Month: January 2015

Jamen det ekar här inne faktiskt…

Posted on | by Victoria | 25 Comments on Jamen det ekar här inne faktiskt…

… och det är mitt fel. Jag blev sjuk IGEN. Vad är det här för flunsa som kommer och går?

Idag sitter jag upp igen. Men med frossa, svettningar, värk i kroppen och hosta med nys. Kan det inte bara lägga AV nu?

Så, det har med andra ord inte hänt ett skit. Igår tog jag mig ut och försökte socialisera med två vänner, när jag kom hem totaldäckade jag. Hundarna är med andra ord missnöjda med mig, jag är missnöjd med mig och typ alla är missnöjda med mig – att känna sig som ett ursketet äpple är rätt så dödstrist.

Jag börjar misstänka att svår medelålderskris ligger bakom. Nästan den första åldersrelaterade krisen någonsin. Det drar ihop sig mot 45-årsdag och JAG VILL INTE.

Men skall man se det från den ljusa sida är det busenkelt att hålla köpstoppet. Liksom förra omgången med flunsasymtom är okynnesshopping inte ett skit lockande.

Så, det ENDA som hunnit hända är att jag har kämpat lite för att få tag i Robbiebiljetter till “inner pit” i arenan i Barcelona. Kolla arenaskissen.

Screen Shot 2015-01-13 at 18.29.17

Efter att ha sett att det finns en inner pit (och en svinsnygg pitt på scen) kan jag liksom inte tänka mig något annat. Inte min partner in crime heller. Och det är ju lite humörhöjande faktiskt. Nu kan ni alltså vara lite stolta över att vi har kommit lite längre än att planera löshår och klädsel, vi har faktiskt kommit så långt som konsertbiljetter. Det här kan nog bli väldigt väldigt bra.

Och så har jag, utan att sanktionera det, bokat tid för födelsedagspresent till mig själv.

Jag skall styra upp tatueringen på min underarm och “rama in den”. Göra den mer sammanhängande med bakgrund i form av hav, fördelen att ha en fantastisk tatuerare som även är konstnär och som kan göra ALLT. Han är sjukt duktig och jag skulle önska att alla som gillar tatueringar kunde få gå hos honom eftersom han är GRYM.

Hans hemsida verkar inte riktigt vaken, men googla Hootchie Coo Tattoo eller kolla hans Facebooksida.

En talang, inte bara när det gäller att rita på hud. Skulle gladeligen ha många av hans tavlor på väggen med.

Så nu längtar jag efter den 4 februari mellan mina frossor och svettbrytningar.

Jag ber om ursäkt över tystnad och väldigt osammanhängande feberinlägg.

Vad gör ni?

Dubbad dialog eller undertexter?

Posted on | by Victoria | 19 Comments on Dubbad dialog eller undertexter?

Idag har jag suttit i en bil hela dagen. Med tanke på timmarna jag har suttit i bilen så borde jag kunnat ta mig allra minst till … Amsterdam, men icke då, bara tur och retur Göteborg. Den där Egon och hans mamma kan sluta nu tycker jag, för att åka motorväg med Egon var rätt värdelöst faktiskt. Det gissar jag att de omkullblåsta lastbilarna tyckte med.

Man kan säga att det har övats på kraftig inbromsning under vattenplaning lite för många gånger idag, eftersom man tenderar att glömma av blåst och eventuell halka när man sitter inuti varm och oblåsig bil. Nu är jag hemma och eftersvettas ihop med de här två stollarna.

Klippet (med ljud, väldigt viktigt) ses med fördel ihop med andra fyrbeningar.

Är det någon som vill ge sig på att översätta? Vilket språk är det? Vad vill de? Jag VET att jag har varit borta en stund, ville de berätta allt som har hänt under dagen för mig?

De här två är duktigt tjatiga och pratar bokstavligt talat i munnen på varandra.

Det sistnämnda hörs extremt tydligt när tänderna slår ihop.

