Jag är vaken?

Lite oklar över anledningen till att jag fortfarande är vaken, inte somnade med ansiktet i såsen och nyss hemkommen från gigantiskt kalas. Sockerhög?

För det första måste jag ta upp en språkfråga i bloggen då vi är en duktigt mixad familj, idag har det smattrats spanska, sjungits norska, och tråkpratat engelska och svenska. Den spanska delen av familjen tog upp vad jag blir till deras barn (min kusin och hans fru) och att hon är mitt kusinbarn på svenska är ju bortom tvivel. Men det finns ju inget ord på svenska för vad jag är till kusinbarnet, där är jag väl bara pappas kusin? På spanska fanns det ett ord för det (som jag inte minns nu) och på engelska trasslade vi till det alldeles fantastiskt. Google är inte alltid din vän, för vi såg ut som ett gäng frågetecken efter att ha googlat.

Först och främst var det något med cousin once removed, twice removed etc etc för syssling, brylling och så vidare. En “removed” per generation typ, helt jäkla ologiskt beslutade alla, inklusive de med engelska som första språk. Second cousin har vi alltid sagt om syssling/tremänning och det kommer vi fortsätta med.

MEN. Det var ju inte kärnfrågan, även om vi trasslade in oss i det ena familjediagrammet efter det andra av typen “vad blir hon om det är min kusins frus pappas dotters svärmors mamma”. Att diskutera sådant är som att diskutera rymden. Något säger sproink i hjärnan och till slut vet man inte ens vem som är ens syrra.

Kusinbarn var det ju nu då som var på tapeten. Det ordet finns på svenska. Omvänt får jag det till pappas kusin, inget annat. På engelska finns det inget jäkla cousins child, men efter lite till extremsportsgooglande visade det sig att även “pappas kusin” hette “aunt/uncle”, som vi alla trodde var reserverat för moster/morbror/faster/farbror. Samma på spanska. De har inget epitet för det vi har ett epitet för och vi har inget epitet för det de har ett epitet för (bara att skriva den meningen gav mig ytterligare en hjärnbrinning).

Så nu kan jag inte sluta fundera över det. Eftersom jag blir lika besatt av språkvrängning som av att fundera över varför älgar som är så himla stora bajsar så oerhört pyttiga bajskorvar.

Något snille som har ett vettigt svar? Jag har det dårakt inte. Till slut kom vi fram till att även kusinbarn heter niece och nephew. ÄNNU konstigare? Men jag har då tydligen en alldeles färsk niece och en ännu färskare nephew som båda var med idag med sina föräldrar kusinerna.

Och första mötet med nephew såg ut så här.

IMG_5689

Japp. Jag är den i familjen som skrämmer små söta barn som aldrig någonsin gråter förutom när de hamnar i mitt knä. Och uppenbarligen chockerar det mig fortfarande med tanke på ansiktsuttrycket.

Sen kom vi på den briljanta idén att ta gruppfoto med timer. I trappan. Som knakade oroväckande när maken kom på plats, vi vet ju att hans förhållande till trappor inte är det bästa vilket skrämde en tredje (inte removed alls) kusins fru så hon inte ville stå bredvid honom. Men hon hann inte därifrån.

IMG_5690

Toadörren fick nästan en mer betydande del i fotografiet än hela familjen. Men här är i alla fall alla som var där. Pappa, styvmor, tre kusiner med respektive, gamla och nya kusinbarn och syster med syskonbarn. De som fattas på kortet är svåger samt faster och farbror, av den enkla anledning att de fick förhinder och var således varken med på kalas eller familjebild.

Och eftersom jag inte somnade i såsen hade jag gott om tid att beundra Lucía.

IMG_5691

Som var oerhört söt. Yngsta globetrottern jag känner. Fyra månader gammal och har hunnit med att födas och sedan åka Manhattan – Hawaii (tre olika öar) – Manhattan – Barcelona – Oslo – Strömstad och i övermorgon drar hon tillbaka till Oslo för att återbördas till Manhattan via Barcelona för att deltaga vid sitt eget dop.

Men innan hon drar skall jag ta med henne ut på stan för lite shopping. Imorgon med andra ord.

Det är ju kutym att man köper något till nya barn, men eftersom jag har lika dålig koll på barnstorlekar som jag har på mäns mystiska byxstorlekar så får hon hänka på till kompis med barnklädesaffär. För ungen skall ha en Strömstadtröja. Såklart.

Så det verkligen blir “been there, done that, got the tröja to prove it”.

Nu skall jag och min överhettade hjärna gå och sova. Eventuella hundar som planerar att använda mig som studsmatta göre sig icke besvär.

Det bidde ett ansikte

Och före detta gremlin blev hjärteknipande söt.

