I år har jag haft körkort i 28 år. Tjugoåtta år! Nu dog jag lite av åldersnoja när jag skrev det. Insikten om att jag har haft körkort tio år längre än vad jag inte haft körkort känns som en fet smäll.
Skit samma. Jag har haft körkort länge och jag kör fantastiskt bra såklart. Det säger i alla fall mamma. Och pappa. Trots att de tycker att det går lite väl fort pga blyfot särskilt på motorväg. Båda talar såklart för döva öron, men mest pappa eftersom det var han som lärde mig köra och han körde som en biltjuv innan han blev löjligt förståndig för ett par år sedan efter att ha ägnat ett vuxet liv åt att samla fortkörningsböter.
Nu kommer skrytet. Jag skall bara spotta på katten, kasta salt över axeln, knacka på dörren och säga “peppar peppar” först.
Klart.
Jag har aldrig fått en fortkörningsbot. Någonsin. Med tanke på helgpendling jämt och ständigt har jag kört väldigt mycket bil. Inte bara söndagsseglat nytvättad bil på stan, jag har verkligen kört både långt och mycket sedan första dagen med körkort i plånkan.
Inte heller har jag fått några andra böteslappar för trafikförseelser förutom en bunt parkeringsböter. Det får man i Göteborg eftersom det är världens sämsta parkeringsstad. Inte överdrivet många på så många år heller och jag gissar att jag har vunnit på det i längden med tanke på att det kostar cirka femtusen spänn för att stå någonstans i tio minuter.
I lika många år som jag har haft körkort har jag även haft bil och jag har inte någonsin behövt anmäla en skada till mitt försäkringsbolag. Bilförsäkring har bara varit något man har och jag brukar inte ens minnas vilket bolag jag råkar ha. Givetvis är jag inte helt perfekt när det gäller klantskador, jag har kört i diket litegrand, backat på stolpar och andra fasta installationer (exempelvis en staty på ett torg) och till och med eldat upp baksätet med en utkastad cigarett genom förarfönstret som åkte in igen genom baksätesfönstret. En del sådana grejor har såklart hänt, men inget med andra bilar inblandade och bara bakom ratten på pappas eller styvmoderns tjänstebilar.
Jag är helt enkelt förträffligt föredömlig i trafiken och borde skickas runt på körskolor landet runt för att visas upp som något slags unikt exemplar.
Maken däremot är såklart en sopa och han får bara låna min svarta pärla om jag känner mig väldigt välvilligt inställd när han frågar. VÄLDIGT välvillig. Innan han åker inspekterar jag bilden för utcheckning och när han kommer hem inspekterar jag igen. Även inne i bilen och jag blir skogstokig om han lämnar så mycket som en liten papperslapp på golvet. Skräpa ner kan han göra i sin egen bil.
Nu är det slut på välvilligheten.
Någon av soffdagarna följde jag med honom till stan för att hämta posten. Mest för att faktiskt se något annat än granar och gräs och smygkika lite på människor i trygghet bakom bilrutan. Vi tog min bil, men han körde eftersom jag var ett kolli som inte kände sig särskilt fenomenal bakom ratten.
Vår gata är en helt vanlig stadsgata förutom att det är kullersten och dessutom den enda gatan i hela stan där det är gratis parkering (så jävla idiotiskt eftersom alla såklart parkerar där då och vi som bor där inte får plats). Det är bara parkering på ena sidan. Min bil har minst 83 sensorer som illtjuter och blinkar knallrött om man är nära något och därtill har jag backkamera med vidvinkel och parkeringsassistans. Det är ungefär som att parkera med autopilot och kan inte bli enklare om man inte bär in bilen på parkeringsplatsen.
Det kan verkligen inte bli enklare?
När vi kom hem till vår gata i stan fanns det gott om parkeringar, vi behövde således inte joxa in bilen mellan två bilar. Det var bara att köra in till sidan och backa mot bilen bakom. Plättlätt. Om man inte får hjärnsläpp (hoppas jag innerligt, för så usel är han ju bara inte).
Maken backar, varenda sensor där bak lyser så rött att de nästan blir lila, bilen tjuter i sensorförtvivlan och i kameran hinner jag se registreringsskylten på bilen bakom på så nära håll att det såg ut som att den låg i bagageluckan. Sedan sa det PANG och KRAS.
För säkerhets skull hade vi även backat in i den enda bilen i hela stan där föraren satt kvar i bilen. Som om det inte var pinsamt nog.
Personligen tyckte jag det var jättebra att jag aldrig tar av dragkroken, för min bil fick inte en skråma. Den påbackade hade däremot en hopvikt registreringsskylt pga dragkroken. Och draget hade inte stannat där (eller maken), utan närgånget fortsatt in under skylten och knölat in sig och spräckt hela plastfronten bakom hopvikt skylt.
