Första gången som jag och maken är på vift tillsammans utan hundar på…umm…fyra år?
Det där folk säger om när barnen flyttar hemifrån och de upptäcker de att de inte har något gemensamt längre, inget att prata om heller för den delen.
Det verkar gälla även när man har hund och bara har lämnat dem till hundvakt.
Han har lurar på och halvsover till en film (medan han äter godis).
Jag föreslog ett sällskapsspel, men han ville hellre inte prata med mig alls utan kolla just på film.
Det här börjar ju strålande för bövelen.
Skall man sakna tiden när man siktade på 10.000-metersklubben eller skall man njuta av stillheten?
Ja, jag längtar redan efter hundarna.
I mitt huvud says:
Ha ha ha!! Som sagt det finns ett gästrum här om ni behöver bo på olika adresser!!
Annika K says:
Ser ut som ni sitter i tysta kupeén?
Ha så skoj i Stockholm!
Victoria says:
Det gör vi. Brukar sitta här, men det är första gången på många år som jag är tyst. Även första gången jag inte åker tåg själv. Raketforskare är trevligare alltså 😉
Ann-Britt says:
Det inlägget (om tågresan med raketforskarna) var det roligaste jag har läst på en blogg:))
Vad intresserad maken ser ut! Kanske sover han med öppna ögon för att du inte ska nalla i hans godispåse!
Ha nu en skön Söndagkväll!
Kram:)
Victoria says:
Det var dessutom en vansinnigt underhållande resa. Att åka tåg med maken var ju dödstrist i jämförelse. 🙂
Annika K says:
😀
maggan says:
Kul med sällskap, låtsas att du inte känner honom. Se dig omkring så kanske du möter mannen i ditt liv!
Ha så kul
Victoria says:
Hahahaha…åh vilken bra idé. Mannen i mitt liv sover. Jag får flirta med honom när han vaknar.