TROTS att jag skrev att det skulle vara skitspännande och jätteroligt? Och att vi skall ha en fantastisk TÄVLING dessutom.
Har ni också samma filter som maken påstår sig ha? Ett som sorterar ut nästan allt jag meddelar honom i någon form, inte ens röksignaler går fram. Dessvärre missar han även ganska viktiga saker genom att filtret är förhållandevis kroniskt. Och ni med tydligen. VA VA vaaaaa???
Just det. Jag måste kanske skriva att det är reklam. Någon slags reklam i alla fall. Störtlöjligt. Extra löjligt med tanke på att inga transaktioner förekommer och ni som vet, ni vet att jag har skrivit om det här innan. Den gången hade vi en nästan orimligt lång nostalgidiskussion om just det jag skall skriva om nu och jag gör det enbart för att jag tycker att det är så HIMLA kul.
I det inlägget pratade vi ju om Takano. Och ni var en hel hoper som faktiskt hade ägt minst en overall, givetvis med byxorna instoppade i ett par moderiktiga tubsockor och antingen Nike eller Stan Smith till det. Jag hade pumps. Eller Nike. Pumps hade man ju till allt? Fattar ni storheten i att jag skriver ett inlägg till om Takano och att jag har vetat om det jag skriver om nu i över en vecka. Fattar ni exakt hur svårt det har varit att hålla tyst om?
Tack vare det inlägget, som är två år gammalt, fick jag reda på av upphovsmannen Roland att Takano hade återuppstått. Då skrev jag mitt livs första tiggarbrev, som resulterade i ett telefonsamtal med just Roland som berättade för mig om återuppståndelsen, att det fanns planer för fler färger och att det fanns riktiga träningskläder med. Det vill säga inte bara sådana man numera sitter med i soffan medan man på 80-talet kunde ha dem dygnet runt.
Träningskläder alltså. Man skulle nästan kunna tro att jag inte är lite medelålders överviktig här, utan att jag faktiskt tränar. Att ta på sig sådana däringa riktiga träningskläder var nog det närmaste jag har kommit ett träningspass på minst ett tiotal år, eftersom jag höll på att välta i garaget, grabbade tag i det som stod närmast och som även såg stabilt ut.
Det visade sig vara ett bord med hjul som rullade iväg med mig under det. Inte för att tappa den röda tråden eller så, men vem fan har ett bord med hjul? Att trilla omkull och ta sig upp räknas i alla fall som ett litet träningspass. I rätt outfit.
Det ser i alla fall ut som om jag har tänkt gå till gymmet vilken dag som helst? Bortsett från klackarna då, men ungefär som “kräftor kräfva dessa drycker” om sprit och skaldjur är det faktiskt inte konstigare än att Takano kräver klack. Eller Nike och det hade jag inga i närheten. Inte heller några 80-talsrosa pumps, så det blev helt enkelt klackar anno 2016.
Nästa gång kan jag leta mer efter Nike. Den här gången skulle maken sköta kameran och ehuru ombedd minst 97 gånger hade han glömt det. Säkert krockade fotografihjälpen med något mäkta viktigt svartvitt tv-program om andra världskriget och dessutom tenderar han att glömma ALL kunskap om fotografering så fort jag ber honom. Fast han egentligen är ganska duktig. Egentligen vet han var ljuset bör komma från, skärpedjup och slutartider, men så fort jag ber honom om minsta lilla instagramfoto på något så simpelt som ett … lingon, då blir han tre år och stampar med foten och skriker “KAAAAAN IIIINTE”.
