Och även frusit ihjäl lite grand. Jag är fortfarande stel efter en utomhusdag hos kamrater som bor i skogen.
Här har det varit vår sedan påsk. Verkligen skitvarmt, soligt och…jamen varmt. Idag hade jag ett uppdrag, jag skall som sagt fota ett bröllop i september, men även fotografera för inbjudningskorten. Det var vad som stod på agendan idag.
Nu vill jag bara påpeka att jag är extremt lättfrusen och alltid överklädd. Dunjacka i maj är inga som helst konstigheter, men eftersom jag vet att de bor i skogen och att det brukar vara varmare där än vid havet så slängde jag på mig tunna vårbyxor, t-shirt (???) och över det bara en fleecekofta. Barfota i seglarskor dessutom. Premiärvårklädd minsann. Jag har bara tisha på våren och sommar, all övrig årstid vill jag helst gå klädd i ylletröja, bävernylonoverall och skoterkängor.
Jag råkade bara glömma bort vinden. Och jösses som det vindade idag, trots att vi var i skogen. Nordanvindar kändes det som och det var ungefär så kallt att jag bara väntade på snöflingor i ansiktet. Svinsmart drag för utomhusfotografering, jag har aldrig varit så snabb på avtryckaren som idag. I vanliga fall hade det varit en session på minst en timma, men idag snackar vi fem minuter från uppställning till jag stod inomhus igen och var klar. Jag hann till och med in i värmen igen medan det stackars blivande brudparet fortfarande stod kvar på utsidan utan att ha kikat på och godkänt bilderna.
Det var antingen snabbhetsrekord eller så hade jag snott deras treårings mössa, något jag antar inte hade fallit i god jord.
Jag HATAR att frysa. Det var 15 grader i förrgår. Idag var det sex grader och storm. Blah!
När fingrarna har slutat vara likstela har jag lite foton att gå igenom, men jag är nöjd trots allt. Det blev bra bilder och precis som jag tänkt mig (ni skall få se när jag har tillräckligt med känsel i fingrarna för att kunna pilla ut minneskorten ur kamerorna).
MEN…nu var det ju inte det som var söthetsdöden. Familjen Bröllop har en hel drös med djur. Jag ÄLSKAR djur lika mycket som jag hatar att frysa.
Utan någon som helst söthetsordning skall ni få en djuröverdos idag.
Herr Bröllop är jägare och en enorm djurvän. I vintras råkade han skjuta ett dräktigt vildsvin, vilket inte är helt ovanligt. Vad som däremot antagligen är ganska ovanligt är att han, när han upptäckte att honan hade smågrisar i magen, faktiskt plockade ut dem, tog hem dem och hjälpte dem överleva. Flaskmatade dem, sov med dem och mot alla odds överlevde båda raringarna. Än så länge är de fortfarande för små för att klara sig utan mamma så de bor kvar (inomhus), men springer omkring utomhus och leker med barnen och familjens hundar. Det är så rart att man inte riktigt vet vart man skall göra av sig.
Näe, de kommer aldrig att hamna på matbordet. De är numera kelgrisar och namngivna. Det finns jägare och så finns det annorlunda jägare.
Sen har de även två väldigt rara getter. Lata getter. Som gärna ville vara tuffa och stångas. Lite halvhjärtat sådär.
Slutligen vill jag presentera familjens ena hund. Som jag har känt sedan han var valp för typ sju år sedan. En dogue de bordeaux som inte har en aning om sin storlek och som bara lufsar omkring och är dumsnäll. Sitter gärna i knät, vilket kan te sig en smula opraktiskt även om han är bedårande.
Ända tills man råkar hitta en pinne och bara hinner fundera på om man skall ta upp den och kanske kasta den till honom. Då är det något som säger SPROIIINK i hjärnan på jycken och livsandarna vaknar … lite för mycket kanske.
Det. Är. Hans. Pinne. Och han tror att han leker lika milt som om han vore en chihuahua. Det är han inte.
Ja, jag är hönsig. Det är jag som säger “akta, akta, akta” till treåringen i familjen. Som tänkte gå fram och ta pinnen för att kasta den.
Det enda jag såg framför mig var hund som leker kast med liten treåring i andra änden av pinnen.
Det räckte så bra att jycken lekte kast med stor 45-åring gången efter filmningen och buffade omkull mig genom att skalla mig i knävecket för att få tag i pinnen före mig.
Bortsett från svinkylan från Arktis och att det känder som att jag hade råkat hamna på Nordkapp så var det en väldigt trevlig dag.
Alla dagar med många djur är fantastiskt trevliga, det är människor som är överskattat.
Behå-Helene says:
Människor kan vara skitjobbiga. På Bobbo Krulls arm står det “…fy fan för folk”. Jag förstår honom. 🙂
Karin says:
Tips!morronzoogänget på RIX,letade bra sport-bh,passa på och gör lite reklam för dig på deras Facebook sida
Behå-Helene says:
Tack för tips Karin! 🙂
Victoria says:
Jag överväger liknande tatuering. 😉
Behå-Helene says:
Eller som min nyckelknippa säger? 😉
http://hogengard.blogspot.se/2014/12/jag-sager-som-bobbo-krulls-arm.html
I mitt huvud says:
Vilken sympatisk jägare!! Och hur kan vildsvins bäbisar vara söta, när de är ganska mycket mindre söta som vuxna?
Victoria says:
Men de är “ganska” rara som vuxna med. Om de är tama, inte arga. Sen är väl alla djurbäbisar fånigt söta.
Enlisailivet says:
Men åh… Plötsligt kändes det som om vildsvin (bebisar) och getter vore hemskt lämpliga som djur att ha. Och vovven verkar vara släkt med Sintra. Hon gör på samma sätt med pinnar och jag förstår precis dina “akta, akta, akta”. Så låter jag också när någon tänker kasta pinnar åt henne.
Victoria says:
Men visst gör det? Jag känner att det går att ha massor av konstiga djur som husdjur. Nästa steg är att ha fiskmås i bur hemma? Åh herregud.
MickeB says:
Hmmm,vet inte om det är så lämpligt att du lägger upp det om vildsvinen här på bloggen.Det är väldigt olagligt att hålla vilda djur utan tillstånd.
Victoria says:
Jag vet. Och han vet. Så det är inga problem, men tack för omtanken 🙂
Karin says:
Håller med dig om kylan,här är det på med yllekalsingarna igen!Men du får nog tänka om, vildsvin gör sig helt enkelt bättre i grytan,dom liksom växer lite…och vildsvin på 150 pannor gullar man inte med så länge.Här bedriver vi annan jakt,nämligen den oändliga fästingjakten…det finns fan inget äckligare djur,plockade 25-30 gåendes på EN hund igår(han måste iofs kommit åt en rådjurslega)och ja vi har droppar och halsband men idag blir det tablett också.JAG har fått nog!
Victoria says:
Jamen vad hände med vädret?
Man kan inte tillaga något man är hej och du med, det går bara inte?
Karin says:
Jojomän,när det gäller vildsvin har jag ingen mercy,hade en kompis som växte upp på bondgård,hon frågade alltid vem inte vad hon åt….
PJAK/Anna says:
Hmm med tanke på att jag bor I vildsvinslandet så gillar jag dem inte ens som kultingar. Rätt vad det är väger de dryga 300kg och med rejäla betar.
Fast på tallriken gillar jag dem….