Båten stod på land hela dagen och maken var och kelade med den. Berättade jag att han råkade gå på grund med den för någon månad sen? När jag inte var med och han talade inte heller om det när han kom hem. Han talade om det flera veckor efter att det hade hänt sådär lite “apropå inget alls; jag gick på grund den där dagen jag var ute…”.
Med tanke på att det är mannen som får ett frispel så fort jag inte gör exakt som han har TÄNKT när jag hanterar båten kan man lätt bli lite gramse över en sådan sak som grundstötning. Hur mild den nu än var.
Jag har sagt det förut, jag säger det igen, Segelsällskapsresan är inget emot hur det är i verkligheten. Och anledningen till det är att vi kommunicerar som två infantila på båten. Snarare, maken kommunicerar inte alls, han tror att telepati funkar och att jag kan läsa hans tankar.
Sen accepterar han inte några som helst tillvägagångssätt i båthanterande som inte är exakt som han skulle gjort. Vilket betyder att en grundstötning för hans del är en petitess. Hade det varit jag som hade så mycket som nosat på ett grund så hade jag haft båtförbud i flera år. När jag gör saker är jag klantig, när han gör det har han bara lite självklar otur.
(Här vill jag bara flika in att det är jag som har skepparexamen och en hoper andra båtförarintyg, han har inte ett enda båtintyg förutom VHF-certifikat)
Som när jag skulle lägga till vid en holme, hade solen i ögonen och missbedömde avståndet utav bara helsike och därmed körde alldeles för fort rakt in i berget. Inte så fort att båten gick i småsmulor, men tillräcklig fort för att den skulle få ett skönhetsfel i fören. Då pratade han inte om något annat än hur jävla klantig jag var i två dagar. TVÅ dagar! Kvällen som skulle spenderas på holmen med lite god mat och “trevligt” sällskap var ju bara att glömma. Han satt på land och petade i en brasa medan jag satt på båten med en bok. För han kunde bara inte släppa att jag hade kört på land litegrand.
Behöver jag ens säga att vi inte tillhör den kategori människor som uppför sig som man skall på sjön? Det vill säga de som lägger till i ett samspel värdigt ryska konståkningsåkare. Går något fel på vägen så talar de så tyst och lugnt med varandra om eventuell tilläggningsjustering att de rimligtvis borde ha lika bra hörsel som en hund som hör godispapper prassla.
Det gör inte vi. Vi har heller inget samspel, eftersom telepati inte funkar. Vi hörs när vi närmar oss en hamn. Och de gånger en tilläggning går riktigt åt skogen på grund av väder och vind och tjurskallighet så drar vi därifrån. För det är för pinsamt att stanna i en överfull hamn efter att ha gjort något…dumt.
Vad ville jag säga med det här då?
Jo, den där grundstötningen som glömdes av eftersom den utfördes av maken och som sedermera viftades bort med orden “det är ingen fara, inget hände det är jag säääääker på” visade sig såklart ha skadat båten. Så mycket att vi blir tvungna att byta dyra delar och koppla in försäkringsbolaget och båtskrället står kvar på land i väntan på att få sina nya delar. Rätt nödvändiga delar med, som till exempel propeller och lite annat som tydligen gick sönder. Eftersom han inte körde på grund som normala människor. Han backade på grund. På ett ställe vi varit så många gånger att han borde veta var varenda tångruska finns. Att backa på grund känns liksom extra bra, eftersom det är i ändan på båten de dyrare delarna sitter.
Jag är således inte ett dugg imponerad. Alls.
Men innan jag fick reda på vad som faktiskt hade hänt, alltså före han behagade komma hem och berätta det, gick jag ut i trädgården och klippte av ett gäng syrener och tog in.
Det överraskade mig att jag gjorde. Jag minns inte när jag “plockade” blommor sist. Vilket mest beror på att jag inte har en aning om vad som är blommor och vad som är ogräs, eller vad man får plocka och vad man absolut inte får plocka.
Syrener är dock ett säkert kort. Och jag tänkte vara en vän fru som faktiskt hade tagit in en gigantisk bukett inför bemärkelsedagen imorgon.
Varför har jag inte gjort det innan? Syrener doftar ju löjligt gott och vi har ett skitstort träd (buske?) alldeles utanför fönstret.
Nu känner jag mig inte lika vän längre, men det doftar å andra sidan ljuvligt i vardagsrummet.
Maken var dessutom ändå bara inne och vände. Nu har han gömt sig i sin älskade källare och skall gissningsvis spendera ett ansenligt antal timmar där med att göra…gudvetvad.
Och jag lutar åt att faktiskt lyda rådet att totalt “glömma” hans födelsedag.
Jag tänker i alla fall börja med att ta med mig Liten in som lilla skeden och gå och lägga oss.
Det kan hända att jag fortfarande inte har hämtat mig från gårdagen.
