst och tänkte väl att man får ta seden dit man kommer.

Little did I know att det fanns ett slott till. Som heter Drottningholm, och är rätt så skitkänt. Det ligger inte mitt i stan. Där kan man bada (även om jag fortfarande tycker att det är konstigt med öar fulla med träd och grönska…och att vattnet inte är salt).

Nåväl. Tillbaka till Doc, ifall ni inte tycker att han ser så doktoraktig ut på bilden så kan jag upplysa om att han är det. Men (och nu får faktiskt han rätta mig om jag har fel) han är sån där militärdoktor med. Och just det fotot är från Afganistan om jag inte är helt ute och cyklar. Har man trist på ett sjukhus kan man ju alltid resa till något krigsdrabbat land och laga soldater som omväxling antar jag?

Då kan det även se ut så här:

Screen Shot 2014-02-11 at 5.10.13 PM

Personligen tycker jag att det fattas en och annan palm och lite all inclusive på fotot, men han ser ju för all del bra ut.

Så, vad skall vi göra med honom? Tanken var ju att han skulle bli ett stående inslag.

Han är doktor, båtälskare, hundälskare och skulle antagligen göra sig jävligt bra som förste älskare.

Och så får vi aldrig aldrig glömma att han prankade maken med Viagra.

Ni bestämmer.

Uppdatering:

MÅSTE ju bara lägga till Docs kommentar på Viagrainlägget.

Screen Shot 2014-02-11 at 6.02.22 PM

Där började jag skratta så jag grät.

Läkare utan gränser är så himla tvetydigt här känner jag.

Posted in Doc

Tack Micke…

…för tipset om dörrstängare.

Fyra flugor i en smäll tog du.

Maken fick åka till Jula.
Jag kan släppa ut hundarna på tomten utan att klä på mig och gå hela vägen till prånget för att kolla dörren.
Orimligt otåliga hundar slipper vänta inne medan matte klär på sig och kollar prånget.
Och framför allt slipper hundarna bli överkörda för att sopgubbar eller diverse löst folk öppnar dörren för skoj skull.

bild(3)

Är det en sån grej som kallas win-win-win-win?

Fan så bra det blev när det hamnade på dörren.

En life saver. På riktigt.

Vilken tajming!

Den här dök just upp i mitt Facebookflöde.

Screen Shot 2014-02-09 at 8.27.25 PM

Läs artikeln och njut.

Sen skulle jag kunna lägga till femtioelva punkter till förvisso, men det är ju jag det.

//Gnällkärring70

I eftertankens kranka blekhet

Jamen jag tar på mig skämshatten lite. För någonstans låg det där med elvisp och gnagde.

Mycket riktigt. En sökning på ordet elvisp i bloggen genererade oroväckande många träffar. Jag vågade bara kolla på den här.

20140209-123620.jpg

Jag skall kolla vad de andra handlar om när jag har hämtat mig från chocken.

Här ligger jag och kastar handgranater i ammunitionsförråd liksom.

Det här med sociala medier

Nu skall vi prata Facebook. Eftersom jag har lite svårt för Facebook nuförtiden. Det finns liksom ingen spärr hos ett fåtal, och givetvis är det då ett fåtal som har fått mig att börja…rensa lite.

Missförstå mig rätt, jag älskar sociala medier, jag skriver om oerhört mycket ointressanta saker här men jag tvingar ingen att läsa. Eller jo, det gör jag. Jag blir skitarg om ni slutar läsa hehe.

Facebook är ju lite annorlunda, där känner man sig taskig om man tar bort någon som vän, för man vet att vännen kommer märka det förr eller senare och då blir vännen sårad. Då får man bita i citronen och försöka göra saft av skiten, eller så struntar man i att hänga på fejjan för att slippa just blodtryckshöjningar.

Jag tänker så här, en bra tumregel är väl att fråga sig själv “skulle jag säga det jag skriver i verkligheten till personen/personerna jag når ut till” eller för all del “skulle jag annonsera den här informationen i lokalblaskan”. Facebook känns som en lokalblaska. Fast med sjukt mycket större och snabbare spridning.

Idag kom droppen. Personen jag inte kan ta bort eftersom vi känt varandra sedan Hedenhös gick i kortbyxor skrev följande i sin status:

“Idag har jag köpt en ny elvisp, för den gamla gick sönder”

Det näst näst värsta; det var minst tio kommentarer på inlägget.

Det nästa värsta; jag vidarebefordrar det genom att ägna ett helt jävla blogginlägg åt den meningslösheten.

Och nu sitter jag och småfnissar för mig själv.

Snälla säg att ni inte skriver om nya elvispar?