Maken skämdes, den påkörde var först chockat arg och sedan trevlig och jag var nästan uppsluppen. Eller ja, kanske inte uppsluppen, men jag tyckte det var lite spännande att stå på gatan och känna sig vuxen och byta försäkringsuppgifter. Plus att det är hög tid för bilförsäkringen att faktiskt betala för något.
Sjukt vuxet.
Sedan hörde jag mig själv tala om för påkörda paret att “herreminje, jag är nästan 50 år och har aldrig använt min försäkring, jag vet inte hur man gör ens”.
Då fick vi snabbt åka hem till torpet och lägga mig på soffan igen. Det var första gången jag uttalade åldern som börjar på fem i samband med egen ålder och det fick mig nästan att kräkas.
I vilket fall som helst så ligger den där eländiga skadeanmälan fortfarande i pappershögen med “att göra” för jag vet verkligen inte hur man gör. Man skall rita och skriva. Jag funderar på att rita även backkameran och sensorerna för att vara så detaljerad som möjligt, och för att jag såhär efteråt tycker att det var en orimligt underhållande tabbe som jag kan använda emot maken resten av livet.
Jag antar att jag fortfarande kan vara stolt och äckligt mallig över extremt prickfri bilkörning eftersom det inte var jag.
Men nu är det slututlånat och jag kan bocka av användning av bilförsäkring på min bucket list.
Tjejer kör inte bara bättre än höns. Men det var väl ingen nyhet gissar jag.
Hur ser scorekortet ut för er och era tuppar?
MissK says:
Har inte fått fortkörninngsböter, däremot för att inte haft bälte och det var i en jobbebil bara förr att några dagar senare stöta på samma poliser när jag skulle cykla hem en kväll och inte hade lyse på cykeln, fast då var de snälla o lät mig slippa undan böter eftersom de redan gett mig böter, sen har jag även gått böter för att kört en oskattad bil fast det var egentligen svågern fel eftersom han sålde en oskattad bil till mig och som inte var skattad på ett par år.
Här även krockat 1 gång lr 2 om vi räknar med när jag körde moppe och krockade då lr 3 om vi räknar med när jag cyklade och krockade med en bil, Alla 3 ggr var mitt fel, med bilen skulle jag lägga mig i vänster fil för en omkörning och såg inte bilen som kom bakom. I den filen. Men som tur var blev det bara plåtskador. När jag krockade med både bil & moppe. Men cykeln blev det inte heller några större skador förutom ett megastort blåmärke på arslet 😀
Sen har jag rivit ner staketet hemma, även repat jobbebil när jag skulle backa ut från en trång infart hos en farbror.
Även gjort en buckla på min bil när jag skulle backa ut rån en parkering i carporten jo jobbet, var med smaka p-fickor med en stolpe som jag lyckades dra passager dörren i närheten jag skulle backa
Anette says:
Fortkörningsböter japp dock till mitt försvar endast på femtiosträckor och då 5-10 över, tjuriga poliser o stressad kärring typ det är ingen bra kombo. Så åren har lärt mig att inne i stan håller man hastigheten! Sen har det väl ramlat in ett par parkeringsböter också.
Krockat har jag gjort ett par gånger dock endast två gånger med mig bakom ratten och då fick den andra föraren allt! Vårdslöshet i trafik, inget körkort, ingen försäkring och oskattad bil! Han drog rätt in i min högra sida rakt ut från en uppfart, tackolov blev det bara plåtskador. Andra gången låg jag bakom en långtradare vid en korsning när han fick för sig att parkera lastbilen i knäet på mig, sagt o gjort han la in backen och jag hann inte undan utan fick hela släpet i knäet. Hans kommentar till hela händelsen var att han hittade ju inte är så jag fick väl akta mig?!
Sen viflyttade in till stan cyklar, går eller bussar jag mest då det kostar skjortan att parkera på stan och jobbet inte har några personalparkeringar. Sen att det tar tio min att cykla är en anledning så god som någon 🙂
Birgit says:
Hahaha! Jag har haft körkort i 32(va!?) år 🙂 En fortkörningsbot, tre parkeringsböter, en kontakt med försäkringsbolag pga totalkvaddad bil för att en idiot krockade med mig och smet.
