Idag slår sökorden alla rekord.
Sorry, men…de här sökningarna får till och med mig att börja fundera på om det finns hopp för mänskligheten.
Jag är tveksam.
Tetrapak alltså?
Author: Victoria
Korvfiske
Idag har jag spenderat tid med att titta på havet (90% av min vakna tid), lekt korvfiske med hundarna och filmat deras “dyk” (8% av min tid), förbannat YouTube som är den enda jäkla videotjänsten som tror att alla filmar med telefonen “stående” (1,5% av min tid) och tilltalat maken genom att gräla om vilken hamn på Koster som syns från verandan (0,5% av min tid).
Jag gick vinnande ur diskussionen om hamnen med meningen “låter det rimligt att jag som bott i den här stugan i 44 år och pappa som bott här i 67 år vet sämre än du vad vi ser från köksfönstret och även jag är uppvuxen i den här förbannade skärgården?”. Detta efter att maken rev fram något jäkla sjökort och envisades med att det faktiskt var omöjligt att se just den hamnen eftersom det ligger en ö i vägen.
Hans svar “jo när du säger det så låter det ju helt klart rimligare att du har rätt, men det stämmer bara inte”.
Då gick jag och lade mig.
Det tar sig.
Vi har säkert växlat fem meningar idag. Ovanstående diskussion inkluderad.
Imorgon skall jag gräla med YouTube igen så alla får det höga nöjet att beskåda korvfiske med galaxens mest badkrukiga vattenhundar.
Äckliga äckliga djur
Igår kväll gick jag och lade mig ganska sent. Kunde inte somna eftersom magen var…lite upprörd över något, oklart vad. Vid något tillfälle när jag var uppe kliade jag mig på magen och fastnade i något. Som i mörkret såg ut som ett sår. Inga konstigheter, jag trodde såklart att det var Liten som hade fått tag i en valk när under någon av sina “jag är unghund och jag hoppar/leker/biter-stunder”. Jag menar, fick han tag i bröstvårtan så ligger det ju närmare till hands att han får tag i magen.
Det var inte en sårskorpa som kliade. Det var en fästing.
Så omtänksamt av hundarna att dela med sig. Av de äckligaste djur jag vet. Dessutom finns det ingen fästingplockare här och jag fick inte bort den med naglarna.
Till slut fick en tång göra jobbet. Och idag ser det ut så här.
Nej, det sitter inte kvar några fästingben. Det råkar bara vara en liten leverfläck precis bredvid.
Så här skall det inte se ut.
Och jag är inte sugen på att äta penicillin alls, men jag inser att jag måste till någon slags läkare.
Hundarna får gärna dela med sig av allt. Men jag drar gränsen vid fästingar.
Livet på en pinne
Idag har vi varit på stranden och dykt efter korvar, men då glömde jag såklart ta med mig telefonen för att filma bubblandet i vattnet. Då ser man ut så här efteråt.
Blöt på hela huvudet. Och lite trött efter att ha simmat baklänges. Tydligen måste man backa in till stranden efter att ha “fångat” korven/vattenapportören, vilket var ett nytt beteende. Sen fastnar läpparna lite i tänderna eftersom vattnet är salt.
Så nu ligger vi på bordet och sover, medan matte känner sig mer tillfreds än hon gjort på länge. Att sitta i kuvösen och stirra på havet är min religion.
Han den där har även dykt upp. Och ångesten går att skära i med en slö smörkniv. Så här i eftertankens kranka blekhet verkar han inte så nöjd med beslutet att dra på minisemester utan resten av familjen.
Låt oss bara säga att jag inte har särskilt mycket empati.
Jag fokuserar på havet. Och himlen.
Här sitter vi på bord och stolar
Jag flydde till ön och sommarstugan (ja, ytterligare ett hus som inte nämnts tidigare) innan ärkepuckot kom hem. För att titta på havet och meditera. Mest faktiskt för att slippa explodera vid makens ankomst.
Nu är jag mest bara irriterad på mig själv för att jag inte har suttit här hela veckan istället för att sitta i stan. Eftersom ön bara är tio minuter från stan.
En hund är åtminstone uppfostrad att inte sitta på bordet, den andre är tydligen inte det.
Man kan inte klaga på utsikten från pensionärskuvösen (den inglasade verandan). Liten hälsar att han tycker att den är finfin med. Plus att han hoppade ut genom fönstret och drog ner på stranden det första han gjorde.
Nu är tanken att jag skall sitta här och bli mild.
Vilket inte kommer hända.
Men det är ett jävligt mycket trevligare ställe att sitta och tänka elaka tankar på.
Imorgon bitti skall jag och byrackorna gå på stranden. Och njuta.
Efter det skall jag utplåna hela manssläktet.
Det är bra att ha mål i livet.