Men i alla fall solklara bevis på ATT jag badar. Definitivt mer än mina jyckar i alla fall.
I morse (förmiddags) vaknade ingen alls tidigt på den här båten. Faktum är att jag vaknade först av alla och då var klockan strax innan elva. Avslappnad var det ja. De dagar vi vaknat på båten har vi faktiskt blivit väckta av jyckarna, men även de var lite sömniga idag. För jag kikade upp från kudden med pliriga ögon och fick först syn på den ena hunden, som låg raklång ovanför kuddarna och sen fick jag syn på den andra, som låg raklång utmed väggen och sov med näsan utanför fönstret.
Jag väckte alltså hundarna. De var ytterst osugna på att lämna sängen dessutom, så de valde att sträcka sig en stund extra medan jag käkade frulle och ringde till grannbåten för att kolla om de var uppe.
Jajjamän, de hade varit i farten sen svinottan (vad är det för FEL på folk?). Så det var bara att tvinga ut lurvarna för ett morgondopp med den vackra fräkniga med de röda lockarna. Noga räknat är det faktiskt plural, för fru enlisailivet är även hon vacker, fräknig och rödhårig. Hon ser ut ungefär som ett spanielöra (obs; komplimang).
Sen var det baddags för tvåbeningarna. Eftersom elefantmannen skulle prova simhjälpsapparaten. Och nej, not so much James Bond-feeling över den idag heller. Däremot talade han om den i oroväckande lyriska ordalag. Och frågade var den var köpt. Det känns kanske som att ytterligare en familj kommer få simhjälpsapparattillskott?
Eftersom rödingen badar och simmar som en galning tänkte vi att hon skulle få visa de här så kallade vattenhundarna hur man badar som en riktig hund. Som bonus testa vår specialbadtrappa enkom inköpt för just våra hundar med tanken att det kunde vara väldigt bra att ha eftersom våra hundar antagligen skulle bada skitmycket.
Man skulle kunna säga att den, efter fyra år, fortfarande är som ny. De första tassavtrycken sattes på den idag. Och det var inte av den här båtens hundar.
För, den här modellen simmar som sagt.
Gärna och mycket.
Så hon fick den stora äran att inviga hundarnas badtrappa.
Den var verkligen svinpraktisk. Det syns inte så bra men den hänger på befintlig badstege, har små lagom trappsteg för söta hundtassar och sitter med stag mot akterspegeln för att inte kunna sjunka mer än lagom långt ner i vattnet.
Vattenhundarna tittar på Sintra som om hon vore från en annan planet. Går. Den. Att. ANVÄNDA?
Sen badade den här badkrukan. För att med lock, pock och en handfull saltvattnade Frolic försöka få Liten att fatta att det är helt okay att använda trappan.
Ett litet steg för Sintra och två gigantiska steg ut på trappan för Liten. Längre än så kom han inte idag. Trots att han var mäkta frustrerad över att hans älskade mamma faktiskt var någonstans dit han inte kunde/ville/vågade ta sig.
När vi började se ut som russin var det slut på lockandet och pockandet. Och Frolicen. Så jag nöjde mig med en kyss.
(Lämplig bildtext: “Man har siktat klumpfisk på västkusten”)
En puss från Liten…
…och en puss av flickvännen.
Stor hade redan gått in i säkerhet från allt det där våta.
Då var det dags att motionera, för den där hundtrappan håller inte för klumpfiskar. Vi fick simma till den andra hundbåten för att ta oss upp på land. Maken var en smula orolig eftersom han aldrig någonsin har sett mig göra något annat än att trampa vatten, han var inte helt säker på att jag skulle klara sträckan på säkert 50 meter. I ärlighetens namn var nog inte jag det heller. Elefantmannen verkade också lite osäker på oss eftersom han gick som “följebåt” på bryggan för att kontrollera så vi inte drunknade alls. Och det gjorde vi som tur var inte.
Sen var det hejdå-kaffe på vår båt. Med tre väldigt trötta hundar.
I alla fall två väldigt trötta hundar. Stor sover. Sintra sov, men blev bryskt väckt för att överhuvudtaget synas på fotot och Liten har fullt upp med att flirta med henne.
Och som vanligt har jag kapat Ola ur bild och prioriterat hundarna. Så jag fick dåligt samvete och tog ett kort till.
Så han inte skulle känna sig utanför.
Sen fick Sintra återgå till sin sovställning. Men jag smygtog kort på henne under bordet.
“Kan du lägga av någon gång så jag får sova eller?”, kan hon ha sagt. Även en trevlig hund har gränser när de drabbas av den stora tröttman. Då fick hon sova, en liten stund, sen var det dags för dem och båten att åka vidare.
