Jag var ju hos min bästa tatuerare igår och hade grandiosa planer. En timma hade vi och det är rätt gott om tid för att fixa till blå diamanten och hitta på något vitt. Eller, det är gott om tid om man inte är två sladdertackor. Och det är vi. Dessutom hade det hänt väldigt mycket sedan senaste besöket, han hade skilt sig och han hade skickat sin oerhört rara hund över regnbågsbron. Det lade vi de första 40 minuterna på. De återstående 20 minuterna var inte tillräckligt för att diskutera klart det vita och dessutom göra det. Min tanke var nämligen att ha tro, hopp och kärlek på fingret. Kors på ena sidan, ankare mitt på fingret och ett hjärta på motsatt sida.
Vi pratade bort tiden istället så stackaren som kom efter mig fick vänta medan jag blev klar och så bokade vi en ny tid. Jag har med andra ord ytterligare två veckor på mig att älta vitt. Eller blått. Eller vattenfärger. Det finns så orimligt mycket snyggt.
Nu har jag tagit av mig skyddsplasten och tvättat den upphottade diamanten. Och dra mig baklänges vad perfekt den blev.
Visst, den var fin innan med, när den såg ut så här.

Men nu är den skitjävlasnygg och precis som jag faktiskt ville ha den från början. Den gången pratade vi ju bort tiden med.
Nästa gång skall jag gå dit med munkavle.

Den är blåare och mer realistisk med sina prismor. Trots att den är alldeles nygjord på rakad arm med blöjeksemsalva på sig. Den kommer bli ännu snyggare när den är läkt.
Och jag har fått en hang up på blå hjärtan.
Åh vad det är svårt att bestämma sig. Kolla här.

Orimligt snygg ring i helvitt fast jag skulle vilja ha blå konturer och givetvis ljusblå sten. Eller varför inte det här?

Med tanke på att jag envisas med det där tro, hopp och kärlek?
Men det jag funderar över mest nu är min tatuering som jag redan har på axeln. Tecknet för vattumannen och det ser ut så här på min arm.

Den tatueringen är skitgammal. Men jag älskar den ändå. Dock tänker jag att den skulle kunna bli SÅ mycket läckrare med en uppfräschning av det blekta svarta och en vattenfärgblaffa som bakgrund. Som den här ungefär?

Alla mina tatueringar har med vatten att göra. Förutom armbandet med blå diamant. Men den är ju i alla fall blå och betyder oerhört mycket för mig av en helt annan anledning. Nu är jag väldigt mycket inne på vattenfärg och vita tatueringar.
Bildgoogla watercolor tattoos och white tattoos på egen risk säger jag bara.
Det är ganska omöjligt att sluta faktiskt. Om man inte råkar tycka att tatueringar är fula som stryk och bara något för sjömän och kåkfarare, DÅ borde det vara ganska enkelt.
Jag kan i alla fall inte sluta, trots att jag är supernöjd med upphottningen av armbandet.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.