DSC00426

Lika söt som sin morbror. Men jösses vad konstigt det är att ha TVÅ retrievers istället för lurvbollar.

De här två är ju inte mina, även om jag känner igen beteende och ljud?

Två centimeter päls till så ser de ut som vanligt.

Idag är det familjefest. Kusinen i USA som gifte sig väldigt katolskt med spanjorska förra året är här en repa tur och retur Barcelona för att visa upp senaste tillskottet i familjen, dottern Lucía fyra månader. Kusinen som, trots avstånd, alltid varit som en bror till mig. Men som den familjen fascinerar mig numera.

Han var en högst normal amerikan med mammajeans och sneakers. Sen träffade han energisk spanjorska på någon slags hittadigsjälv-resa i Asien efter skitjobbig skilsmässa för ett par år sedan och mot alla odds höll det även efteråt och hon flyttade från Paris till honom på Manhattan (ja hon är från Spanien, men jobbade i Paris på l’Oreals huvudkontor, mycket länder inblandade i den konstellationen). Då slutade han med mammajeans och drömmar om hus med vita knutar i förorten (been there done that liksom) och började med fancy pants och blev mer Manhattanhipster.

Nåväl. Eftersom de flög till Oslo i förrgår har de varit hos syrran. Idag kommer de hit för att spendera två dagar för att dottern skall få uppleva sin första fjärdedel som svennebanan. I minusgrader till skillnad från Barcelonas jättemånga plusgrader och inte en bävernylonoverall så långt ögat når. Och tre veckor efter hon föddes nyttjades den skitkorta amerikanska föräldraledigheten åt att dra till Hawaii i tre månader och hänga under palmerna.

Oklart om just väder ger barntrauman. Om det gör det så kommer det arma barnet aldrig vilja kännas vid sin svenska härkomst framledes utifallomatt det här blir första minnet. Men jag misstänker att man har fullt upp med att äta, skita och sova i den åldern.

I vilket fall som helst skall dagen spenderas med väldigt många familjemedlemmar i form av syskonbarn, kusinbarn, syskon, kusiner, mammor, pappor, fastrar och farbröder. Väldigt många som i näst intill för många på en gång. Särskilt med tanke på att jag har sovit exakt en halvtimma inatt. Pga de klippta och söta hundarna som tydligen inte kände igen varandra längre heller, utan var tvungna att varva bråk med lek i sängen HELA natten. Man sover obra med två stycken 20 kilos studsbollar i sängen, som dessutom satt på morrförstärkaren. Halvfyra gav jag upp och lämnade sängen. Gissa vilka som har sovit snällt sedan jag gick upp?

Men det skall bli trevligt att se kusinen igen. Det var alldeles för längesedan sist. Tre år sedan närmare bestämt.

Så lång tid brukar det inte gå mellan träffarna faktiskt.

Lunchen serveras klockan ett. ETA på huvudet i tallriken för min del är 13:05.

Idag slår jag alla sömnighetsrekord i världen, men jag borde hinna säga hej, klappa på det nya barnet och säga att det är fint och kanske påbörja en potatis på fem minuter tänker jag.

Håll tummarna?

Så Mycket Elakare?

Jag kom på vem Liten ser ut som. Och det är en gigantisk förbättring från tidigare anklagelser när han såg ut som Anders Timell, även om han gjorde det och nu fnissade jag igen när jag läste det inlägget.

Han ser ut som min idol sedan tidiga tonår. Ser ni likheten eller skall jag behöva skriva det? Krulligt hår och tanig kropp (och fortfarande svinsnygg).

DSC00422

Liten i soffa med svart pälspaj, hår på bröstet och glajjor.

Uggla i soffa med skinnpaj, hår på bröstet och glajjor.

Likheten är slående.

Om jag bara kunde få Liten att sjunga “Astrologen” för mig med så hade det varit perfektion.

Mitt uppdrag för dagen är att raka Liten mer uggligt, för riktigt så mycket hår på bröstet har kanske inte den äldre versionen.

Det kommer alltså bli Så Mycket Bättre också.

Elak matte – snäll hund

Liten är den snällaste hunden på fyra tassar som jag känner. Han nosar försiktigt på måsbäbisar, han lägger sig alltid ner så valpar, katter och annat löst skall få nosa först och han rusar alltid upp i sin mammas knä när något är lite “farligt”. Enda gången han inte är så SNÄLL är när han kärleksbits, för även om det är kilovis med kärlek i betten så gör det ooooont. Men han är snäll, skitsnäll helt enkelt.

Så nu vet jag inte om jag skall ha lite dåligt samvete för att jag sitter här och småfnissar åt honom för att han har ett huvud som är större än hela underkroppen, svans inkluderad.

DSC00419

Men det ÄR ju så oerhört roligt att titta på honom. Världens minsta rumpa och vattenskalle.

