Att liksom ligga i sängen och lyssna på fågelkvitter och möjligen lite vindsus i träden är ju sådant man kan passa på att göra när man inte bor i stan? För i stan är det bilar, fiskmåsar och norrmän. Mitt värsta ljud är faktiskt rullväska på kullersten, alla turister som går förbi lägenheten på väg till vandrarhemmet. Det kryper i mig av att tänka på rullväska och kullersten.
Dessutom älskar jag den här perioden när det är ljust jämt. Det är ju verkligen en period av liv, Bambi och Stampe får bäbisar, knoppar slår ut och färgerna ändras till livslust.
Sedan finns ju en nackdel med att det är ljust jämt. Det vet vi ju sedan tidigare. Gärna efter att jag har gått och lagt mig med öppet fönster. En del finns dokumenterat här, en del inte. Jag dokumenterade till exempel inte häromveckan när jag vaknade av att maken rev delar av ladan klockan tre på natten eftersom jag var fullt upptagen med att gå ut och skrika in honom (också typisk fördel, man kan skrika hur mycket som helst utan att någon bryr sig). Men att arbeta nattskiftet i ladan med eller utan elektriska och bensindrivna hjälpmedel är ju inte helt ovanligt.
I går (i natt?) klipptes det gräs.
(Vi har mörkläggningsgardiner)
Maken och jag har många likheter. Tidpunkt för effektivitet är inte en av dem. Han är en jävel på att få saker ur händerna efter 21.00 och jag är som mest effektiv före lunch.
Det är verkligen en urusel kombination, men jag förstår ändå inte varför män inte kan göra tysta saker?
Vad är det för fel på att sätta sig i ladan med ett litet korsstygnsarbete efter klockan jättesent till exempel?
Eller rentav spetsa sina egna gardiner?