Sjukt trevliga (och alldeles härligt knasiga) med en vacker jycke. Tyckte både jag och maken. Så det var dödstrist och alldeles alldeles ensamt när de hade åkt. På kvällspromenaden stannade Liten där deras båt hade legat och försökte stirra ner Sintra på bryggan. Det var lite svårt att förklara för honom att det inte var rätt båt.
Sen kan man ju visserligen börja oroa sig över att jag och maken faktiskt var rörande eniga om att de var just sjukt trevliga eftersom vi just aldrig är eniga om något. Eller så är det ett tecken på viss mognad.
De drog klockan tre. Sedan dess har jag hunnit med att äta mat, äta glass, läsa bok med ackompanjerande vågskvalp och havsbris, titta på lite serier och sova lite.
Semester som sagt. Jag skulle kunna vänja mig vid det.
(Badfotona är tagna av enlisailivet)
I mitt huvud says:
Å, vad det ser härligt ut!!!
Och jag tror inte make nr 2 riktigt vet vad semester innebär..
i min värld says:
Ser kanonhärligt ut, inte illa att lyckas med att få ner en halv hund på badtrappan. Min Whoopie hade inte satt en tass på den varken med lock eller pock. Hon såg t o m noga till att att jag var mellan henne och ån när vi var ute och gick, hellre jag än hon so to speak. Hon hoppade även över vattenpölarna för säkerhets skull. Vatten användes enbart till att dricka inget annat!
Majabella says:
Litens tjej verkar vara rena sjöjungfrun, så också matte, inte alls lik somlig valrossmatte på ostkusten. Nu måste jag ju fråga om Stors hockeygaller? För att bättra på imagen som stor, cool o kaxig? Eller plocka musslor i ? Eller låta bli mattes rompa? Eller vad?
Victoria says:
Hon är en sjöjungfru, med friare på land.
Han fick anaplasma när han var ett år (jävla fästingar), dock helt symtomfri, men sedan blev han skeptisk mot främlingar och rädd. Nu har han munkorg för att slippa ta ansvaret som flockledare när han träffar nya människor. Han blir lugn och låter oss ta över. Sen kanske han gillar att se ut som Hannibal Lecter ibland, jag vet inte? 😉
Ola says:
Här är så den undersköna rödvita, fräkniga flickvännens version av hundbadtrappan…
http://sintrabus.wordpress.com
Humlan says:
Såg ett program om portugisiska vattenhundar i dag. Dom hoppade glatt i vattnet, dom hämtade /bar iväg med saker både på land och i vattnet och dom satt högt och höll koll på omgivningen … Hade det inte varit för det där med “hoppa i vattnet” så lät det ju som när du beskriver Stor och Liten.
(Dom kunde tydligen göra tjänst som mistlurar förr i tiden, när dom var med på fiskebåtarna, det låter som om dom kan vara ganska högljudda! 😉 )
Att Stor & Liten inte fattade att när t.o.m. matte simmar så borde det ju vara ganska trevligt!
Du verkar ju vara riktigt duktig på att ha semester!
Victoria says:
Jo, de kan göra massvis med bra saker, dyka efter verktyg, simma med meddelanden mellan fiskebåtar och vara livräddare. Alla deras syskon är sjukt bra på allt det där. Men i en familj med badkrukor så blev det…fler badkrukor? 😉 Vad var det för program? Det vill jag se.
Humlan says:
Det var på Animal Planet i dag på förmiddagen (kl 11.20) “Hundvärldens stjärnor” (passande, eller hur). Jag var på väg ut i köket, men backade tillbaka och satte mig och tittade bara för att det handlade om Stor och Liten.
Repris kl 05.35 i morgon bitti! 😀 Så om du har kanalen så är det bara att titta!
Victoria says:
HAHA! 05:35 är ingen vaken här. Men tack för namnet och kanalen, det får bli en koll på nätet istället, för det låter ruskigt intressant. Med ett sjusärdeles passande namn. 🙂
Humlan says:
Jag misstänkte att nätet skulle vara ditt alternativ. 🙂
Victoria says:
Fniss. Ja! Och nu är det hittat, stort tack för tipset.
Bia says:
Men gud va sjukt att behöva ha munkorg, är själv hundmänniska (=älskar hundar) men aldrig sett detta. Usch lider med er och honom. Min sista hund var en lite galen men älskvärd cocker men aldrig, aldrig att jag behållit en hund som behöft munkorg. Jag är väldigt hundvan, haft kennel etc o varit aktiv i hundvärlden o vet hur det kan vara. Men snälla munkorg, nä det är inte okey! Vet att Du kommen explodera men här har Du fel!