Nu skall vi prata tantsnusk (typ)

Posted on | by Victoria | 21 Comments on Nu skall vi prata tantsnusk (typ)

Ni vet redan att jag är huvudlöst förälskad i Robbie Williams, hur kan man INTE vara det liksom? Jag skulle kunna skriva så många ord om min, än så länge (men jag är hoppfull), väldigt obesvarade kärlek och hans enorma sex appeal att det skulle bli en bok tjockare än bibeln. Men jag nöjer mig med att säga att det sitter i ögonen, hans ögon alltså. De utlovar sjukt mycket entertainment och dryper av mer testosteron än en dopad travhäst.

Skulle jag vara ihop med honom skulle jag få säga åt honom att blunda om jag skulle få något annat gjort än att bara ligga. Blunda och vara tyst, inte gå runt med öppna ögon sjunga Let Me Entertain You, då hade det varit kört.

Herregud vilket underbart liv hans fru måste ha.

I vilket fall som helst, runt jul började jag och Plain Vanilla-Johanna (varför måste det finnas så många Johannor att alla får ett prefix eller annat namn?) spåna om en helgtripp till Barcelona. Anledningen DÅ var att det ju var en miljon minusgrader här, kusinfamiljen hade precis kommit från ett 25-gradigt Barcelona och det var orättvis fördelning av grader. Vi ville ha värme, sol och göra något annat än att frysa i ett par dagar. Planen sträckte sig inte så mycket längre än så, men det var ändock en plan, som skulle verkställas någon gång under första kvartalet i år.

Sen hade jag ju min musikdag häromdagen, som liksom inte riktigt gick över. I kombination med att jag drömde om Robbie Williams två nätter i rad (ja, jag drömmer samma saker om honom varje gång, att vi typ är bästisar och att jag skall rädda honom från jobbiga fans efter konsert och gömma honom hemma hos mig – det är dessvärre inga snuskdrömmar) hade jag en Robbie Williams-dag igår. När jag bara lyssnade på RW och tittade på ungefär en miljon youtubeklipp av densamme, eller ja, ganska långt ifrån en miljon faktiskt eftersom det finns alldeles för få klipp med älsklingsrobbie som inte är musikvideos.

Nåja, det ena ledde till det andra och jag började kolla kommande turnéer. Det visade sig att han skulle dra på Europaturné och spela i, you guessed it, just Barcelona i mars i år. Då dog jag lyckodöden en liten stund, sen tjoade jag på Johanna och sen planerade vi hur många kilon vi måste gå ner (jag = skitmånga, Johanna = typ ett). Jösses, jag övervägde till och med att göra både en sit-up och en armhävning i ren exaltering (det gjorde jag inte). Johanna sprang till gymmet (alltså?).

Och så bestämde vi klädsel, hemmagjorda tishor blev den briljanta idén. Med text. Eftersom vi är så oerhört generösa skall vi dessutom göra reklam för varandra. Sen “designade” jag dem, men ombestämde utan Johannas vetskap att det blir linne istället. Skall det vara så skall det vara ordentligt, lite urringning har inte skadat någon.

Screen Shot 2015-01-11 at 07.02.43

Ett linne med pil åt höger och ett med pil åt vänster. Där hela poängen är att vi skall peka på, och tydligt bjuda ut varandra.

Längre än så har planen inte kommit. Vi fokuserade på det viktigaste. Utseende, klädsel och att vi verkligen måste komma ihåg på vilken sida om varandra vi skall gå.

Det vore ju hemskt olyckligt om vi tar fel och pekar på alla andra runt omkring oss istället.

Nu har jag dessutom gett Johanna samma dille som jag har haft. Igår tittade hon på konserten med Robbie från Knebsworth och sedan skulle hon kika på intervjun med Robbie från Graham Norton Show.

Längre än så här har vi alltså inte kommit, men det är väl ganska långt ändå?

Och om någon undrar varför jag skriver hyllningsromaner till Robbie i svinottan på en söndag så beror det på att jag har varit vaken sedan klockan fyra inatt. För andra natten i rad. Eftersom somliga har fått min flunsa och därmed snarkar än mer än vanligt. Lurarna hjälper mot mycket, men de hjälper dessvärre inte mot sängar som skakar och vibrerar av ljudvågorna.

Då ger man upp till slut och går till vardagsrummet och här har jag suttit i fyra timmar.

Herregud vad jag saknar att ha ett större boende och ett gästrum att fly till.

Hur har ni det i blåsten?

