Men jag tänker inte skämmas. Handen havererade. Och numera lyssnar jag när handen havererar, så jag slipper vara totalinvalid i två veckor framöver. Invalid och bitter är ingen bra kombination, eftersom jag fortfarande är aslack på alla sådana där überklämmiga människor som lutar av stolar och virkar ekologiska mjukisdjur istället för att ha vett på att ligga i soffan och pilla navelludd på sin fritid.
Navelluddspillning är en hobby. En vansinnigt underskattad sysselsättning faktiskt.
En sak kanske jag bör skämmas över däremot. Mitt jeansinnehav. Eftersom jag var väldigt metodisk i mitt flyttande gjorde jag i ordning det som fick följa med från tvåan till trean direkt. Sorterade, plockade och lade var sak på sin plats bums. Eftersom jag får tuppjuck av att leva i spridda skurar av skit, been there done that still doing it. Nu skall det vara frånbörjanrätt.
Jag fick alltså ordning på allt i garderoberna. Skor och kläder har fått adressändra, men längre kom jag inte. De där skoskåpen var banne mig värda sin vikt i guld, men jösses vilket jobb det var att hitta både make och maka av samma skopar. Liten har gjort ett sjukt bra jobb med att ränna runt och lägga en högerdoja här och en vänsterdoja där. Nu har jag två av varje sort, och ett stort lycka till önskar jag skojycken framledes. Skall han fortsätta leka Springa Med Sko får han lära sig att öppna lådor först. Så himla snopen han kommer bli.
Men åter till jeansen. Alltså … *skammens rodnad*
Innan jag och maken hade bråkat färdig om garderobers vara eller icke vara och han hade dragit till Ikea hann jag ju bära upp en liten del av min garderob och lägga in i byrån. Det resulterade i en låda med jeans.
Ja, jag är medveten om att de lådorna är ganska stora. Och jag trodde inte att det skulle bli SÅ mycket mer.
Det blev det visst. För byråjeansen ligger kvar och så blev det en hel hylla med garderobsjeans.
Utöver dessa hänger det kanske två ( … snarare fem) par till på tork.
Och så glömmer vi skitsnabbt att jag har fler garderober i Göteborg där det kanske ligger fler par.
Nej, jag tänker inte räkna. Jag vägrar. Till mitt försvar vill jag bara säga att jag aldrig slänger kläder som är hela. Någonsin. Min äldsta tröja i garderoben köpte jag 1989 och trots att jag har använt den hur mycket som helst är det kvalitet. Den är lika snygg idag som för 25 år sedan (dessutom har den just i år fått ett enormt uppsving och blivit supermodern igen – stor bonus).
Jag tror att jag älskar jeans. Väldigt mycket.
Hur många jeans är normalt undrar jag ju givetvis nu?
Under tiden ni rannsakar ert jeansinnehav tänker jag äta middag. För det har jag visst råkat glömma idag och har inte käkat sedan frukost.
Imorgon är det badrummets tur att få en omgång och det ser jag fram emot på riktigt.
Sortera nagellack, ställa in krämer och pyssla in bijouterier i den fantastiska möbeln maken kom hem med från möbelhuset.
Det låter nästan lika roligt som det är att byta handväska.
// Jeansnarkomanen