Victoria says:
Näerå, jag exploderar absolut inte. Däremot håller jag inte med om att jag har fel. Stor är inte aggressiv, han är rädd. Vilket vi har jobbat stenhårt med sen han fick anaplasma (sjukdomen är borta men inte beteendet, vilket tyvärr är vanligt). Han har aldrig munkorg i normala situationer, och aldrig någonsin hemma med oss, vi är hans trygghet. Däremot har han det, för att han skall känns sig trygg, i början när han träffar människor han inte känner.
Han mår inte ett dugg dåligt av munkorg någon gång ibland, tvärtom. Och när han väl lärt känna de “nya” glömmer han aldrig av dem, och så behöver han aldrig mer ha det. Jag vet ju precis i vilka situationer han behöver det, och har jobbat med beteendet i flera år. Både med och utan munkorg. Han är alltså inte ett dugg aggressiv och farlig, men i de situationer han kan tänkas bli stressad och må dåligt har han lärt sig att inte bli stressad med munkorg.
Man kan ju inte heller ta bort en hund som är två år för beteendeförändringar pga anaplasma? Det måste man ju jobba med, eller hur?
MickeB says:
Och där gjorde du bort dig totalt.Du säger att du är hundvan och djurvän och etc etc.Du har precis nu bevisat att du inte är något av det du sagt överhuvuddjävlataget.Att man sätter munkorg på en hund tillfälligtvis har inget att göra med vad man tycker eller hur hunden är.Det har att göra med respekt för både sig själv,med hunden och med respekt för andra! Om du ska ha nån sorts trovärdighet kvar som hundägare här så förblir du väldigt tyst eller har en väldigt bra förklaring för alla här.Du dumförklarar ju bara dig själv genom dina helt idiotiska kommentar.Om man har en hund som man misstänker! kan vara osäker mot andra hundar och förekommer det genom att sätta munkorg på dem så är man en otroligt säker ägare.Om du har fler av dessa idiotiska dumma kommentarer så håll dem för H—vete för dig själv.Du är en en idiot och förblir så,om du inte kan förmå dig att se saker ur de perspektiv ur den verkliga världen som den ser ut.Du säger att du har haft kennel och är väldigt van i hundvärlden,jag kan säga väldigt säkert,att du har dessa värderingar har du blivit utesluten ur både kennel- och resten av den riktiga hundvärlden i Sverige!Jag är just nu otroligt mycket inblandad i Svensk hundsport och kan säga att du skulle aldrig bli accepterad som medlem eller ägare till en hund.Sluta klanka ned på ägare som tar ansvar och har respekt för sina medmänniskor och även sina medundar!
(Förlåt Victoria,jag blev så arg.Du har all rätt att radera detta inlägg)
Victoria says:
Du behöver inte be om ursäkt 😉 Efter över 40 år i hundvärlden konstaterar jag bara att det finns lika gott om dåliga åsikter som det finns hundar. Och jag håller med dig, är bara så oerhört semester-zen och ibland uppgiven att jag aldrig exploderar över sådana saker längre.
Däremot är jag inte helt säker på att det kanske kan vara en missuppfattning från både Bia och mig. Om man tror att jag har en ständigt aggressiv hund som alltid har munkorg? Äh, jag vet inte. Jag vet däremot var jag har mina hundar. Och så vet jag att jag önskar att det fanns fler som faktiskt använder munkorg när behovet finns.
Våra djur är hjärtefrågor. Så är det bara. Och Stor lider knappast nämnvärt eftersom han ligger och stensover på ena fika-bilden 😉
Christina says:
Alltså….jag undrar bara en sak….var 17 hittar ni alla prylar ???? Simapparater a´la´Agent 007, badtrappor till hundar m.m. m.m. ……Är det favvomakens raider på Jula….????
Victoria says:
USA. The promised land. Där finns allt man inte vet att man behöver. 😉 Och hundtrappan är ju faktiskt svinbra om man nu har hundar som badar, vilket man trodde att de skulle göra. Om inte annat så bevisade ju Sintra det igår. Och jag tror att de kanske köper en sådan till henne. Det talades i lyriska ordalag även om den.
Christina says:
Aha……tror visst jag får börja leta på nätet….för in i USA lär jag inte komma som den gode socialist jag är….har för mig att de har vissa synpunkter på sådant…..:)
Victoria says:
Nejdå. Så länge du inte är medlem i radikalvänstern och skriver i visumansökan att du har eller skall utföra “mystiska” kommunistiska stordåd så är du välkommen. Däremot hade du kanske inte varit så välkommen på 50-talet 😉 Men nätet funkar ju med, nätet funkar ju till allt. Älskade internät.
Christina says:
hahaha…..nä inte radikalvänstern längre……i min avlägsna ungdom så……får bli nätet…..säkrast så….:)