Humlan says:
Tänk jag hade fått för mig att även maken hade skepparexamen (har läst tidigare att du har det), men men…
Tänk att jag känner igen det där med vad andra gör är “så j**la klantigt och dom är dumma i huvudet och … ” medan när man själv gör något “Oups!” (Ja, naturligtvis är det en karl jag tänker på.).
Syrenerna är ljuvliga just nu, när jag kommer ut genom porten möts jag av en vägg av syrendoft (om det inte blåser) och jag kan inte låta bli att gå och stoppa näsan i blomklasarna. Men dom doftar lite väl mycket för att jag ska våga ta in dom, jag är lite känslig för dofter (så doftljus är förbjudna här hemma) men ute går syrenerna bra.
tigerlilja says:
Jag förstår dig. det gör jag. Men samtidigt rodnar jag lite, väldigt lite, eftersom jag just i veckan har haft bilen inlämnad på lite makeover efter en liten incident jag inte avser att upplysa maken om. Då skulle den diskuteras länge. Mer än två dar, skulle jag gissa.
Ha en trevlig och överraskande morgondag nu snart!
Victoria says:
Fniss! Kan du inte berätta om den lilla incidenten här då? Jag vill väldigt gärna höra om den.
PGW says:
Så fint, då är vi övriga garanterat soligt väder i några dagar till då om ni har båten på land?
Victoria says:
Japp. Nu kommer det vara kalasfint i flera dagar. Garanterat över helgen. För båten kommer vara torrlagd hela helgen. Jippie. NOT.
Frun says:
Men Vic!!!
Då ska du testa ljuset “Vårbukett” från Örgryte Ljus!!!
Doftar som en nyplockad bukett syren och får iaf mig att känna massa skolavslutningskänslor 🙂
Är det ngn annan i makens närhet som beter sig på samma sätt som han? Brukar fungera med att säga “Nu beter du dig precis som…” Oftast är ju detta ett beteende “dom” lärt sig från ngn annan..och inte direkt uppskattar själv 😉
Funkar VARJE gång malandet börjar här 🙂
MonasUniversum says:
Jag tror att han har en hemlig älskarinna i källaren.
Bergis.
Victoria says:
Jag med. Dock lite konstigt att hon är så jävla tyst, för huset är vansinnigt lyhört och vi har ju lägenheten precis ovanför hans älskade källarrum. Han har hittat en stum älskarinna? Vilken dröm för honom, en kvinna som håller käft?
MickeB says:
Det är inte en dröm,det är en utopi 😉
Victoria says:
Hahahaha…kan det inte vara både en dröm och en utopi?
PGW says:
Tyst? Du hör henne inte över dammsugarljuden bara.
Ebba says:
Jodu, när män felar så ska det förminskas så pass att det liksom försvinner.
Men annars kan man göra som min x-man.
Han hade fått en splitterny firmabil vilket iofs inte var ovanligt för det skedde sisådär var tredje år. Men med denna bil hade jag en magkänsla att jag inte borde köra den så länge den var sådär splitterny.
När bilen var va tre veckor gammal skulle maken fixa lite på tomten och bilen skulle flyttas 5 meter. På vår infart stod ett såndär fordon med plog i fram. Alltså inte en plogbil utan en i modell mindre för markarbeten. Maken backar och drar hela sidan på bilen längs med kanten på plogdelen. Alltså heeeela sidan, bakre skärm, bakdörr, framdörr och framskärm hade en enda lång repa. Djupt in i plåten. På den tre veckor gamla bilen. Vad tror ni idioten gör? Kommer in till mig i huset, upprörd som få och skäller på mig för att “Jag skulle vara glad att det inte var jag som kört bilen för då minsann skulle han ha skällt på mig” 🙂 Jag skrattade så jag grät viket givetvis inte gjorde honom gladare 🙂
Då pratar vi om en man som sällan blev upprörd.
Det finns olika sätt att hantera sina egna misstag….
Humlan says:
Den var ny! 🙂 Har aldrig hört någon får skäll för att om man hade gjort det som den som skäller har gjort så …
Men då var han iaf medveten om att han skulle ha skällt om det var du, och att han faktiskt kunde vara klantig själv. Jag hade nog också skrattat mig till tårar.
Victoria says:
Hahahahahaha herregud! Det var hysteriskt roligt. Han behövde verkligen verkligen lätta på trycket för att han var så HIMLA arg på sig själv alltså. Åh jösses *torkar tårarna ur ögonen*
Majabella says:
Givet vad födelsedagspresenten blir: karln behöver ju uppenbart en skepparexamen!!!
Humlan says:
Jamen absolut, den perfekta presenten! Han kommer säkert att bli överlycklig. 😀
Victoria says:
HAHA! Man skulle kunna TRO det. Men i själva verkar började han kursen för ett tiotal år sedan men hoppade av någonstans i mitten “för det var för mycket skit om väjningsregler med segelbåt”. Eller så var anledningen att han inte hittade sitt gamla förarintyg och var tvungen att ta om det. Jag minns inte riktigt, arg var han iaf 😉