Dagen började med soffhäng. Eller snarare morgonen, det finns många olikheter mellan mig och ömma modern och de största är att hon är pedant och dessutom jävligt morgonpigg. Jag tycker att nio är en rimlig helgtid. Hon vaknar sju. Vi samsades om åtta. På en lördag.

Sen enades vi om att vi aldrig mer skulle bli ovänner och att hon aldrig mer skulle bråka med mig. Det var en bra deal. Jag återkommer vid eventuellt kontraktsbrott.

Sen gick vi på stan för att leta skor till mamma och jag körde strumplös majinvigning av sandaler och det var rena rama sommarvärmen. Men skor hittade vi inga. Inte i rätt storlek i alla fall.

Då gick vi till svärfar istället och tittade på utsikten från hans balkong.

Jag måste nog säga att jag bor i en himla trevlig stad faktiskt.

Efter det gick vi på lokal och åt middag.

Titta vilka goda vänner vi är. Även om mamma ser lite dryg ut, men det var bara för att hon ville lyfta huvudet så mycket att inga eventuella dubbelhakor skulle synas. Till och med marsvinet Simon är med i bild (löshåret för er som glömt).

Jag tycker att vi är svinolika till utseendet (förutom argrynkan mellan ögonen, den är exakt), men däremot har jag ärvt alla dåliga egenskaper av både henne och mormodern. Några bra egenskaper också visserligen, som att vi är sjukt bra på att laga mat. På riktigt. Alla tre är riktiga fenor i köket.

Förutom idag då såklart.

Jag kastade mig på soffan när vi kom hem och mamma började förbereda dillköttet som skall ätas imorgon. So far so good. Två kastruller med kött som småputtrade lite mysigt på spisen och efter ett tag fyllde hon på med vatten så det inte skulle koka torrt. Sen satte hon sig i soffan med mig. Efter exakt två minuter drog brandvarnaren i köket igång (igen) och BÅDA kastrullerna var vidbrända med noll vatten kvar och i kokkärlen låg stinkande köttbitar.

Det var nog första gången det har hänt min ömma moder, vilket betyder att viss irritation uppstod.

Sen när hon stod och skurade brända kastruller och försökte rädda de arma köttbitarna promenerade en hund förbi. En hund som fått vittring på mummadoften från diskbänken. Hundar bryr sig nämligen inte alls om ifall köttet är lite torrkokat, så han hoppade upp i ljusets hastighet och snodde hela den ena steken samtidigt som han insåg att det såklart var totalförbjudet. Då försökte han svälja den hel. Det lyckades han såklart inte med.

Det finns vissa raser som låser käkarna automatiskt, portugisisk vattenhund tillhör inte de som gör det. Förutom när de har en stek i munnen, visade det sig idag.

Ett mindre krig utbröt mellan tre människor och en Stor, medan Liten stod bredvid och stirrade storögt.

Maken höll i huvudet, mamma i bakpartiet och jag kilade in alla mina tio fingrar mellan tänderna på honom för att få honom att öppna truten. Icke då. Den enda aktiviteten han utförde med munnen var att morra lite skamset åt mig medan han viftade på svansen. Men skam den människa som ger sig mot tjuvande hund.

Först fick jag ut en mindre bit av steken. Den tappade jag på golvet och hoppsansa så snabbt det gick, för helt plötsligt hade den bytt ägare och hamnat i munnen på Liten. Då bröt vi ihop lite grand. En stek och två hundar skapar ett visst motstånd trots att vi var fler människor. Jösses vilken cirkus.

Men jag vann. Till slut. Efter att ha använt ett par naglar som klo för att dra upp stekbiten från magmunnen på jycken. Det kändes så i alla fall.

Det går verkligen bra med dillköttet måste jag säga. Det enda vi vet är att vi skall ha dillkött till middag klockan fem imorgon när svärfar kommer, men vi vet inte riktigt hur vi skall lösa det. Gissningsvis får vi börja om från början.

Som sagt, det går bra nu. Vind i seglen.

Under tiden som vi letade skor, satt på uteservering och gick på stan var maken på torpet med tjuvhundarna.

Han verkar ha haft en bättre dag faktiskt och det mest fascinerande är att vissa typer av vatten funkar för de så kallade vattenhundarna som inte vet om att de kan simma. Smutsiga bäckar, dypölar och högtryckssprutor går alldeles utmärkt. De älskar nämligen att hata just högtryckssprutor och är därmed extremt hjälpsamma när man skall tvätta något. I det här fallet åkgräsklipparen.

Högtryckssprutor skall dö helt enkelt. Om man frågar Stor och Liten alltså.

Så. Ja. Den här dagen får gå till historien nu. Det är dags att sova.

Vi börjar om imorgon helt enkelt.

Men hundarna har haft det väldigt bra åtminstone och vi hade tur med vädret.