Med tanke på att jag är den minst fotogeniska människa jag känner var inte upplägget fantastiskt. Det funkar liksom inte att både tala om för honom att han gärna fick VÄNDA kameran och eventuellt vara såpass tålmodig att han håller kvar kameran med intryckt knapp så länge att han åtminstone hinner med autofokusen och kanske bara kika var fokus faktiskt hamnar. Vartannat foto frågade jag hur det blev och fick svaret “men hur skall jag kunna veta det?”. Snabb som en kobra frågade jag om han åtminstone kan kolla om jag är ful, har stängda ögon och om fokus ligger på mig eller kanske på bordet med hjul. Det kunde han inte, så efter vartannat foto fick jag gå till honom och titta i displayen, men i liten display är det kollosalt svårt att se ögon och skärpa.
Av alla foton iklädd den svarta originaloverallen från 80-talet fanns det ett som gick att rädda. Ett som inte var fokuserat på ett hängande spännband framför mig eller på garagedörrarna bakom. Kul, kul – bord har hjul?
Overallen är obeskrivligt skön. Sådär fleecig på insidan, tjock som gamla amerikanska collegetröjor och perfekt modell.
Något man som tur är kan se på enda räddningsbara fotot av den vita overallen.
Här sitter jag och är slösaktigt klubbklädd med ingenstans att gå.
Hur mycket nostalgi drabbas ni av när ni ser bilderna???
Och det här är coolt. Roland startade klädmärket 1982, vilket gissningsvis betyder att man antagligen inte minns det om man är född senare än 1970. Hela högstadiet för min del var ju Takano i alla möjliga färger. Han kom på det i Japan och väl hemma i Sverige med en kollektion delades de ut till diverse kändisar som älskade den. Dessutom var Vendela Kirsebom modell för Takano då. Hon var sjukt snygg då, men det är banne mig tveksamt om hon inte är ännu snyggare nu. Och hela Dan Tillberg-gänget hade Takano i Melodifestivalen 1986. Snacka om exponering rätt i tiden.
Ingen har väl missat att 80-talet är trendigt igen (det har vi ju också pratat om här när jag hittade mina gamla örhängen). Och Takano återuppstod på tiotusenniohundrafemte dagen. År 2016 alltså. I min Takanoälskande blogg och det får mig till och med att nynna lite på Dan Tillberg.
Tävlingen då; jo serrni, eftersom märket är återuppståndet från tiden före internet så måste vi ju få ut det till den stora massan igen. Det är viktigt, eftersom jag spontandör lite om Takano försvinner en gång till.
Takano har numera både Instagram och Facebook. Man kan såklart tävla på båda ställena, vilket ger större chans. Men har man bara det ena eller det andra tävlar man givetvis bara på det ena eller det andra.
- Facebook: Gilla Takanos Facebooksida, skriv en kommentar på tävlingsinlägget, gilla och dela tävlingsinlägget och tagga tre kompisar som du tror vill ha en Takanooverall (vem vill inte ha DET liksom?) OCH tagga Takano så vi kan se att det är gjort.
- Instagram: Följ Takano på instagram (takano_se), dela tävlingsinlägget och tagga tre kompisar plus Takano där med. Kom ihåg att du måste ha ett öppet konto på Instagram åtminstone medan tävlingen pågår om du inte har det annars, det går inte att se på privat konto om reglerna följs.
- Solklar bonus om man gillar Fitterbittan på både Facebook och Instagram såklart. För att tävlingen bor på min blogg. Så även om man delar det här inlägget på Facebook eftersom det finns bilder här som inte finns någon annanstans. Sura bilder (i mysig nostalgioverall) på dumma män.
Och vinsten är inte att leka med. In med er och kika på takano.se för att se lite mer än jag visar här. Vinnaren får valfri overall i valfri färg (och storlek). Ni har redan sett att originaloverallen med collegetröja och sweatpants finns i svart och vitt. Det räknas som en overall. Men nu finns det ju även hoodie också, vilket man kan välja istället för collegetröja för att få ihop en overall. Tröstpriser kommer såklart delas ut (t-shirts t.ex).
Har jag missat något? Ja ja, ni vet var ni skall fråga i så fall.
Kan vi prata nostalgi nu? Fattar ni att ni kan vinna århundradets nostalgioverall?
