Det vill säga, lägga sig, spela ett par vändor WF, sköta smurfarna och tydligen skriva ett litet inlägg.
Det sista maken sa var “jag lovar att stänga av TV:n när jag går ner i källaren”.
NÄR???
Men okay. Han verkar ha fattat något av nattens utskällning. Det kanske håller en dag? Fast imorgon är jag lycklig gräsänka, bara jag och jyckarna i sängen och på lördag kommer mamma hit.
Hon som har all förståelse i väääärlden för hemmajobb, men ändå sitter och trummar med fingrarna och frågar “men är du inte klar snart?”.
Nån som vill sätta en peng på vem jag blir ovän med först, min ömma moder eller maken?
Och jag vet att jag är orimligt trist just nu. Men den här veckan är allmänt trist.
Det näst tristaste var att jag blev tvungen att akutköpa ett par vanliga svarta slacks i tantaffären. I storlek 44. Med resår i midjan. Nu var de visserligen lite stora, men som maken sa “det kan ju vara bra att ha något att växa i”.
Då åkte jag till affären och köpte chips och godis för 500 spänn och sen svullade jag i mig Cheez Stars med dip medan jag surade. Men jag vill tipsa om smaksensationen av att dippa just sådana i dilldip. Sjukt gott.
Det mest trista är att vi skall på begravning imorgon, vilket var anledningen till de svarta slacksen (I STOOOORLEK FÖRTIFYRA).
Begravningar är inte kul.
De blir inte roligare av att jag kommer gå dit i ett par tantbyxor i en storlek jag aldrig hade kunnat drömma om att behöva. Med sexig resår i sidan.
Min enda tröst är att den vita skjortan som akutköptes åt maken är i trippel-XL *flinar elakt*
I mitt huvud says:
Jag visste inte ens vad slacks va förrän du skrev att de var med resår i midjan… Och jag vill bara påminna om att jag köpte jeans i helgen. I STORLEK 38!!!!! Rub it in…. Ha ha ha!!
I mitt huvud says:
Oj, glömde att beklaga!! Jobbigt med begravning!
Victoria says:
Jag veeeeeet. Morr! Det var typ ett och ett halvt år sen jag hade 38 sist men nu har det skeppet seglat. Till dig tydligen 😉
I mitt huvud says:
Tack, det var gulligt av dig att skicka det i min riktning!! 🙂
Humlan says:
Hoppas du fick en lugn, skön och tyst natt!
Själv hoppas jag att jag någon gång kommer neer till st 44… vi har alla olika utgångspunkt! 😉
Jag har också en begravning framför mig, inte kul nä men ett sätt att fatta och ta farväl.
I mitt huvud says:
Jag hade ganska nyss storlek 48, så jag gläds och är förbluffad över att nu komma i mindre storlekar! 🙂
Begravning är verkligen inte kul, men som du säger, ett sätt att förstå och att samlas och stötta varandra.
Victoria says:
Min utgångspunkt är (var) 36-38, men sen fyllde jag 40 och ämnesomsättningen verkade inte vilja vara ungdomlig längre (och jag har lite svårt att öva upp en dålig karaktär) 😉
Begravningar är orimligt sorgliga. Det känns nästan som att man vältrar sig i elände och ledsamheter. Väldigt koncentrerat under en och en halv timma. Bara avskedet tog nästan en timma då i var 240 personer i kyrkan.