Ett uselt inlägg på hela dagen igår. Och söndagen var den mest klantarsliga dagen på länge.
Man går och kissar på morgonen, och nu råkade jag göra det innan de utsvultna hundarna (och deras lika utsvultna matte) hade fått frukost.
I godan ro satt jag på toa, intet ont anande att Strömstad Blodbad skulle komma i skepnad av liten söt hund. Han lyckades hoppa och köra in en vass klo rätt i näsan på mig. Och jag blöder näsblod lätt som det är. Givetvis började det forsa, och jag kunde inte flytta mig eftersom jag fortfarande kissade. Jag behöver helt klart mer knipövningar. Så jag fick sitta med kupade händer och låta det rinna ner där.
Väl färdigkissad såg det ut som att Dexter hade styckat ett offer på dass. Jag tryckte toapapper under näsan och hämtade mitt blodstillande vadd (går inte att leva utan), och väntade på att det skulle sluta forsa. Det gjorde det. Sen dess har jag sett ut så här.
Då var det dags för frulle. Först hundarna och sen jag. Man vet ju prioriteringsordningen.
Medan de käkade började jag hälla upp mjölk och pulver i min shaker.
Då kom näsmurbräckehunden och välte nämnda shaker över diskbänken. Tre deciliter mjölk blir asmycket när det ligger utspritt på en bänk. På något sätt omvandlas det till flera liter.
Torka, skura och göra om.
Sen la jag mig. Väldigt still. Eftersom jag kände mig som en vandrande katastrof.
Och jo. Ni vet maken. Han som skulle komma hem på förmiddagen. Han kom halvfem och han hade inte hört av sig på hela dagen.
Då brast det. Jag slängde ut honom. Nu blir han ju inte precis hemlös eftersom han har båten. Men jag vill inte se honom förrän han har vuxit upp från fem år till 45 år. Inte höra något heller.
Risken (chansen) finns ju att jag aldrig mer ser eller hör honom eftersom han är en smula trög.
Jag tror jag överlever. Det enda som retar mig är hummerfisket imorgon bitti. Aint gonna happen för min del. Och jag har ingen aning om var han är och hur han tänkt (inte alls?), eftersom flötena ligger här. Och han är bakom flötet.
Så. Jag låg. Hela dagen. Det verkar ha varit min fredag den trettonde.
Vad gjorde ni? Jag vill helst höra om katastrofer tack.
Morrn morrn.
PGW says:
Katastrofer? Jo du, jag fortsatte leta kappor strl 44. De finns inte. Det är inte de att det finns och att de är fula. De finns inte alls.
Hm yllesari i vinter kanske?
Victoria says:
Kappan eller storleken? Yllesari är ju en bra idé.
Rita says:
Men herreguuud ! Du är verkligen underhållande. Stackars maken kanske inte tycker detsamma haha. Tack för att du piggade upp min morron ! 🙂
Victoria says:
Jag vet inte om jag gillar ordet stackars, före maken 😉
i min värld says:
Låg i soffan och vårdade en förkylning from hell och tänker göra likadant idag. Misstänker att jag kommer att få liggsår på kuppen och det är väl det mest spännande som kommer att inträffa här om man bortser från några halvdåliga avsnitt av stargate på sexan då 🙂
Victoria says:
Att ligga och göra inget är underskattat. Vi gör det inte ofta nog. Krya 😉
I min värld says:
Tackar kände att jag inte orkade med 10034st besökare på museet idag. Risken är stor att jag gör som du gjorde med maken och då lär jag kanske inte ha nåt jobb kvar?
Karin says:
Men……va fan!naugty corner stavas numera båten lr?annars gick sön.bra förutom ett”litet”missöde på Icakukjävlamaxi,hjulet på vagnen trillade av i”snurrdörren”fullastad som en sherpa fastnade jag,och hela skiten ligger på golvet=snurran gick sönder å glas överallt,iaf middag f 12p på kvällen gick bra.och nu ut på andra svängen med tinorna och sen lunch p en trevlig krog.ha det!
Victoria says:
Hahaha, jamen precis såna katastrofer vill jag höra om. Det är rätt lätt att få bilden i snurrdörren framför sig.
Du kan ju skicka några humrar till mig. För det lär inte komma några här. Tror inte att han som jag inte har pratat med är ute och lägger tinor ensam.
Karin says:
Absolutly,jävla dålig timing för hans del,och utan flöten lär han ju vara rätt lost…..Btw har malou p TV4 dina menskoppar p tv just nu,haha
Victoria says:
Han vet inte vad timing är. Men han kom just och hämtade tinorna och drog igen. Han har väl hittat en kompis nånstans som följer med.
Men vaddå??? Hon kan ju inte bara sno min idé, jävla Malou!
