Först måste jag bara säga att jag har haft en fantastisk påsk i pensionärskuvösen på ön.
Vi tog båten ut på påskafton för att hänga med systerfamilj och kusinfamilj och på natten när det var dags att rulla ner från kuvös till brygga var det sådan enorm fullmåne att båten såg ut att vara belyst med uv-ljus. Vid midnatt var ljuset så starkt att jag gav mig själv en skugga på stranden, men givetvis hade jag ingen vettig kamera med mig och mina fåniga försök att ta kort på nattljus med mobilen gick sådär. Man kan säga att jag såg att det var ljust, det såg dessvärre inte kameralinsen i mobilen och nu har jag ett gäng svarta bilder. Sedan var det premiärsovning för i år på båten och jag sov trots fullmånen. Kors i taket.
Det här vaknade vi till.
Nej, vi har absolut inte gått på grund även om det ser ut så, på våren är det verkligen fånigt klart vatten. Klart vatten ihop med vindstilla gör att det ser ut så här bakom båten vid bryggan. Det såg ut som att man skulle kunna ta ett kliv rakt ut i vattnet och gå på botten och jag tror att jyckarna var lite fundersamma med. Det var ljuvligt.
Sen ville jag att hundarna skulle modella lite för mig, men den lille hade för bråttom och det var bara Stor som passade på att carpa lite diem.
Jag älskar ön.
Och sällskapet med. Vilket var tur eftersom båten inte startade. Att ligga med två kylskåp och en värmare på i 16 timmar ville inte startbatteriet vara med på så det där med att starta var bara att fetglömma. Batteriet fick ligga på laddning hela dagen, alla utom kusinfamiljen åkte hem och jag lallade omkring i vuxenpyjamas (onepiece).
Sen startade båten till kvällningen och jag ville inte åka med hem, jag ville stanna med kusin, kusinsambo och kusinbarn. Maken kunde inte stanna för han hade utlovat vissa tjänster dagen efter, tjänster som involverade väldigt tidig uppgång och rörmokarsaker. 20 minuter i solnedgång startade båten och kvart i solnedgång hade jag plockat åt mig liten hund och vinkat adjö till make och stor hund. Enda nackdelen med att stanna kvar var att jag missade Halvkusin som bara var på besök i Strömstad i ungefär fem minuter (det är möjligt att hon var här lite längre men det KÄNDES som fem minuter).
Det blev alltså ytterligare en kväll i pensionärskuvösen med godis och snicksnack och precis som jag sa igår, den här gången kan jag inte be om ursäkt, för man har absolut inget behov av uppkoppling alls när man sitter där. Man bara sitter. I timmar. Stirrar på havet och pratar. Under tiden skulle ett tredje världskrig kunna starta i resten av världen och kuvösfolket är glatt ovetande. Ljuvligt.
Dagen efter blev jag hemkörd. I förrgår alltså. Igår tittade vi på Hollywoodfruarna och idag fick jag sota för den extremt lugna påsken.
Morgonen började med tjutande brandlarm under tiden som jag satt i godan ro och åt frulle i form av havregrynsgröt. När man hör det börjar man nervösbajsa eftersom man bor på tredje våningen med tre husdjur. Ut i köket i ljusets hastighet enbart för att upptäcka att en klåfingrig hund har varit framme igen och försökt snika åt sig saker från diskbänken, men kommit när ett reglage till spisen och satt på en platta. PÅ plattan stod min papperspåse med havregryn.
Ifall någon undrar så går det på ett par minuter innan pappret i påsen har brunnit upp och man har rostade havreflingor över hela spisen. FÖR fort.
Fruktansvärd morgon med en stank som fortfarande ligger som en blöt yllefilt över lägenheten.
Den avslutades inte särskilt mycket bättre. För jag hamnade här efter att ha varit ute och gjort ärenden.
Lånad bil med bensinmätare som inte funkade. Jag var inte särskilt kaxig när jag stod på motorvägen och kände mig som en vägpirat. Samtidigt som jag var svinförbannad över att ha en lånad bil som brakade ihop, DÅ visste jag ju inte att det var soppatorsk, mätaren visade att det var två tredjedelar kvar i tanken. Som tur var hade jag nästan hunnit hem, bilen kollapsade en mil före hemmaavfarten så det var bara att sitta där och vänta på räddare i nöden i form av make på motorcykel/permobil och en dunk bensin.
Efter att ha spenderat 45 minuter på en obefintlig vägren och sett både livet och en miljard lastbilar passera revy (helvete vad fort och nära folk kör) var man överlycklig över att äntligen köra in och se välbekant vy hemmavid.
Den här dagen kan ta sig i prutten faktiskt.
Nu tänker jag gå och lägga mig i rökskadade lakan, imorgon skall köket skuras så det slutar stinka. Efter det skall jag sluta gnälla.
Jäkla skitdag. Men kanonpåsk.
Innan jag drar något gammalt över mig säger jag dock grattis till Elefantpenismannen (aka make till Enlisailivet) som fyller år idag och hoppas att hans dag är bättre än min.
Jag hoppas faktiskt att allas dag har varit bättre än min.
Living on the edge.
