Idag är det en SÅDAN DÄR dag. Det börjar bli klart, vi siktar på att vara färdiga och någonstans i mitten av dagen skall vi fixa analsäckar och sedan skall vi troligen åka härifrån.
Det betyder att jag skall säga adjö till hemmet.
Extra konstigt blir det när jag pratar med kusinen nästan varje dag och de är överlyckliga och helpepp på att flytta hit.
En är pepp och en är depp. Men de har min fulla förståelse. Att gå från, visserligen skitfin, lägenhet i Majorna på femte våningen med en hiss lika stor som en pizzakartong, till ett hus med lekplats fem meter utanför ytterdörren och trollskog åt andra hållet. Med två småknoddar. Då hade jag med varit sjukt pepp. Och jag är väldigt glad för deras skull. Det ena förtar ju inte det andra liksom.
Det var då det slog mig att man antagligen är mer pepp generellt om man skall flytta bohaget till nytt boende. Det skall ju inte vi. Vi skall bara försöka fördela resterande möbler och en herrans massa kartonger på torpet? Eller någon annanstans? Vi vet inte ens var vi skall förvara det vi packar.
Det ger sig. En sak i taget och en känsla i taget.
Under förmiddagspausen var känsloläget ganska fnissigt. Eftersom jag hade två rara jyckar som lekte Arga Leken i röran.
En nalle, två hundar som vill ha den. Den store som alltid brukar ge efter ÄLSKAR just den här nallen. Det är den enda leksaken han verkligen aldrig kommer ge bort utan strid, vilket förvånade Liten så till den milda grad att han blev arg han med.
Det är ju bara den lilla detaljen att han är så himla dålig på att visa att han är arg och känner sig lite orättvist behandlad. Inte ens Stor fattar ju. Men vi ser det. Det är ju då han blir sådär stelopererad och knappt blinkar.
Dessutom är det ju jättesvårt att förmedla stelhet medelst foto. Foton är ju liksom stela by default. Men ni kanske hajar nivån på hans enorma vredesutbrott på filmen?
Nej. Han flyttade sig inte en centimeter. Inte ens när jag slutade filma.
Liten är KRÄNKT. Och skitförbannad. Men kan inte ens morra.
Jag har verkligen aldrig haft en hund som är så genomusel på att förmedla ilska, men vara så himla bra på att visa glädje och alla andra positiva känslor. Det gör han med schvung.
Finns det någon slags hemspråksundervisning för hundar som man kan skicka honom på?