Herregud så skönt att äntligen få skriva det här, jag hade aldrig kunnat hålla mig en dag till.
Lillemor says:
Om du visste hur coolt det skulle vara. Min morsa var snål så hon grinade när hon sket, och mitt vaktmästarjobb gav inte mkt pengar då… då- när takano existeradd och var så “groovy” ha ha ha
Så ingen takano för mig.. då!
Här har delats mitt i natten åt alla håll och håller tummarna så hårt att t.o.m autocorrect får spelet.
Otroligt roligt!
Lillemor says:
Det var också trevligt att faktiskt få nåt att göra vid denna tiden på dygnet. MAn brukar få vänta tills resten av världen slår upp sina blå innan det händer nåt.
Victoria says:
Hahaha, och jag var lika glad jag som precis hade jobbat klart och insåg att jag inte var ensam om att vara vaken mitt i natten. Nu skall jag sova i flera veckor.
Jag hade ju inte heller någon egen utan lånade av snälla kamrater och DEN känslan när man gick en hel dag i Takano. Jag kan tala om att känslan är ungefär samma nu. Det kändes som att gå på högstadiet igen när jag satt i overallen och tittade på TV. 🙂
PJAK/Anna says:
Hur skulle jag kunna påminna dig när ja har lånat ut min dator?? (Så säg nu inget att jag tjyvläser på jobbets och arbetstid.)
Om du hade haft uggs till den vita så ser du ut som folk i staterna…..
Victoria says:
Öppet mål. Har du ingen telefon att smygsurfa på 😉 Och du menar nog en avgränsad del av USA va? Kalifornien med sina vita overaller och Uggs. Jag undrar mest hur ofta man måste tvätta för vitt är aldrig vitt med två lurvskallar.
PJAK/Anna says:
Nja mer Texas och de södra delarna……
Du får väl skaffa en mörkgrå variant så lurvarna försvinner in i stassen 😉
Victoria says:
Svart borde funka också va? 🙂
Karin says:
Yess! Det var”uniformen”Aqua limone,Boss,Takano mm mm bara det var stora bokstäver och neonfärger….(synd bara att använda Dan Tillberg som reklampelare,han tyckte ju liiite för mycket om väldigt unga tjejer på den tiden)Lägg till över dimensionerade axelvaddar&kornblå make,japp det var så jag såg ut
Victoria says:
Han var rätt gammal redan på den tiden va? Men det är ju åh så roligt att titta på kort från då. Det går ju knappt att se någon skillnad idag. Mer än att jag drar större storlek. Hum hum.
Karin says:
Ja,det var”gubbvarning” på Dan T,Ang korten vet jag inte om jag skratta el gråta(gäller även dagens……)men du har rätt,vi ser nog exakt likadana ut…..hrrmmm
Victoria says:
Hur gick det med klänningen förresten???
Karin says:
Mja….vilken utav dom tänkte du på?Här var vi ute idag (för fiske) och hamnade 20-30 m från en/ett Stim ,grupp av späckhuggare ca 10 st.så mäktigt och så ödmjuk man. Lir för naturen
Victoria says:
Den blå ByMalina du hade beställt som var så lik min att det såg ut som min?
