Author: Victoria

Jamen vi börjar väl då. Med “småprylarna” från veckan som gått. Det är som sagt inte ofta jag handlar, men när jag gör det gör jag det ordentligt. Jätteordentligt.

Jag har sprungit på stan i olika ärenden den här veckan och istället för att lämna in skilsmässopapper löste jag det på mitt sätt.

Först råkade jag som av en händelse köpa mig ett par nya örhängen.

Sen såg jag en tjej på stan i sandaler med kilklack. Så jäkla snyggt och fräscht. Med tanke på att jag har så oerhört ont om just skor bestämde jag mig för att jag ville ha just sådana. Och som tur var låg det en skoaffär bara 50 meter ifrån min då geografiska placering.

Jösses vad många olika sådana sandaler det finns. Som jag hade missat, eftersom jag inte har stuckit näsan utanför dörren på sisådär en månad.

Jag föll för två par. Ett par skitsnygga Tommy Hilfiger som var väldigt “marina” med ursnygg klack och ett par skitbekväma, men a little less snygga, Clarks. Efter mycket möda och stort besvär (jag är inte direkt känd för att välja bekvämlighet före snygghet när det handlar om skor) valde jag de BEKVÄMA!? Skitmycket tantvarning på det valet. Men, de sistnämnda var som att gå med ett par tempurmadrasser på fossingarna och de förstnämnda kändes som att spänna på sig ett par högklackade slalompjäxor.

Tadaaaa…

(De förstnämnda finns ju dessutom kvar och det är ju absolut inget som stoppar mig från att ha två par. Faktiskt.)

Sen på väg hem slank jag in på thaimassageplejset här på gatan och fick fotvård och nagellack i sandalmatchande färg.

Man kan lugnt säga att jag valde rätt pjucks. Trots att det var så förnuftigt och genomtänkt att jag blir lite rädd för mig själv, för idag har jag knatat kilometervis i värmen mellan olika ställen utan att få skoskav på ett enda ställe. Eller ens ont i fötterna av klackhöjden.

Man undrar om nästa steg är att välja Birkenstock framför ett par Louboutin?

Gårdagen avslutades med den här till kvällsmat. Bara för att jag kunde.

Hello sensation! På alla möjliga vis. Eftersom jag råkar vara en laktosintolerant som ibland fullkomligt struntar i det. Det var den godaste glassen jag ätit på en evighet. Kan bero på att jag är barnsligt förtjust i just crème brûlée.

Det här är dock bara toppen av isberget och inte i närheten nog för att ge maken ett slaganfall.

Det kommer mera.

Nästa vecka hoppas man.

Jag väntar ju jag med. Och kan inte spoila “överraskningen” förrän den är här.

Låt oss bara säga att jag…slutade vara så förbannat förnuftig. Och hade en liten shopping spree på nätet. Som förresten började med ett tips från Tinna. Världens coolaste teknikpryl i form av en ring. Ringar är finemang ju (no surprise).

Kolla de här.

Stylish OCH fiffiga. Jag vet inte hur många olika sorter “nu ser jag när det ringer fast telefonen ligger i handväskan” jag har provat. Gummiarmband som blinkar (not stylish), en liten söt grej man hänger på handväskan som blinkar när det ringer (den hjälpte inte). För det finns svarta hål i rymden och så finns det zombieapokalypshandväskor, det går inte att höra när det ringer om man knatar i människobrus med telefonen i väskan.

Enda problemet är att jag VILL HA NU. Inte vänta. En ring som blinkar i olika färger och vibrerar kan ju knappast gå att missa.

Den lila fick mig, inte helt osökt, att tänka på Listoplisto och den gröna på PGW. Min färg fanns inte så det blev en av de andra, gissa vilken?

Kolla länken om ni med vill vara tjusiga och smarta i höst.

När jag hade betalat för ringen for fan i mig. Så jag beställde något jag vet kommer ge han den där andnöd. För att det är oooonödigt.

Men jag sket i det. Högaktningsfullt.

Och kommer hänvisa till Skagen om han så mycket som andas ett negativt ord om det.

Under tiden käkar jag popcorn med er.

Okay?