Minns ni puckot som dök upp för ett par somrar sedan? Jag skulle tippa på att det går att läsa sommarinlägg från de två senaste åren och se precis när han bjöd in sig själv hemma och bjöd ut sig själv på båtturer trots att jag verkligen inte tålde honom från dag ett. För jag var arg som ett bi i de inläggen. Han hade ingen fingertoppskänsla för när det inte var läge och dessutom en olidlig besserwisser (dvs värre än jag, hah!) och som körsbäret på tårtan har han dåligt ölsinne och blir … jamen ännu mer olidligt besserwissrig och dessutom bråkig.
Han är den enda av makens kompisar som jag verkligen inte gillar. VERKLIGEN inte gillar. Och jag vägrar börja gilla honom. Men maken får ju såklart gilla honom när jag inte är med. Han får för all del gilla honom när jag är med också, men skulle jag råka vara med är det lika bra att jag är helt tyst. Är jag inte tyst går det åt skogen. Alltid.
I lördags lämnade vi ju stor hund och mindre hund med mexikansk cowboy på ryggen till min ömma moder för att gå på båtmässan.
Det var bestämt sedan ganska långt tillbaka att vi skulle göra den här helgen och båtmässan tillsammans med puckot, puckots flickvän (som är sjukt trevlig men har lite besynnerlig smak när det kommer till män?), bästa norska kompisen och flickvännens pappa. Och det hade bokats rum på Gothia Towers. Ett till mig och maken, ett till puckot med flickvän och ett till kamrat norrman och flickvänspappan.
Båtmässan är stor och hotellet likaså, därmed såg jag det som hyfsat problemfritt eftersom jag var rätt säker på att vi inte skulle hänga särskilt mycket med dem. Vi är inte särskilt intresserade av samma saker. Så jag sa hejsan svejsan när vi checkade in och sedan stängde jag pajhålet tills vi gick till respektive rum. Inget gruff alls. Och sedan knatade jag och maken ner på mässan för att möta älsklingskompis med dotter och dagen spenderades med dem ända till mässan stängde och vi mer eller mindre blev utsjasade.
Vi knatade upp på rummet och jag hade blivit ombedd att försöka överleva en middag med resten av sällskapet utan att gruffa. Inga problem. Jag var på gott humör.
Sen var jag inte det längre.
Först gick vi över till puckorummet. Där satt de andra fyra vi inte sett röken av på hela dagen tillsammans med alldeles för mycket Captain Morgan. Och det hade nog sölats en del i pubarna på båtmässan innan Captain Morgan gjorde dem sällskap.
Allså, missförstå mig rätt nu. Det är inte min business vad och hur folk dricker även om jag själv inte dricker mer än en Bellini på Grand två gånger om året. Men sitter man på ett oerhört mysigt hotell när klockan inte är mer än sju på kvällen med planer att gå ut och äta tycker jag att det är väldigt praktiskt om inte väl valda delar ur sällskapet är karatefulla. Men jag skötte mig. Vilket egentligen bara betyder att jag stängde pajhålet igen medan vi satt på rummet.
Det första som hände var att det tydligen provocerade det något (milt sagt) onyktra puckot att jag drack cola ur en burk och jag fick erbjudande om en öl. Jag tackade artigt nej. Då byttes erbjudandet mot propsande, men jag fortsatte säga nej. Och slutligen talade han om för mig att jag var tråkig som inte drack när faktiskt ALLA drack (vilket inte var sant, maken drack inte heller). Då började det brista för mig. Men jag bet mig i kinden och frågade bara HUR exakt det kunde vara trist för honom om inte jag tog en öl och så sa jag att jag INTE VILLE DISKUTERA DET MER. Med lite större bokstäver än så.
Sedan var jag tyst igen.
Det bestämdes att vi skulle åka upp i toppbaren och ta en drink och sedan gå ut och äta.
Då var kamraten och flickvänspappan mer än lovligt packade och flickvänspappan kom inte in för att han var för berusad.
Det är näst intill omöjligt att bli nekad att komma in på den baren. Och jag VILLE verkligen vara där för att ta en cola och njuta av utsikten.
Gissa vem som tvunget skulle dividera med vakterna för att de hade FEL och att de borde släppt in flickvänspappan?
Där någonstans tappade jag det.