High score hos oss är när vi kommer hem till gårdsplan i makens bil och han ska köra förbi min bil som står där och krockar! Den idiotin när han måste anmäla två krockade bilar i samma familj i samma tillfälle. Den kanske jag tar upp ibland…
Shigura says:
Hos oss står det 1-1. Jag backade på en bil på en parkering en mörk kväll i januari, ägaren till den bilen pendlade 5 mil om dagen i tre dagar innan de såg lappen jag hade satt på vindrutan, de ringde och ville ha ersättning (det handlade om ett märke på stötfångaren), min bättre hälft ville se bilen innan han betalade, men se det gick inte för de skulle åka till fjällen med den bilen dagen efter! Inte en chans att jag betalar för en skada jag inte får se förrän ni kört 100 mil med bilen!, sa maken och så slapp vi det, puh! Annat var det när han lyckades köra in i bilen framför i en kökrock utanför Ullevi, men det blev inte mycket skador som tur var, och det löste sig rätt snabbt, försäkringsbolaget tog hand om det, bara att betala och se glad ut.
Tigerhumlan says:
Tyvärr leder jag stort mot maken vad gäller klantigheter med fordon. Han anser och älskar att reta alla kärringar han träffar på med ett “kvinnor kan inte backa”. Självklart gjorde jag honom den ynnesten att jag bevisade hans tes rejält när jag lyckades backa in hans bil i hans sons bil (som han också står på som ägare)*rodnar* kan ju tillägga att jag var väldigt arg på maken innan olyckan hände så han fick dubbelt med vatten på sin kvarn.
Tittar man sedan på min statistik totalt sett (27 år med körkort) har jag lyckats backa ner i diken två gånger, kört in i framförvarande bil som inte körde när jag förväntade mig att hon skulle köra, blivit påkörd av bil som gjorde U-sväng utan att titta (det var inte jag som körde men det var min bil), nästan-total-kvadda en bil(gravid i nittonde veckan och oförsäkrad pga gravidhormoner)alla klarade sig förutom min stackars bil, ett otal parkeringsböter dock inga fortkörningsditon (inte pga pensionärskörning utan mer pga tur. Och det är väl allt *hehe*.
PJAK/Anna says:
Körkort lika länge eller ett år mer. 1 fortkörningsbot, försäkring 1 gång för bilen blev demolerade när den var parkerad och 2 gånger pg a maken….. Har använt garantin på bilarna desto mer….. petig? Lite väl ibland om jag har betalat för något.
Karin says:
Rally-Kalle m blyfoten har ett bra”record…..OM det står 120&120 på vägskyltarna FÅR man då inte köra i 240?köra på gågata i Spanien= skitdyra böter,Överlastat på Öresundsbron=vägning=kosta mycket…..denna lista kan göras lång som en dassrulle,och är en never ending story….Själv är jag som ett à-barn och skulle väl aldrig…….?Intressantare är den stora big 5 skräcken…kan du höra med doktorn för mig också
Bibbi says:
Det där var nog det klantigaste i parkeringsväg jag har läst på en stund.
Jag ligger efter maken vad det gäller utnyttjande av försäkringen.
Jag har behövt använda den två gånger.
En gång när jag skulle köra ut från jobbet och en idiot hade parkerat sin jävla Van direkt till vänster om utfarten. När jag försökte smyga ut så kom två gubbar i en liten arbetsbil och vi sammanträffade.
Andra gången var i våras när jag smällde med ett rådjur på motorvägen.
Fortkörningsböter har vi båda lyckats slippa hittills.
tina says:
Tog körkort -79 o har en endaste p-bot på mitt samvete…mesr nog för att jag inte kör så mycket
Är skadeanmälan till försäkringsbolaget den där gul-blå som man får av försäkringsbolaget så är man själv alltid förare A och motparten är följdriktligen förare B. Däremot är det just FÖRAREN som ska skriva och underteckna skadeanmälan, dvs Mr Foppatoffel himself, inte du
Vill också passa på att säga att det är gott att du är tillbaka igen – du har varit saknad…och många hundbilder och nagelbilder önskas också, om man får ha lite önskemål. Tycker att du har en poäng i att om man har två sötnosar kan man lika bra ha tre, och om jag inte har missat något så blev det väl ingen alpacka när maken skaffade traktor och att du byter ett så stort djur mot en pyttehund borde ju egentligen rendera två nya hundar…eller hur? 😉
Undrar även om/när det väntade inlägget kommer, det som låg och skavde, vi är nog många som har undrat hur det går med den saken (förutsatt att det gäller det jag misstänker att det gör vill säga)
Hur som haver – välkommen tillbaka
B-M says:
Har haft körkort sen hedenhös o fått parkeringsböter nån gång. Sen fick jag kontakta mitt försäkringsbolag då jag blev påsprungen av ett rådjur… Onödigt av rådjuret att sikta på min bakdörr tycker jag 😉
Sambon har också blivit påkörd, men ej orsakat (ännu)…
Däremot så backade han ut vår nylackade bil ur garaget vid ett tillfälle och skulle parera dörren som blåste igen, vred på ratten och skrapade upp hela sidan. Gissa om jag var glad att det inte var jag som gjorde det!
