Det där när man skall åka till läkaren, och först springer omkring som en stressad duracellkanin för att hitta nycklarna till permobilen. När man har hittat dem så börjar man leta efter nycklarna till huset, så att man kan låsa efter sig. Hundarna springer runt benen och ser ut som två frågetecken medan man muttrar väldans fula ord. Sjukt irriterande när man har gott om tid till att börja med, men så skall det såklart köra ihop sig för att man inte kan gå hemifrån utan att leta efter minst en sak. Det finns ju inte heller en chans att man lär sig, och faktiskt kalkylerar in letnings-tid när man skall lämna hemmet.
Tänk så mycket tid man (jag) lägger på att leta efter glasögon, snus, nycklar och telefon. Och det är orimligt svårt att leta efter glasögon utan att ha glasögon på sig. Så himla tröttsamt.
Till slut ger man upp, för då har man letat precis överallt, inklusive i kylskåpet och tvättkorgen, då ringer man till maken. Fast han oftast har noll koll så skulle det ju kunna vara så att han faktiskt använt dem, trots att det är mina nycklar. Även en blind höna hittar ett korn (han) och även solen har sina fläckar (jag).
Jag: Hejhardumöjligensettminahemnycklar? (vill inte riktigt ge honom det höga nöjet att jag har slarvat bort något på riktigt)
Han: (låter misstänkt trevlig och spelat oskyldig på rösten) Nääää…eller…vaddåååå, menar du hemnycklarna?
Jag: JA! Det var ju PRECIS det jag sa. Hemnycklarna! Du vet de där som går till huset vi bor i? (börjar ana att han har ett finger med i spelet)
Han: Ehhh…alltså, ligger de inte på hyllan i hallen? (lite skakig på rösten)
Jag: Alltså, HADE DE LEGAT DÄR HADE JAG INTE RINGT OCH FRÅGAT. (fem minuter kvar tills jag skall vara hos läkaren)
Han: Oj…hehe…hoppsansa…kolla förrådsdörren kanske?
Jag öppnar ytterdörren, ser min nyckelknippa och slänger på luren.
Där har de suttit i två dagar. Jag var inte så himla imponerad.
Upp på permobilen och dra iväg, körde så fort att pattsvetten torkade i vinden.
När jag kom fram till läkarhuset sa sjuksyrran i receptionen att jag var där rätt tid, men fel dag.
Jag gör om allt detta imorgon IGEN då.
Det är någon som har uppfunnit ett armband som fyller en hel drös med funktioner, det kollar andning, stressnivå och massor med andra saker. Men det som lockade mig var att det finns en knapp på armbandet som gör att telefonen piper. Tänk om någon kunde spinna vidare på den idén och uppfinna små chip som man kan sätta på nycklar och glasögon också. Tanken är svindlande.
Då får man bara ge fanken i att slarva bort armbandet.
Annika K says:
Fniss 🙂
Vilken dag!
Och så kom du dit fel dag :/
Victoria says:
Som en bal på slottet.
maria -jumbon med ett liv- lagervall says:
Kom du i tid idag? 🙂
Victoria says:
Ja…tom fem minuter för tidigt. Samlade ihop alla nycklar och glasögon i god tid 🙂
(glömde dock snusen hemma, men den är ju lättare att köpa ny)
Fru M says:
Nyckel/glasögonhittargrejs finns på enklareliv.se 🙂 Alltså även på Frölunda torg 😉
Victoria says:
Meeen! Nu älskar jag rehabprodukter ännu mer! Det skall jag köpa! Men hur löser jag telefon och snus?
fru M says:
Du får fixa ett fodral till snusket o sätta blippen på, samt ngt liknande till mobilen – har för mig att de säljs i två-pack.
Köpte själv “komihågattdrickavatten” armband sist -jättenöjd, o ganska snyggt dessutom 🙂
Victoria says:
Vad i HELA friden är ett “komihågattdrickavatten-armband”?