Nu skämtar inte Egon längre

Posted on | by Victoria | 19 Comments on Nu skämtar inte Egon längre

Jag är SKITGLAD att vi har båten på flytbrygga just nu, eftersom det blåser så infernaliskt att det känns som att huset skall svepas med. Då kör man en “jag vill kolla på blåsten, men är skitlat” och tar bilen till hamnen. Vilket nästan är pinsamt att skriva med tanke på att det tar längre tid att köra ut från parkeringen än det tar att gå till vattnet. Men när det blåser småjävlar och kommer attackerande vatten även uppifrån vill man inte vara ute och spankulera. Det blåser på riktigt så mycket att hundarna tippar över när de bajsar och när jag stack ut handen genom fönstret för att filma en av mina tio blåstfilmer blev telefonen ett sådant vindfång att jag höll på att tappa den. Då är man osugen på att promenera faktiskt.

Rapporten härifrån lyder åtminstone som följer, det blåser löjligt mycket och vattnet är väldigt högt. Bryggorna som inte flyter ligger mest under vatten, färjorna till Norge har ställt in och den enda människan jag såg ute gick i väldigt mycket framåtvinkel för att ta sig framåt. Hav och storm är mäktigt.

Jag ber om ursäkt över melodin i bakgrunden och bedyrar att den inte var självvald. Radion var på.

Nu skall jag se till att alla paddor och sådant är laddade och bara hoppas på noll strömavbrott. Dels för att det är sjukt tjatigt med strömavbrott sådär i allmänhet och dels för att man har synnerligt pipiga hyresgäster.

Hur ser det ut hos er?

Fångad av en stormvind

Posted on | by Victoria | 13 Comments on Fångad av en stormvind

Det blåser lite idag och det hörs.

Alla som har båt vet hur det låter när det börjar bli lite byigt och man ligger på båten. Ljudet av andras stag och kapell när vinden drar igenom är ett specifikt ljud som man bara hör på sommaren när det är helt tyst på båten och jäkligt ruttet väder ute.

Trodde jag.

Idag låter det så i lägenheten. Fascinationen i att inte ha en aning om hur det kan låta som blåsig båt på tredje våningen i ett hyreshus är stor och det betyder att det blåser rätt mycket gissar jag.

Liten var nödig ganska tidigt idag och då regnade det på tvären när vi sprang ut. Jag var nyvaken och helt yr i bollen, förstod just inget alls när jag öppnade dörren och en kastvind tog tag i både mig och jycken medan någon hällde en hink vatten i huvudet på mig. Det var nog en av de mest rekordsnabba kiss- och bajsutföranden Liten någonsin gjort, Stor bara stirrade på vädret och vägrade gå ut. Och det är något jag aldrig kommer fatta med hundar som vädervägrar, hur går det till? Eller hundar som är lite risiga i kistan och måste springa ut i tid och otid. Applicerar vi det på en människa med samma problem så handlar det ju bara om att springa på dass. Så fort som möjligt innan vi gör i byxorna. Hela världen är en toalett för hundar, men oavsett hur nödiga de är så måste de promenera tills de hittar den perfekta busken, stubben eller stolpen för att göra ifrån sig. Ibland går det fort, ibland tar det en evighet att sålla ut toalettperfektion?

Nåväl. De där retrieverschnauzrarna var ju i skogen i förrgår och det filmades lite. Jag har fortfarande inte vant mig, det är inte mina hundar för mina hundar ser inte ut så här.

Mina hundar ser ut som nallebjörnar, inte som retrieverschnauzer.

Min undring är, hur kan det vara så roligt att springa i nästan nollgradigt vatten och blaska när man vägrar bada i 25-gradigt vatten på sommaren?

(Det är Liten som springer i vatten, Stor skulle aldrig nedlåta sig till att sätta någon av sina ömtåliga tassar i så kallt vatten)

Det rimmar väldigt dåligt faktiskt.

Och sen fick jag lite krupp av att höra mig själv. Jag låter EXAKT som min mamma. Inte bara lika röst utan vi säger även samma saker, med samma intonation.

DET skrämmer skiten ur mig eftersom jag blir vansinnig av att höra henne prata till mig på ett visst sätt och så visar det sig att jag går omkring och pratar “mamma” hela tiden.

Jag måste gå till talpedagog. Pronto!