Karin says:
Nä det är ju tydligen en jävla skata enl Monas u.om du orkar mer katastrofer:lämna ALDRIG en sur hund p ett hotellrum när du går och äter middag,han hoppar upp i sängen och gör n2…+ att han är dålig i magen,det var sådär kul att gå till receptionen,va fan säger man?herregud vad jag skämdes…..ps hoppas det inte är dåren som får åka båt mohaha
Victoria says:
Oj då. Jadu, vad säger man. Bättre med hundbajs än människobajs iaf?
Karin says:
Privat tänkande.hur/när tycker du det är dags f.vov att gå till regnbågs landet?gjorde den resan förra året,och nu har 2 To Go.känner inte att jag vet inte vad som är bäst??orka!?
Victoria says:
Usch, det är en resa jag gjort många ggr, och det är vidrigt. Mina förra tikar som båda blev 16 år fick jag bestämma en men inte den andra. Och den jag inte fick bestämma var vidrigare och fortfarande lika vidrig. Så länge de mår bra (och det vet ju ingen annan än vi som lever med dem) så får de leva det goda pensionärslivet med normala krämpor. Dålig hörsel och allt det där, men inget som gör ont. Ena tiken brast livmodern på. Fem minuter till Blå Stjärnan och vet gav oss tio minuter att bestämma akutoperation eller låta henne somna in. Även om det inte var lätt, och jag var inte ens där, eftersom jag var nyseparerad och hade delad vårdnad, och var i en annan stad och hann inte ner. Så valde vi att låta henne somna in. Hade vi opererat hade det varit för vår skull och inte hennes, med tanke på ålder och återhämtning.
Den andra som blev kvar var en glad skit. På årliga hälsokontrollen var hon frisk som en nötkärna. Vi sa att hon nog inte skulle orka en sommar med värme till, detta var i februari. Men funderade på hur fan man klarar att bestämma när det är för varmt när hon är frisk i övrigt. Veckan efter fick hon en gigantisk knöl under kinden, men den gjorde inte ont, allmäntillståndet var som vanligt. Trodde hon hade trillat ur sängen, eftersom hon var lika klantig som sin mamma. Men då åkte vi till vet igen, och det visade sig att hon fått en sjukt aggro form av muncancer. Vi beställde tid till regnbågsbron två veckor efter och gjorde det bästa av de veckorna. Med tanken att om hon mår dåligt får vi åka akut. Men hon blev aldrig dålig, vi lekte, åt förbjudna saker och njöt. Och sen fick hon åka till regnbågsbron medan hon fortfarande mådde bra och var lycklig.
Det gör ont utav bara helvete. Men det handlar för mig, om att fråga sig själv, när är det för hundens skull och när är det för min skull. Det är inte okay att de lider för att jag inte klarar att släppa taget.
Men det är inget lätt beslut. Och det gör ont. Resten av livet. Och alla mina hundar bor kvar hemma i sina urnor. Med mig. Även om sorgen blir mindre och glädje över att ha fått leva med dem blir större.
Hur gamla är dina?
Karin says:
Tack,att du tog din tid,,,ja när ska man släppa greppet?
Victoria says:
När man ser i ögonen att de inte är lyckliga längre. Och att det tar mer på krafterna att bota än att låta dem gå över bron. Då får de ett värdigt slut på sitt värdiga liv. Och tro mig, jag älskar mina hundar över allt på jorden. Men det är bara min högst personliga åsikt.
Sen är jag en sörjare, måste sörja “klart” innan det får flytta in någon ny.
Annika K says:
Vad jag gjorde i helgen?
Kollade på när ungarna, deras pojkvänner och maken plockade upp båten och rensade land.
Och sen har vi försett svärfar med det han behöver i veckan.
Sen nada
Todde says:
Jag kan trösta dig med att din karl inte är värst (om man ska skryta med det?). En gång för länge sedan så kom jag nästan två veckor försent… Det gick åt många blombuketter innan hon blev snäll igen :-).
Victoria says:
Hahaha, hur i hela friden kommer man två veckor för sent?
Och du, i det läget hade det inte räckt med blommor.
Todde says:
Det är inte så svårt. Vi får backa bandet en siså där 20 år. Jag körde (lastbil) på fd Sovjet och något mobilnät fanns det inte öster om Uralbergen att tala om. Jag ringde hem när jag var färdiglastad i Kaukasus (kommer inte ihåg exakt var). Sen på väg hem så gick lastbilen sönder. Det var ju inte bara att ringa till bärgaren som här hemma… Så efter 10-12 dagar så var rep klar. Jag ringde hem när jag var “färdig tullad” i Tallinn och skulle brätta vilken tid jag landade i Stockholm. Jag hann bara säga, -hej, det är jag. Sen sa det klick i luren… 🙁 😀
Victoria says:
Jamen nu tycker jag ju synd om dig (jag var trafikledare för 20 år sen, lite skillnad mot idag). Men å andra sidan så fattar jag att du fick klicket i örat. När man oroar ihjäl sig, upptäcker att föremålet man oroar sig över faktiskt lever, då får man en stroke i ren ilska.
Sen planerar man mordet själv 😉