Efter att ha skedat mig till sömns med Stor har jag legat med två hundar på fötterna. Och det där är något jag inte fattar eftersom jag sover med bolltäcke. De har en hel säng att välja på, men ändå väljer de det, vad jag inbillar mig, ganska obekväma bollarna? Borde inte dunbolster vara betydligt skönare?

(Åtminstone väldigt mycket skönare för mina mosade fötter om de hade valt dunbolstret *mutter*)

Sen kan det hända att Stor kanske fryser lite. Man vet inte, eftersom han flyttar på sig hela tiden.

Men han tyckte knäveck var en himla skön plats förut.

DSC00412

Nu ligger han ensam i farbrorfåtöljen.

Jag fascineras mest av att mina hundar inte ser ut som mina hundar längre. Det är en jätteomställning för hjärnan att gå från lurvnallebjörnar till … det här?

Konsten att göra en pudel

Eller “hur man gör en retriever och en gremlin av två portugister”. Jag varnar för starka bilder och en överdos av hundar redan nu.

För det första blev det precis som jag trodde, SJUKT jobbigt och min rygg tar kål på mig. Påminn mig om att jag skall hålla dem kammade och nosklippta i fortsättningen, okay?

För det andra, så här började dagen.

DSC00378

Med en Liten på trimbordet som bara hade blivit av med rövhåret. Där någonstans var jag okay med livet och tog mig an uppgiften med sällan skådad energi och trodde att det skulle vara över i en handvändning. Det tror jag alltid. Minnet är USELT.

För det tredje, eftersom det aldrig går i en handvändning rekommenderar jag pannlampa vid hundtrim under mörka årstider. Eftersom det blir just … mörkt efter en handvändning eller två.

DSC00386

Här har jag åtminstone kommit en bit upp på kroppen. Här inser jag även vilka enorma mängder päls vi snackar om.

DSC00387

Jag kom inte så himla mycket längre med Liten. Allt blev klart utom huvudet, vilket innebär att han nu ser ut som en stor Gremlin. För jag bytte hund lite då och då för att de inte skulle ledsna på mig totalt. Rättvisa och allt det där.

Men jag gav mig åtminstone fan på att bli klar med EN hund. Vilket på ole dole doff-vis råkade bli Stor. För ägare av pälshundar kan jag varmt rekommendera att lära sina hundar att älska hundtrimmern redan i späd ålder. Särskilt i ansikte och öron. Stor älskar inte det alls, särskilt inte öronen som han är lite rädd om, vilket betyder att det tar precis lika lång tid att klippa någon slags frisyr i ansiktet som det gör att klippa resten av kroppen. Det vill säga skitjävlalång tid.

Här kan man ju alltså tro att man nästan är klar om man inte känner honom. Kropp och öron – check. “Bara” resten av ansiktet kvar.

DSC00390

Tiden det tog för honom att gå från gremlin till retriever var orimligt lång och gav mig minst två diskbråck. Men till slut blev han fågelhund (lika bra, han badar ju inte i alla fall).

DSC00394

Jag tror att jag hittade matrester från i somras i skägget. Oklart varför han har hamstrat på ett sådant svåråtkomligt ställe, men det hade han. Hittade även en matrest av okänt ursprung under ögat. Ännu konstigare. Men till slut blev han vacker pojk.

DSC00404

Som man bara vill pussa på jättemycket. Och klia, eftersom pälsen är som sammet. Gissningsvis kommer det att bli mycket av den sistnämnda varan eftersom han tenderar att kräva kliande jämt och lite extra mycket när han är nyklippt. Till och med han fattar att resultatet av de eländiga timmarna på trimbordet blir lättkliad hund och det älskar han. Krävandet börjar redan på bordet när rumpan är gjord. Han vet inget bättre än att få naglar som masserar gumpen på honom, då ser hela hunden ut som en nöjd ostbåge.

Och Liten då. Tja, någonstans orkade jag bara inte längre. Så han fick bli en gremlin. Hela kroppen är gjord men inget på huvudet. En säregen look.

DSC00398

Men visst syns det att det blir sammetspäls?

Nu är jag slut. Som både artist och hundtrimmare.

Arslet är fastcementerat i soffan i väntan på att få sträcka ut ordentligt i sängen och jag förväntar mig att vakna totalt ledbruten imorgon.

Att trimma hund använder muskler och kräver kroppsställningar man inte trodde var möjliga eftersom man anpassar sig efter hunden.

Som yoga ungefär? Hundtrimsyoga?

Men om jag mot förmodan inte är ledbruten imorgon skall stackars Liten få ett ansikte med.

Och nej, de fryser inte utomhus. De rör på sig. Däremot fryser de nattetid (vilket jag inte riktigt tror på – jag tror det är på pin kiv) så det blir extremt trångt i sängen. EXTREMT.