Det var en sak att den 72-åriga flickvänspappan hade hivat i sig så mycket fulsprit att han inte blev insläppt, för han insåg det och lommade tillbaka till rummet för att gå och lägga sig. Men att göra en diskussion av det och bli arg när man är närmare 50, då är man ute och seglar.
Då råkade jag explodera. Fast ovanligt tyst för att vara mig. Jag fräste något jag inte minns, klampade ut ur baren, tog hissen ner och så gick jag med infanteristeg tillbaka till rummet, bommade igen dörren och gick och lade mig. Dödshungrig såklart. Maken kom efter och sa att han bara skulle gå och ta något att äta (han visste att jag inte skulle gå ut ur rummet om det så var under pistolhot) och sedan komma tillbaka. Det gjorde han.
Igår när vi checkade ut gick jag ut ur rummet med väskorna, noterade resten av sällskapet utanför och så infanteristegade jag förbi dem igen utan ett ord, och så tog jag hissen ner, checkade ut och satte mig i bilen.
Sedan andades jag igen. Normalt. Och så åkte jag, maken och kamrat norrman till mamma och åt söndagsmiddag och pratade strunt till det var dags för make, kamrat och hundar att åka tillbaka till skogen. Jag stannade. För jag är på väg till hufvudstaden i detta nu.
Jag skulle ha berättat det här redan igår när de hade åkt, men jag hade ingen ork. Luften hade gått ur mig totalt. Jag lade mig raklång, tänkte vänliga tankar om saker jag tycker om och bukandades i fyrkant.
Alltså. Har jag orimligt uselt tålamod?
Jag gjorde sådant när jag var 25. Inte 55.
Och jag hoppas verkligen att jag inte gör det när jag är 72?
Hanni P says:
Åh välkommen hit! Hoppas du blir väl omhändertagen! Tyvärr har jag väl noll chans att springa på dig med tanke på barn och jobb och sånt, men annonsera gärna i bloggen var du tänkte husera om dagarna så vet man aldrig…
Victoria says:
Jag vet knappt själv var jag skall husera än, men jag lovar att uppdatera antingen här eller på instagram. Det hade varit jätteroligt. 🙂
Hanni P says:
Kl 23 på kvällen och du vet inte var du är? Lite oroande.
i min värld says:
Hmm här skriver jag ett lååååååångt inlägg och sen bara försvinner det. jävla skit! Kontentan är den här:
Men jag hade gjort exakt samma sak som du! Fulla människor är det värsta som finns! Fulla människor som tjafsar med kreti och pleti är ännu värre! Han ska vara glad att inte nån klappade till honom!
Tur att du fick käk på rummet iaf?
Ha kul i Tokholmen själv sitter jag på jobbet och sen blir det kurs igen 🙂
Victoria says:
Han skall vara glad att inte jag klappade till honom. Jag är vanligtvis INTE så tyst. Men det kommer jag inte vara igen. Vilken dåre. Nu blir jag arg igen.
I mitt huvud says:
Att tjafsa med vakter när man är onykter är inte vuxengöra! Ännu mindre är det att tjata, och propsa på, att andra ska dricka alkohol. Det måste väl för fasiken vara vars och ens ensak!?
Välkommen till Stockholm! 🙂
Victoria says:
Jamen ja! Det måste vara sjukt provocerande när man inte dricker. Vilket är så jävla korkat att man blir helt matt.
Humlan says:
Jag misstänker att du hade mer tålamod än jag skulle ha haft … eller det hade åtminstone rykt ur öronen på mig när jag försökt knipa igen käften.
Välkommen till huvudstaden. Vill du ha fikasällskap så hör av dig, men jag är i förorten så jag behöver lite förvaring. 🙂
Victoria says:
Jag anade det med förorten. Annars skall jag ju vara i dina gamla hoods 🙂
PetraH says:
Hej! Visst är det helt underbart att bli ifrågasatt för att man inte dricker alkohol? “Att man är tråkig”! Det som verkligen är tråkigt är ju när man inte vet var gränsen går och inte lyckas komma in en hotellbarm ja jisses!
När träffas vi på lördag? Inne på Gekås eller utanför? Vet inte om jag kan ha missat nån info som skrivits här kanske 😉
Victoria says:
Mmm. Så himla tråkig alltså. Mycket bättre att vara pensionerat fyllo som blir portat. Det är kul grejor minsann? Orimligheten?