Åsa L says:
Det där med att man är glad att det inte var jag… Guben lämnade takluckan öppen på hamnplanen och åkte ut med båten, inte en utan två gånger. Det började hällregna och en snipa på sju meter går inte snabbt… Fast första gången hade han inte ens en tanke att luckan var öppen. Tur att jag var många mil därifrån de gångerna…hehehe
I mitt huvud says:
När mitt ex och jag skulle åka hem efter 3 veckor i hyrd stuga så hade vi packat våra båda bilar knökfulla och satt oss för att köra hem. Min bil stod ytterst, och hans framför min. Innan jag hade hunnit få på mig bältet ich börjat backa ut så börjar exet backa. Det tar stopp när han kör in lite lätt i min bil, och jag ser i stum förundran hur han kör fram en bit för att sen lägga i backen igen och ta sats! Då kastar jag mig på tutan, och han tvärnitar. Hans dörr flyger upp och han nästan ramlar ut, skrattande så han knappt kan stå på benen. -Var f*n håller du på med, frågar jag? -Jag trodde du hade åkt redan,och när det tog emot så trodde jag det var en trädrot. Då tog jag lite sats för att komma över, säger dåren! Att titta bakåt när man backar var tydligen något man inte behöver på landet….
tigerlilja says:
Blev så lättad när du skrev att Göteborg var hopplöst med parkeringsböter, för det lyckades jag med en gång. Dessutom glömde jag min babourrock i sammanhanget, så det blev dyrt. Sen hade jag i mörker och hällregn ställt mig två dm utanför rutan i Uppsala en gång och det irriterade mig rejält. Medan maken hade körkortet kvar så lyckades han få fler fortkörningsböter än jag, vilket han – med viss rätt – tyckte var grovt orättvist.
Moa L says:
Jag har haft körkort i 7 år och har haft
-0 parkeringsböter
-0 andra böter
-0 olyckor (även om jag parerat andras misslyckanden med en millimeter ett par gånger)
Jag kör en stabil, stor Saab med avtagbar krok som ALDRIG tas av
Victoria says:
Vi kan väl se hur du har det om 20 år? När jag är 66. HERREGUD. Skjut mig.
Åsa L says:
Har haft körkort ca 33 år och har fått en eller två p-botar. Har inte behövt kontakta försäkringsbolag när jag har kört bilen även om det har blivit någon enstaka närkontakt med nån annan bil, dike, garagedörrkarm…
Maken, som kör bil i tjänsten (och var lastbilschaffis tidigare)har bara lyckats få någon enstaka böter för att inte stannat vid stoppskylt. Konstigt nog aldrig en fortkörningsböter. Både han och jag kan nog gasa på rätt bra emellanåt.
Makens kusin lyckades att få två fortkörningsböter med 5-10 min mellanrum. Först en trafipax ute på landsvägen och när han sedan skulle köra om en moped inne i samhället stod farbror Blå där med en laser. Medan den senare polisen skrev ut bötern kom trafipaxen från landsvägen för att heja på kollegorna. De fick sig ett gott skratt!
PetraH says:
Har haft körkort “väldigt” länge :)i stil med dig, kanske två år längre;) och har endast fått 1 st fortkörningsbot nån gång 1989-1990.
När jag övningskörde blir jag kallad “RaggarBerta” vilket beror på betongklumpen som är konstant placerad i högerfoten 😉
Några parkeringsböter men lätträknade, typ på en hand. Har inte orsakat någon skada, blivit påbackad precis som din make gjorde.
Satt i bilen och väntade på min mamma och det står en bil framför mig, föraren (en man) hoppar in i bilen och lägger in backen och backar rakt in i mig. Jag hann inte reagera, kunde ju tutat men det gick på en sekund, men det var hans försäkringsbolag som fick ta den smällen att byta kofångare (lustigt ord:)).
Annelie says:
Ahh. Har idag fått p-bot för att jag vände på två bokstäver i registreringsskylten. Så jag har betalat parkering och fått p-bot. Lät spontant inte som bolaget tänkte bry sig när jag pratade med dom. Men ska testa vara tydlig imorgon. Trött, halvsjuk och pms=klarar inte argumentera.
Roligast är dock den gången maken bestred p-bot när vi bar upp väskor efter ledighet. Just den var lätt att bestrida eftersom den adress dom skrivet inte fanns. Dock upplyste polisen att vi hade körförbud på bilen. Tydligen hade kallelsen till besiktning hamnat hos förta ägaren så vi trodde det först var dags året efter. Fint att vi hade den bilen när vi bilade till Kroatien den sommaren. Tur inget hände, finnsväl ingen försäkring i världen som gäller då…