Bh-Helene says:
Bra jobbat! 🙂
Victoria says:
<3
MissK says:
Varken delat lr gillat, trots att de är snygga 🙂
Men ingen ide o tävla för den passar tyvärr inte och syskonbarnen som hade kunnat ha den, har aldrig ens hört talas om takano, så de får ingen Takano dräkt 🙂
Victoria says:
Vaddå passar inte? Klart den passar? Gilla och dela kan man väl iofs göra ändå, eftersom jag antar att folk vill veta och i dagsläget vet ingen. 🙂
PetraH says:
Du är inte helt ut och cyklar med dina klackar. Jag hade min overall men höga läderstövlar, ja alltså skaftet var högt och klacken låg. Istoppade byxor, åtdraget med bälte i midjan, tror inte att “cameltoe” var uppfunnit då;) detta var jag klädd i på jobbet?! ja det var tider det. Undrar vad mina nuvarande kollegor sagt om jag kom klädd så 😀
Victoria says:
Helt sant. Mina stövlar från då var lite pösiga upptill (hur fan förklarar man det då?, som en trumpetärm på stöveln så de skulle hasa ner), låg klack och ungefär samma färg som mina älskade Klingberg som jag har till overallerna. De sitter ju som en smäck. Snälla prova på jobbet, det beror ju helt på hur gamla jobbarkompisar du har hahaha. Mina gamla klasskompisar kommer bli över månen lyckliga att se att det är tillbaka och JAG skall i alla fall ha på mig det. Ihop med boots 🙂
PetraH says:
Ja några skulle definitivt känna igen sig, vi har t o m pratat om just detta modet:) mina läderstövlar var som dagens overknee, dessa vek jag ner ibland, då var jag tvungen att ha ett stort gummiband som höll upp skaftet.
Och som tidigare skribent skrev om Aqua Limone osv. Bagheera, Sergio Tacchini, benger, mässer var också märken och klädsel som var ett Måste. Gärna polon med v-ringad lammullströja och pärlhalsband, jeans och collageskor med tofs.
Hahaha, vilket mode, när kommer det tillbaka?
Bibbi says:
Takano är inget som var poppis bland folket jag umgicks med på den tiden så det var inte någon klocka som ringde igenkännande hos mig.
Men, och ett stort MEN, jäklar vad sköna de ser ut. Ska nog surfa in där när jag betalat räkningarna i morgon. Att tävla är ingen idé för min del för jag vinner ALDRIG. Den turen har lagts på min bror och far som vinner både det ena och andra. 🙁
Kramis
Victoria says:
Det verkar ha varit extrempoppis i vissa delar av landet. Sjukt skumt. Här var det liksom en klass på 30, 15 tjejer och alla hade overall. Och vi var ju fler klasser, det blev många overaller. Fniss. De ÄR sköna. Jag får på riktigt inte betalt för att skriva. Insidan är sådan där myspysfleecegrejs (typiskt fackmannaspråk) som det skall vara. <3
Bibbi says:
Har de en hemsida som man kan kolla på och köpa från?
Måste också passa på att säga att du är jäkligt snygg på bilderna. Sa du att du var runt 30? 😀
Victoria says:
Klart de har 🙂 Jag som tyckte jag länkade till precis allt i inlägget, missade jag verkligen butiken? http://www.takano.se är det i alla fall OCH VARFÖR FÖLJER DU INTE PÅ INSTA OCH FB?
Fast lite förlåten är du för det var den vackraste komplimangen jag fått någonsin. Sur man tog kort på sur fru med bygglampa som blixt i garaget. Jag har nog aldrig blivit kallad snygg förutom av Haddock på bloggen och jag vet inte ens vem Haddock är. Tack Bibbi, you made my day. Det betyder även att jag kan gå ut i overall och boots utan att se konstig ut?
Bibbi says:
Självklart kan du gå ut så där. Småtjejer och kvinnor kommer bli gröna av avund.
Strax efter jag läste inlägget kollade jag på Fb och hittade adressen där. 🙂
Jag vägrar fortfarande Insta. 😉
Victoria says:
Jag skall testa i småstaden imorgon. Ihop med mina nyhittade örhängen från 80-talet. HUR coolt? 🙂 Nu kollar vi på fruarna.
Roland says:
Hej Bibbi. Du kan handla på takano.se
Hälsningar
Roland (Takanos fader)
Roland says:
Haha Victoria var snabbere än jag SORRY
Roland
Victoria says:
Kära Gudfader. Jag är svinsnabb. Ibland. Bäst att påpeka att det bara är ibland annars kommer mina kära bloggläsare lyncha mig för att jag är en lögnare 😉