Först, det viktigaste. Ett stort gott nytt år från mig, lurvskallarna, kissen och maken till er. Även om antagligen många av er sitter och pillar med förrätten i nyårsbuffén eller försöker ta på sig korviga strumpbyxor till nyårstassen och inte kommer läsa det förrän imorgon. Det är inte ni som är tidiga, det är som vanligt jag som inte har någon som helst tidsuppfattning (just den är lagt åt det optimistiska hållet).
Jag insåg nämligen idag att jag inte skrivit ett ord på tre dagar. Vilket nästan utgör underlag för efterlysning. Undrar förresten hur en sådan polisrapport skulle tas emot?
Men jag skall berätta varför. Såklart. Fast det retar mig, eftersom jag hade tänkt rita en jättefin nyårskrönika i serieform och så gick det inte pga utslängning. Å andra sidan har ALLA sina årskrönikor före nyår och med tanke på att det bara är döda fiskar som simmar med strömmen får jag helt enkelt vara pigg och levande fisk och summera efter årsskiftet. Dessutom vet man ju aldrig. Tänk om man skriver sin årskrönika flera dagar före nyår och så råkar det komma en zombieapokalyps och sumpa allt precis innan 2016?
I alla FALL. Kusinen med det prydliga barnet var ju här på snabbvisit från Barcelona och jag hängde med honom hela tiden, de stunder jag inte hängde med honom sov jag. Vilket föranledde skitdåligt med inlägg från min sida. Men det var ytterligare en detalj. Ni vet ROT-avdragen som det har braskats om på alla löpsedlar de senaste månaderna? Omöjligheten att få tag i en hantverkare före årsskiftet när ROT sänks från 50 % till 30 %?
I söndags ringde vår hantverkare till maken och sa att han förstod att han var ute lite i sista minuten, men han råkade vara jobbledig mellan jul och nyår. Lite oklart hur det nu ens var möjligt faktiskt eftersom han är extremt eftertraktad oavsett ROT.
Vad jag kanske även kan ha råkat glömma att berätta för er är att jag helt sonika har bestämt oss för att inte köpa hus i småstaden. För alla hus I staden har ändå pytteliten tomt och det känns så himla ovärt när vi har ett torp som hundarna ändå kommer älska mer än alla hus i hela världen. De är röjarhundar. Inga välklippta trippa på kullersten i koppel-hundar.
Så jag bestämde att vi skiter i allt vad hus heter. Vi behåller lägenheten i stan och så shejpar vi upp torpet istället. Så det åtminstone inte är ett sunktorp. Nu vet ni det. Det var anledningen till att vi behövde hantverkare efter nyår (trodde vi ända till han ringde).
Medan jag hängde med kusinen fick maken alltså eld i röven och åkte land och rike runt för att hitta trägolv. Golven var riktigt riktigt riktigt sunkiga på torpet. Innan det stod tomt i flera år hyrdes det ut till farbror med schäfer och jag tror inte varken farbrorn eller schäfern var så nytvättade av sig.
Jag blev alltså kvar i stan när maken drog på golvjakt. Och jag trodde att jag bodde på torpet. Alla mina saker bodde i alla fall här. Dator, ritplatta … jamen rubbet bodde kvar på torpet. Jag, hundarna och min zombieapokalypshandväska blev kvar i stan.
I måndags hängde jag då som sagt med kusinen.
I tisdags körde jag och ömme fadern det prydliga barnet och hennes pappa till Gardemoen. Där såg jag världens bästa reklam för WV.
Världsklass på den faktiskt.
Sen åt vi en pepperonipizza på Peppes Pizza och så stannade vi på Vestby Outlet på vägen hem. Jag vill flytta till den outleten. Herregud så många fantastiska affärer och vilka orimligt låga priser. Jag sprang igenom på en kvart för att kolla Bergans efter en jacka som jag fortfarande inte har köpt. Där hittade jag ingen i min storlek, det gjorde jag däremot på Helly Hansen. En benvit dunkappa för 800 spänn. Och sen en jeansskjorta i Levi’sbutiken till maken för 250 spänn.
Dit skall jag igen, den saken är klar.
Sen kom jag hem och somnade.
Igår var det meningen att maken skulle ha kommit hem, men de var inte klara.
Av outgrundlig anledning samarbetar han alltid med alla hantverkare ju?
Igår var det sjukt trist att vara utan dator och ritplatta. Inte ens iPaden hade jag. Jag kände mig extremt utkastad.
Men idag kom maken och räddade mig undan tristess och nu skall vi fira en högst normal nyårsafton. Jag sitter i julklappspyjamas och skriver det här medan portersteken puttrar på spisen och vi skall inte fyra av en endaste raket. Jag misstänker att vi inte kommer se en enda raket här heller pga grannbrist. DET är extra praktiskt när man har massa lurvskallar och katter faktiskt.
Som bonus såg det ut så här när vi kom upp.
Nya trägolv på hela undervåningen. Notera även gärna den två veckor gamla värmepumpsmojängen på väggen. Golven innan går inte att beskriva. Men tänk 50 år gammal linoleummatta som folk kan ha både fimpat och kissat på. De har inte gjort det (hoppas jag), men det såg ut så. För att ingen hade städat på cirka 20 år.
Det kan nog bli ett riktigt bra hem av det här torpet. Och vi behöver absolut inte större. Vi som letat hus i flera år, ibland ser man inte skogen för alla träd.
Det känns fint. Och den absolut bästa lösningen för djuren.
Nu återstår bara Operation Övertalning nästa år för att få några små getter, hästar och kanske en alpaca eller två?
Bättre kan det ju faktiskt inte bli?
Gott Nytt År på er.
Hur många kommer somna före tolvslaget? *räcker upp en hand*