Jag tänkte att vi kan mötas till incheckning på hotellet? Och jag kommer tjoa om detaljerna i veckan. Bara det att dammsugarmannen skall med är väldigt stort. Att han vågar liksom. 🙂
Annika K says:
Och det missar jag!
För maken lär väl knappt hänga med fler ggr. Men ni får ha så skoj 🙂
Behå-Helene says:
Fy så trist att få hotellkvällen sabbad av fyllskallar. 🙁 Du vet ju vad jag tycker om den sorten… Ha så kul i storstan.
H says:
Åh så mycket been there Done that. Varit nykter och andra inte varit det och blivit beskylld för att vara den tråkiga när trevligheterna blivit tråkigheter. Visserligen i ett tidigare liv men ändå. Vad trist att det blev trist när jag gissar att du hade sett fram emot det. Bättre lycka nästa gång
Marie says:
Så skämmigt att behöva bli sedd i samma sällskap som såna puckon som inte kan hålla sig i skinnet när man ska ut bland folk. Som fjortisar, typ. Fast gamla. Jag hade gjort som du, men jag hade förmodligen inte kunna vara tyst som du, utan jag hade sagt ett o annat på vägen ut.
Victoria says:
Gamla fjortisar är helt värdelöst. MORR. Jag är nog fortfarande arg.
Markattan says:
Gör som jag hädanefter, välj bort och tokvägra slikt sällskap.
Varför ska man stå ut när man bara mår dåligt av det?
Makens kompis och nya sambo kom hem till oss och hon bar sig jävligt illa åt. Vi ses inte längre!
Markattan
Victoria says:
Fy. Näe, då är de inte välkomna mer. Och jag skall inte ens försöka umgås på avstånd någonsin mer.
Bibbi says:
Vissa människor går man bara inte ihop med och jag tycker att det är helt okej. Om nu detta är den enda kompisen till maken du inte tål så tycker jag att du ska slippa stolpskottet. Det finns ingen anledning att slösa sitt liv på människor som inte ger en någonting. Man kan möjligen stå ut att vara i samma lokal om det råkar vara en begravning eller något liknande som man inte kommer undan. Jag stöttar dig helhjärtat i det här läget.
Kramar
Victoria says:
Sant. Jag hoppas för hans skull att han håller sig på avstånd i sommar. Det är slut på hans egna inbjudningar till västkusten och maken får umgås med honom på hans hemmaplan. Som inte är i samma kommun. En jävla idiot.
Bibbi says:
Stolpskott, som den där, ska undvikas för ens egen sinnesfrids skull och det borde din k. make (och ribbträffen) respektera. Din make lär väl bli skitsur på mig nu. 🙂
Annika K says:
Jag förstår dig. Jag hade också tappat tålamodet.
Nått av det mest irriterande som finns är när man blir ifrågasatt varför man inte dricker. Måste man det??? Blir så förbannad. Man kanske inte vill eller så kan man verkligen inte av olika orsaker. Kontentan.. Sluta tjata för fan!
Tjafsa med vakter.. Så 14-isaktigt :/ Men det är väl så att där spriten går in går vettet ut.
Ha så skoj i stora staden 🙂
Åsa L says:
Usch vad trökigt med människors om tycker man är tråkig när de vet att man inte dricker alkohol. Men om man tar emot och låtsas dricka, eller sitter med en Cola med citron och sugrör i, då är man minsann inte tråkig! Suck..
Som 50+ så borde man veta bättre men det händer att man har tar ett glas för mycket någon gång men då har man i alla fall vett nog att gå och lägga sig och skämmas.
Synd på båtmässan! Vi åker nog till båtmässan i Älvsjö när den öppnar där. Och drömmer om sommaren!
AK says:
Fyllerister över 50 ska man inte slösa nån tid på, det finns verkligen inget mer patetiskt. Ynkligt att vara över 25 och fortfarande inte veta hur mycket man tål.
Är själv alltid den nyktra, men har faktiskt nästan aldrig blivit ifrågasatt sådär. De få gånger det har hänt har personen i fråga omgående fått huvudet avbitet. You go girl! Det är verkligen inte ditt jobb att bita dig i tungan för att upprätthålla nån slags god stämning när en fyllerist beter sig som en idiot.